Schysst liv hos Nonna

Hon var tio år när hon äntligen fick börja på ridskola. 

– Vi hade ingen bil men min snälla pappa åkte buss med mig, det var två byten, till ridskolan. Jag minns att han väntade utanför eller satt i ett hörn i stallreceptionen om det var riktigt dåligt väder. Han var rädd för hästar och tyckte att de luktade illa, berättar Nonna Karnova.

Nuförtiden kommer inte föräldrarna undan hästeriet om de vill hälsa på – Nonna och hennes sambo har köpt en gård på Muskö söder om Stockholm. 

– Min mamma är fortfarande i chock. Vi tror att jag kanske har hästintresset från min morfar som jag inte hann träffa. Han var en riktig hästkarl i ett annat land, säger Nonna.

Hennes sambo Mattias Mattson är dock en riktig hästnörd.

– Jag har den stora förmånen att min sambo är nästan lika intresserad som jag av hästar och avel. Det är roligt, men ibland blir det nästan skilsmässa när vi sitter uppe på natten och diskuterar vilken hingst vi ska använda.

Utbränd utomlands

Nonna åkte som 16-åring till ett stort stall i Europa för att jobba med hästar.

– Hela upplevelsen var väldigt dålig, jag blev utbränd och ville inte hålla på med hästar mer. 

Nonnas mamma var orolig för att hon ändå skulle satsa på hästarna.

– Men jag kom hem med svansen mellan benen och sa ”Juristprogrammet? Ja visst!”.

På universitetet stötte Nonna på en student som hade gått gymnasiet på Strömsholm, som kom att bli en mentor inom hästeriet. 

– När hon såg att jag kollade efter hästar på Hästnet tog hon sig an mig, följde med på provridningar.

Valet föll på Impuls (e Flash), 22 år gammal.

– Det blev lagom. Impuls var väldigt snäll och jag lärde mig att våga galoppera barbacka så småningom.

Det var år 2022 som förortsungen blev med gård. De flesta av hästarna går på lösdrift, även om det finns tolv boxar. 

– Att Mattias varit så pepp på avel har varit väldigt roligt. Man behöver inte slita med timmar i sadeln för att spana på blodslinjer och resultat, det är lite mer teoretiskt, tänker jag. Ridning är en hobby man kan hålla på med långt upp i åldern – men avel kan man hålla på med till dödsbädden, det är i alla fall min plan, säger Nonna. 

Det är lätt att tänka att lösdrift sparar tid, men Nonnas ambitioner tar minst sagt tid i anspråk. Förutom att hästarna får 20-30 kilo torrt hösilage om dagen står Nonna och vaktar när de äter kraftfoder och mineraler så att rätt häst får rätt mängd. 

– Det är ganska tidskrävande, men hur ska jag annars veta att de får i sig kalcium och fosfor?

Guldklimp med OS-släkting

Vad är det då för hästar som finns i hagarna? En riktig guldklimp heter Karley-H (sto f -15 e Harley VDL u Mom’s Dara e Corland, uppf A W M van Hal), och är syster till Leone Jei (KWPN val f -12 e Baltic VDL), hästen som deltagit i både OS och världscupfinal med Martin Fuchs.

– Deras mamma Mom’s Dara står hos Mares of Macha och är ett diamantsto, samma kategori som Flippan och Toveks Mary Lou. Det är otroligt häftigt. 

Okej, så någon hade vunnit på lotto? Nej, Karley-H hade en bra prislapp, berättar Nonna. 

– Vi hittade Karley-H på en gård utanför Göteborg. Hon var åtta år och knappt riden. Ägaren var en otroligt sympatisk kvinna som brydde sig om att
vi tycker att hästvälfärd är så viktigt. 

Priset blev lite bättre av att Nonna inte insisterade på veterinärbesiktning. 

– Hästen var extremt svår att lasta och vi missade veterinärtiden. Jag tänkte ”obesiktad”? Hon kan ju ha fel på livmodern, de hade försökt ta föl men det hade inte tagit sig. Men vi köpte henne utan besiktning fast jag sagt att vi inte skulle göra det, och då prutade de lite på priset.

Nonna och Mattias kom till gården med en valack och ett par unghästar. Första året de fick föl var 2024, då kom två stycken, medan det 2025 tittade fram fem föl.
I år har hittills tre av fyra föl anlänt, även om ett sorgligt nog fick tas bort.  Det finns både hopp- och dressyrstammade hästar på gården.

Vill avvänja sent

– Tanken är att sälja hästarna som 3-åringar, men det kan bli aktuellt att sälja dem även vid tio månaders ålder. Att tvinga dem att avvänja tidigare är ett för stort trauma för fölet och mamman. Jag köpte ett föl som avvandes vid sex månader och det fölet blev väldigt svårt. Det är inte värt att utsätta dem för det traumat.

Nonna är med i många avelsgrupper på sociala medier och menar att åsikterna om avvänjning går vitt isär. 

– Jag tror att man vänjer av tidigt för att det finns en sådan tradition. Det är en kostnadsfråga för uppfödaren också. 

Hur har det då gått med försäljningen? Inget föl har sålts hittills, berättar Nonna. 

– Och stoföl vill man ju behålla. Mizz Miracle (SWB sto f -12 e Sir Donnerhall II u Mizz Da Buzz xx e Eighty Eight Keys xx, uppf Lena Engvall) fick ett jättefint föl och det ska jag behålla. Mizz Miracle fick en 9:a på galoppen och dressyrdiplom. 

Gillar bredden

En helt annan typ av häst som finns på gården är Latolita (SWB sto f -12 e Totilas u Láffaire e Ferro, uppf Nygårdens Stuteri o vetpraktik HB).

– Hon är en riktigt köttbulle, med lite dålig halsansättning, men hon är som en pansarvagn, sätter sig väldigt lätt och har en rejäl bogbredd. Hon går i piaff när hon blir stressad. Vi tror väldigt mycket på att hästarna inte ska bli för smala för att de ska ha plats för inre organ. 

Det låter onekligen som att det finns en bredd i stomaterialet. 

– Jag tycker att alla våra ston är fina, jag vet inte vad jag vill avla på. Det kanske utkristalliserar sig vilken typ av dressyrhäst jag vill få fram. Och avel är ett långsiktigt arbete, men kan inte förbättra allt i en generation. Även om de som är riktigt duktiga, som Eva ”Oa” Gudmundsson och Västra Hoby stuteri, vet exakt vad de får så byggdes inte Rom på en dag.

Varken Nonna eller Mattias gillar hästare som slänger med frambenen. 

– Det har att göra med proprioception, kroppsuppfattning. Vi tittar efter luftiga gångarter men det ska se ut som att hästen vet var den sätter ner foten. Vi vill ha mjuka gångarter som inte är alldeles överdrivna. 

Snälla och hållbara

Något som är gemensamt för gårdens hästar är lynnet. 

– De är otroligt snälla och de vill vara med oss. Jag träffade ett sto som nosade mig på kinden och när jag svarade med att göra ett pussljud högg den efter mig. Den ville vi inte köpa avkomman efter. 

Hållbarhet är en faktor i avelstänket.

– Jag började avla för att jag var så trött på alla skadade hästar som finns att köpa. Jag vill inte lura någon annan, vi gör det här för att det är roligt och inte för att få inkomst, vi har andra jobb. Jag vill hitta bra hem till hästarna och skulle till exempel aldrig sälja en eldig häst till en nervös ägare.  

Hållbarhetstänket går också igen i val när det gäller exteriör.

– Vi har valt bort veka kotor. Till ett sto har vi valt For Romance, det är ett risktagande men det stoet har jättefin benställning. Men veka kotor känns inte som någonting att jobba vidare med, hur kul är det att ha en häst i tre år och sedan håller den inte längre? 

Premiumprodukt får kosta

Att föda upp hästar enligt Nonnas filosofi kräver stora marker och stora högivor. Och det kostar. 

– Det får man inte räkna på (skratt). Men vi försöker ta fram en premiumprodukt och då gäller det att hitta rätt kunder. Folk som inte bråkar om höet går upp i pris, som man gjorde när jag var student och hade hästen i kollektivstall. Kunder som kan betala tusen kronor mer i månaden utan att blinka när höet blir dyrare. 

Nonna och Mattias har också funderat på att sälja uppfödningarna som 4-åringar. 

– Då vet man att det inte varit några inspänningar eller barreringar. Vi funderar på att kalla det ”Fair Trade-uppfödning”, för i Fair Trade ska producenterna ha schyssta villkor. Vi vill göra det här schysst mot våra hästar. 

Att hinna visa föl och unghästar när man har heltidsjobb och gård är inte det lättaste. 

– Vi har ibland fått välja: åka halvtufsiga eller inte åka alls. Andra kanske dömer ut en men vi tror att domarna ser till hästarna och deras funktionalitet, säger Nonna. 

Karley-H:s föl Kassiopeia EQDR (e Harley) visades utan knoppar på fölvisningen, tog sig till final men hamnade fyra. 

Av de fem föl som fötts på Valinge år 2025 och som visades hemma på gården blev tre premieföl; det fjärde var en halv poäng ifrån gränsen på 25 poäng totalt.

Dramatisk fölning

En av fölningarna, parets andra någonsin, var dramatisk. Nonna och Mattias skulle gå och hämta in stona från hagen, de vill gärna att stona sover inne när fölningen närmar sig. 

– Jag hade bara med mig ett grimskaft, vi skulle ju ta in stoet. Men fosterblåsan kom och min sambo hämtade sax och handdukar. Sedan kände han bara en hov.

Med distriktsveterinären i telefonen och synen av en lila-blå tunga och ett till synes livlöst föl fick de höra ”Fölet är dött, men försök få ut det för att rädda stoet åtminstone”.

– Det var då vi vågade dra så hårt att vi faktiskt fick ut honom. Vi hade rep runt hans ben att dra i, och hade sen träningsvärk i tre dagar, så hårt drog vi, berättar Nonna.

– Jag har gått samhällsprogrammet och inte ens dissekerat en groda. Jag är inte blodkänslig men det var väldigt ”hands on”, det kändes som att vara med i en
katastroffilm. 

Fölet ville inte riktigt vakna upp efter narkosen, och då misstänkte de hjärnhinneinflammation.

När fölet väl var ute kvicknade det till, men naveln ville inte sluta blöda och påsklämman bara lossnade. Det blev en infektion, och Nonna fick köra sto och föl till Strömsholm.

– När vi skulle lasta honom fick vi lägga honom på ett täcke och dra upp täcket på rampen. Han vägde 80 kilo fick vi veta på Strömsholm, en stor kille.

Allvarlig infektion

Väl inne på Strömsholm konstaterade veterinär att han bara var uttorkad. Men någon vecka senare konstaterades en navelinfektion som opererades kort därpå.

 – Fölet ville inte riktigt vakna upp efter narkosen, och då misstänkte de hjärnhinneinflammation, vilket det visade sig vara.  Jag är så glad att jag insisterade på att ta en bakterieodling, för fölet hade drabbats av resistenta bakterier. Vanlig antibiotika hade inte hjälpt.

I dag mäter fölet, eller snarare 2-åringen, 1,73 i mankhöjd.

– Han är så chill, jag kan ligga och mysa bredvid honom i hagen. Vi döpte honom till Everdream, han är en dröm vi aldrig gett upp. 

Trots höga veterinärräkningar känns aveln lika spännande efter tre års erfarenhet. 

– Det är otroligt spännande, som ett strategispel fast ”live”. Det är som att vara konstnär fast man skapar med liv.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport, nr 9/2026.