Mirakelfölet Iris låg upp och ner – nu har hennes kamp berört miljoner

Filmklippet i sociala medier fick över tolv miljoner visningar på två veckor och 5 000 kommentarer. Ingen som har sett Iris vingliga kamp för att stå upp kan vara oberörd.

– Jag väntade fyra veckor med att lägga ut videon. Jag ville först vara säker på att hon skulle klara det, säger ägaren Sandra Åhs Nilsson medan vi tålmodigt väntar på att fotografen ska få sina bilder. 

För två dagar sedan släpptes Iris ihop med flocken på ett tiotal hästar, och hon är inte den som viker undan. Det jämngamla hingstfölet får den hårda vägen veta vad som gäller. Men det hade kunnat sluta på ett helt annat sätt.

Inget embryo?

För det första skulle Iris inte ens ha blivit född. Sandra Åhs Nilsson hade visserligen betäckt mamman Petronella af Aftonmora, som var konstaterat dräktig efter 16 dygn. Men efter 30 dagar syntes inget embryo. 

– Vi var säkra på att hon hade resorberat, så jag fullföljde affären med en köpare som ville ha ett sto utan föl – de var en perfect match, säger Sandra Åhs Nilsson som driver Aftonmora Friesians, Skandinaviens ledande frieserstuteri med två hingstar i stallet på Kullahalvön i Skåne.

Ett drygt halvår senare ringer den nya ägaren och säger att Petronella har fyllt sitt juver och har vaxproppar.

– Vi beräknade fölningsdatum till tio dagar senare. Eftersom stoet stod mindre än en timme bort tog vi beslutet att ta hit henne direkt.

Ligger upp och ned

På Aftonmora stod redan ett annat sto redo att föla, och Sandra hade bara ett föllarm. Magkänslan sade att hon skulle sätta det på Petronella. Klockan 01.00 går larmet, och hon känner sig förberedd.

– Det här var min fölning nummer 30 och jag har pluggat in alla tänkbara fellägen, men det här var jag inte beredd på. Jag ser påsen komma ut. Den är tom. Och Petronella börjar krysta. Jag drar på mig en handske och sticker in armen för att försöka fiska fram några hovar.

Sandra känner ingenting och inser att något är galet. Fölet ligger upp och ner med frambenen bakåtvända.

Sandra ringer alla hon kan komma på. Till slut svarar Simon Andersson, veterinär med stor erfarenhet av kalvningar, där dylika fellägen inte är ovanliga. 

Sandra minns minuterna som timmar.

– Jag var rädd att ändtarmen skulle komma ut, så med ena handen försöker jag hålla emot –  i den andra har jag mobilen. Simon ringde upp och var redan på väg.

”Actionfilm”

Det som sedan händer beskriver Sandra som en actionfilm. Simon sladdar in på gårdsplanen, lyckas få upp Petronella, trycka tillbaka fölet in i magen och vända det rätt. Det har då gått 40 minuter sedan fölningen började, och det enda Sandra tänkte var ”rädda mamman”.

– Men Iris kommer ut efter bara någon minut – och hon andas.

Natten som följer blir kaotisk. Läget i magen har deformerat Iris framben. Hon försöker ställa sig, men de krumma benen viker sig. Det blir flaskmatning hela natten. 

Kommande dagar är kritiska, men med hjälp av ett starkt team hittar de en lösning, fast beslutna om att Iris ska gå att rädda och rätta till. Veterinären Li Ågårdhs första åtgärd är att ge tetracyklin för att få senorna att slappna av. Men det gör också benen veka och kotorna kontraheras.

– Då säger Li åt mig att kolla vad jag har för pinnar i verkstan, berättar Sandra, som hittade just pinnar, och de kan tillverka vad hon beskriver som en ”old style gipsning”. 

Det innebär pinnar och bandage som ska lindas om varannan timme. Då kan Iris i alla fall komma upp och dia. 

– Li gjorde grundbandaget med vadd, medan jag bytte stöd och bandage.

Här kan du se Iris under hennes första veckor.

Kunde balansera sig

Efter två dygn är det dags att se om åtgärden har gett resultat. 

– Det var svårt att se Iris stabilitet, så vi tog bort bandaget och såg att hon faktiskt kunde balansera sig, och även stabilisera sig i bogen.

Benen är fortfarande krökta, men Iris gör framsteg och det går att se hur hon gradvis stärker sin kropp. 

Nästa steg blir kinesiotejp och assistans av grannen och equiterapeuten Karin Andersson som driver Kulla Equi, samt hjälp av Erika Johansson, osteopat, god vän och frieseruppfödare, som behandlar Iris två gånger den första veckan.

Efter en vecka kommer hovslagaren Hanna Damsö in i bilden.

– Jag kollar helst fölets benställning redan vid cirka två veckors ålder, om det inte krävs tidigare åtgärd. Föl växer fort och för att få en så korrekt och hållbar häst som möjligt vill man hjälpa den redan från start, säger hon och fortsätter:

– Ett föl blir snabbt ansträngt, framför allt vid felaktig benställning. Då är det stor risk för att förvärra och överanstränga. Vila är viktigare än vad många tror. 

Iris fick bestämma

Sandra poängterar att det hela tiden har varit Iris själv som har fått bestämma; de har varit lyhörda och observanta inför hur hon har reagerat. Och framför allt – de har låtit det få ta sin tid.

– Iris har hela tiden varit den som gett svaren och visat vad som fungerar. Om du frågar runt bland folk får du alltid olika svar, medan hästen visar vad som är rätt. Min filosofi är att rörelse är bra, så länge det inte blir överbelastning.

Sex veckor senare tejpas Iris fortfarande, men den tas bort allt mer för att se hur hon reagerar. Humöret är det i alla fall inget fel på. Hon busar runt som de andra, och vilar när hon behöver. Sandra är imponerad av hennes energi och självinsikt.

– En morgon hittade jag alla tre fölen ligga och vila som i en triangel.

Tvivlade aldrig

Frågan är oundviklig. Vad har allt detta kostat? Veterinär, hovslagare, equiterapeut, osteopat… Eftersom de har kunnat sköta allt på hemmaplan handlar det inte om några enorma summor, enligt Sandra.

– Låt mig säga så här – jag tror inte att någon som tar föl inte har råd. Jag har visserligen seminstation hemma och en veterinär här två dagar i veckan, men under fem veckors tid har jag haft veterinär och hovslagare till Iris en gång i veckan. 

– Det handlar framför allt om att hålla koll. Se, känna igenom, få balans mellan vila och rörelse. Hålla sto och föl ”happy”. Jag vet till exempel att mamman Petronella inte gillar boxvila, så om de skulle stå på box fanns risken att hon skulle trampa på Iris.

Sandra har aldrig tvivlat på att det skulle gå vägen.

– Iris kämpar, kämpar och kämpar. Och vad gäller Petronella har hon klarar sig helt komplikationsfritt så när som på en antibiotikakur. Jag har aldrig tänkt tanken ”om det är värt det”.

Fotnot: Den som vill följa Iris väg framåt i livet kan gå in på Aftonmoras sociala medier.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 11/2026.