Luxus öppnade dörrarna för stuteri CML

Det började med en fölunge som var ganska fin och kvalificerade sig till Riksföl. Efter det hade Charlotte (”Lotta”) och Magnus Liliemark fått blodad tand. 2007 föddes så hingstfölet Luxus (e Florencio I).

– Med honom började vi med vårt suffix CML. Även om vi haft några fina föl, såg vi direkt när vi släppte ut honom i hagen att någon som honom hade vi inte haft förut, säger Lotta.

Luxus vann Riksföl, och såldes till Anna Sundström och Johannes Walter. Han  fortsatte några år senare med att placera sig i alla finaler i unghästchampionaten och starta unghäst-VM, för att slutligen godkännas för avel och bli bli den godkände hingsten Luxus CML 1246.

Passade bort sig i sista momentet

Resan dit fick dock stor uppmärksamhet när Luxus, som storfavorit på bruksprovet, passade bort sig i sista momentet.
– Under veckan trodde de flesta att han skulle vinna hela bruksprovet. Han gick klockrent! Och så sista dagen, sista passet, går han plötsligt i passgång med testryttaren, det var totalt oväntat. När det hände hördes ett sus genom hela ridhuset, minns Lotta.

Under middagen på kvällen var Lotta och Magnus helt ovetandes om resultatet och när de senare insåg att Luxus inte godkändes var besvikelsen stor.
– Det var ett sånt antiklimax! Både vi och ryttaren Yvonne Österholm bara tittade på varandra och undrade hur det blev så. Han hade inte satt en fot fel innan dess. Det är första och enda gången vi sett honom gå i passgång, säger Lotta.

Samma höst visades Luxus på  kvalitetsbedömning där han belönades med 9:or på alla tre gångarter och blev den högst bedömda 4-åringen. När han åter visades på bruksprov året efter, riden av sin ägare Anna Sundström, var många nyfikna på att få se om han skulle passa igen. Det gången gick det dock vägen.
– Han fick en 9:a på skritten och godkändes. Så här efteråt tror vi faktiskt inte att uppmärksamheten var helt fel, skrattar Lotta.

Allt som skrevs satte trots allt Luxus på kartan och efteråt ändrades också reglerna kring bruksprovet.
– Man har inte testryttare sista dagen längre, när hingstarna är trötta. Och i dag får man som hästägare veta om hingsten blivit godkänd eller inte redan före middagen så man slipper sitta som på nålar och vara nervös hela kvällen.

Vi fick ett skadat sto av en kompis och tänkte att vi skulle testa ta ett föl

Det är i Fårbo, utanför Oskarshamn, som Charlotte och Magnus fött upp dressyrhästar sedan mer än tio år tillbaka. Aveln som startade blygsamt med ett sto 2003, har hittills resulterat i drygt 60 föl och i dag finns här stostammar som heter duga.

Lotta, som ursprungligen kommer från Stockholm, har sysslat med hästar hela livet. Men det var inte förrän hon träffade Magnus, som helt saknade hästvana, och flyttade till gården 2001 som tankarna på det här med avel tog fart.
– Vi fick ett skadat sto av en kompis och tänkte att vi skulle testa ta ett föl, säger hon leende när vi slår oss ner kring det stora köksbordet.

Köket är ljust och inbjudande och hästintresset syns även i inredningen. Tavlor med hästmotiv och små häststatyer pryder både väggar och hyllor.

Genom åren har aveln tagit allt större plats i parets liv och Lotta beskriver den som en drog; när man väl börjat går det helt enkelt inte att sluta.
– Varje år säger vi att vi ska minska ner. Nästa år tänkte vi ta det lugnare men nu har vi seminerat nio ston, skrattar hon och konstaterar att det inte alltid blir som man tänkt sig.

Hästarna har utvecklats till ett gemensamt intresse för Lotta och Magnus. Medan hon arbetar heltid och lite till som rektor på en skola, är det han som ansvarar för den dagliga skötseln på gården.
– Vi har frågat oss ganska många gånger vad som egentligen är så roligt med aveln och kommit fram till att det är allt, utbrister Lotta och fortsätter snabbt:

– Det är så häftigt varje gång det föds ett föl och det är alltid det härligaste föl vi fått. Vi är extremt glada varje gång. Det kanske är det man är beroende av, och att se dem röra sig ute för första gången, funderar hon och Magnus håller med.
– Ja, och alla har ju en egen personlighet, utbrister han och fyller på kaffe i kopparna.
– När man väl blir förälskad i en häst så tänker man ju inte på gångarterna längre, då är det personligheten man faller för.

Magnus förklarar att paret lägger stor vikt vid mentaliteten hos både ston och hingstar.
– Ridbarheten är jätteviktig. Det spelar ingen roll hur bra gångarterna är, om inte en vanlig ryttare kan rida den blir det oftast ändå inget av hästen, säger han.

Lotta nickar och menar att positiv energi är väldigt viktigt. Hästarna får gärna vara känsliga och ha mycket energi, men på ett sätt som går att använda.
– Vi tycker vi fått några som både är rörliga och kan ha en väldigt hög energinivå utan att bli stressade och spända. Vi tror att  energin är ett måste om hästarna ska högt upp i klasserna.

Kommer glänsa i de högre klasserna

I dag har paret tio ston i avel, flera är andra och tredje generationens avkommor på stuteriet, och vid det här laget vet Lotta precis vad hon söker i ett avelssto.
– Exteriören ska vara bra, inte för att de bara ska vara snygga utan för att de ska vara ändamålsenliga och kunna röra sig genom kroppen.

Samtidigt erkänner hon att de har ett sto som visserligen är Elitpremierat men faktiskt inte är helt tilltalande exteriört. Många gånger har paret fått fundera länge för att hitta rätt hingst.
– Miramis (e Master-Napoleon) är otroligt gångartsstark i sin nedärvning, lämnar oändlig energi och arbetsvilja till sina avkommor. Hon ger enormt snälla hästar, dock ibland med lite väl mycket av känslighet och flykt i sig. I kombination med Luxus har det blivit en fantastisk balans av positiva egenskaper och en hög men hanterbar energi och känslighetsnivå.

– Redan innan Luxus godkändes hade vi fantiserat om att kunna kombinera våra två stolinjer på något sätt och när han godkändes kunde det bli verklighet. Alla tre avkommorna har alla fantastisk ridbarhet, arbetsvilja och även om de redan nu som unga ( den äldsta är fem år) har visat framfötterna är vi övertygade om att de är högre upp i klasserna som de verkligen kommer att glänsa.

En av avkommorna blev klass I som 3-åring och är i dag som 5-åring placerad i LA:3, en vann sitt 4-årstest och den andra vann sitt 3-årstest i år och blev ett av de högst bedömda 3-årsstona 2017.
– Där blev det precis som vi tänkte, säger Lotta, som ganska ofta tycker att resultatet blir som planerat.
– I år har vi ett föl efter Totilas, med en jättefin mamma, men där vi inte alls var säkra på att det skulle bli så bra, men den fölungen är vi supernöjda med. Vi tänkte oss inte alls att den skulle bli som den är, varken i exteriör, gång eller temperament, men magkänslan sa att det kunde bli bra.

Magkänslan styr

Med åren har Lotta och Magnus lärt sig att lita på magkänslan. Även om de alltid resonerar sig fram till en hingst så är det trots allt magkänslan som får styra i slutändan.
– Det har hänt flera gånger att vi valt en hingst, bokat och till och med beställt sperma, men ångrat oss på väg till seminstationen, säger Lotta.
– Men visst har vi fått bakslag också. Med ett sto som är vår egen uppfödning fick vi en exteriör avvikelse, som varken sto eller hingst har, på två avkommor. Det var en riktig besvikelse som vi också lärde oss mycket av.

Paret visar alla ston, som är färdiga för det, på 3-årstestet och en del har gått unghästchampionat. Men att tävlingsmeritera stona innan de sätts i avel är inget de känner är nödvändigt.
– Ska man tävla stona upp i klasserna så hinner de inte få tillräckligt många föl för att man ska kunna utvärdera dem i aveln, menar Lotta, och förklarar att hon i stället lägger stor vikt vid stamtavlan.
– Har vi flera Elitston bakom så räcker det om de går riktigt bra på 3-årstestet. Nästan alla våra avelsston har en väldigt stark stostam där både mödrar och syskon är högt bedömda.

Att välja rätt hingst handlar till största delen om att känna sitt sto, menar Lotta. En hingst är trots allt inte bättre än kombinationen och en stamtavla med en stark stolinje smäller alltid högre än tävlingsmeriter.
– Vi kräver inte att hingstarna ska ha gått Grand Prix innan vi känner att vi vill använda dem, men vi vill gärna  se att stolinjen lämnat funktionella och bra hästar om vi tittar en bit bak i leden.
– Finns där flera svårklasshästar bakom en individ skulle jag utan problem kunna använda en oprövad hingst, om jag såg honom och tyckte om honom.
– Det kan inte nog poängteras hur viktiga stostammarna är. Alla hingstar är hårt selekterade redan, stona är det oftast inte. Det är stona som skiljer en bra avkomma från en med sämre förutsättningar, hävdar Lotta bestämt, men säger samtidigt att en häst som inte passar i avel fortfarande kan vara en bra tävlingshäst.

Den vi kallar för ful är fjärde generationens Elitsto

På sociala medier diskuteras hingstar flitigt men Lotta tycker att resonemangen ofta blir för ensidiga.
– En hingst är ju inte bra över huvud taget avelsmässigt annat än i kombination med ett sto. Man kan inte plocka ut hingstar utan att veta vad man ska ha dem till och vilka egenskaper man söker, förklarar hon och menar att de själva söker helt olika hingstar till olika ston.

– Den vi kallar för ful är fjärde generationens Elitsto, hennes linjer har lämnat svårklasshästar i alla discipliner och hennes helbror var godkänd hingst. Vi vet att vad vi än lägger på henne så travar avkomman fantastiskt, alla får mycket motor och blir väldigt lika kvalitetsmässigt vad gäller gångarterna. Men för att få en exteriört framstående häst med den så nödvändiga ridbarheten gäller det att välja hingst noga.

Även när det gäller fertiliteten gäller det att ta hänsyn till både sto och hingst. Att avla på ett sto med sviktande fertilitet är både tråkigt och kostsamt.
– Våra stolinjer är väldigt fertila men man måste komma ihåg att fertiliteten kan gå upp och ner för både ston och hingstar.

Alla föl är fina när de föds och att se om ett föl har det där lilla extra för att räcka hela vägen är inte det lättaste. Lotta hävdar dock bestämt att hon oftast vet redan de första dagarna om det finns riktiga kvaliteter i fölet.
– Fölen behöver inte vara gamla för att vi ska kunna se vad det skulle kunna bli av dem. Vi tittar mycket på balansen när de kommer ut i hagen, framför allt i igångsättningar och när de stannar. Kan de sätta i gång och stanna mjukt och i balans, vet man att det finns förutsättningar för att det kan  bli en bra häst, säger hon.
– Gången kommer ofta senare, men förmågan att hantera kroppen, det tycker vi oss se tidigt. Man har så enormt mycket gratis om hästen har egen balans och förmåga att bära sig.

På unghästchampionaten har ofta spektakulära gångarter premierats på tok för mycket, tycker Lotta, som gärna skulle se att avspändhet och bärighet stod högre i kurs. Det tycks också vara på gång, om man ser de senaste årens bedömningar på framförallt unghäst-VM.

– Det är inte nödvändigtvis de som rör sig mest som unga som blir de bästa och mest framgångsrika tävlingshästarna till slut. Man skulle kunna premiera bra bakbensaktivitet och genomsläpplighet mer. En häst borde inte vinna på att den fladdrar med frambenen och går på spänning, resonerar hon.

Målet: alla uppfödningar ska tävla

Att följa sina uppfödningar och hålla kontakten med de nya ägarna har varit något som Lotta och Magnus prioriterat ända från start. Målet har varit att alla uppfödningar ska ut på tävlingsbanan. I skrivande stund är de flesta ännu unga men ett tjugotal tävlas, varav två i svår klass.
– För oss har det varit viktigt att få ut hästarna till duktiga och ambitiösa ryttare och en väldigt stor andel av våra uppfödningar tävlar. Det finns ingen bättre marknadsföring än att synas i resultatlistorna och att folk är nöjda med sina hästar.

– Att hitta rätt köpare är helt avgörande. Roland Nordqvist, som födde upp vårt första avelssto, gav oss ett råd när vi precis började med avel och det bär vi fortfarande med oss: ”Sälj till rätt person” sa han. ”Säljer ni till fel person kommer det kanske aldrig att bli någonting av ens den häst som skulle ha kunnat bli en världsklasshäst ”.

Annonserar inte längre

Att hitta rätt ryttare är inte alltid det lättaste men vid det här laget har Lotta och Magnus hittat sin väg.
– Vi har haft en del tur och det ena ger det andra, säger Lotta.
– Vi annonserar knappt hästar alls längre men vi har mycket bilder och information på facebook och vi får förfrågningar hela tiden. Nästan alla våra hästar säljs via kontakter och många är återkommande kunder, förklarar hon och berättar att paret fortfarande har kontakt med nästan alla köpare.
– Det är jätteroligt!

Paret väljer ofta att sälja hästarna redan som föl, men en del blir kvar och rids då in och visas på unghästtest.
– Vi har sagt att vi åtminstone ska försöka sälja hingstarna. Vi kan behålla dem tills de blir tre men inte längre. Det är både kostsamt och meckigt att ta fram och ha hingstar i avel, säger Lotta.

Av årets tre stoföl var tanken att behålla ett, men än så länge är både Lotta och Magnus på tok för förtjusta i alla tre för att sälja. Med så många ston i avel är drömmen just nu att knyta en veterinär till verksamheten för att kunna seminera alla hästar hemma. Men att hitta en duktig veterinär är inte det lättaste.
– Går det inte får vi fortsätta som vi gjort hittills. Drömmen är att få fram en häst till Grand Prix och jag tror vi har flera som är på god väg, säger Lotta med ett leende och lägger till:
– I slutändan vill vi så klart få fram hästar som går mästerskap. Man måste få drömma i den här branschen.