Avel med höga mål: ”Kommer aldrig sluta med det här”

Det går inte göra något uppfödarreportage hemma hos Anneli Tjärnberg. Hennes hästar är nämligen utspridda över södra Sverige, hos tävlingsryttare, hästutbildare och hos andra uppfödare. Man skulle kunna kalla henne en ”proxyuppfödare”. 

Men avelsmålet är tydligt. 

– De ska ha kapacitet för 1,50, säger hon.

För Anneli Tjärnberg är hästavel inte ett sidoprojekt eller fritidsintresse. Det är ett långsiktigt bygge, drivet av kunskap, magkänsla, strategi – och en stor portion tålamod. 

– Jag är inte ute efter snabba affärer eller klipp. Jag tror på det långsiktiga. Jag behåller hellre hästarna tills det känns moget att lämna dem vidare, säger hon.

I dag har hon totalt 28 hästar, tre egna ston dräktiga och ett embryo i Holland. Hennes bolag Kivla Sporthorses har vuxit fram steg för steg, och grunden lades tidigt. Hon födde upp sina första hästar redan på 1990-talet i Luleå.

Där växte hon upp i den lilla byn Alvik.

– Det var becksvart, ingen belysning, inget ridhus. Jag red på ridskola och jag red kallblodstravare. När jag var 14 år fick jag en irländsk häst. Vi åkte på tävlingar i Norrbotten och tyckte det var helt normalt att köra 30 mil. I Kiruna hoppade vi fram på snö. En fantastisk tid.

1999 flyttade hon till Stockholm och arbetade i 24 år på advokatbyrå, både i Luleå och Stockholm. I dag är det i stället hästarna som tar den främsta platsen, även om hon själv beskriver sig som projektledare också för familjelivet.

”Bäst i världen”

Fölen och unghästarna står hos Hanna Torgander och Johan Paulsson, där det har fötts upp hästar i generationer.

– Jag har inga hästar i Stockholm. Jag hyr in mig hos Hanna och Johan, och det känns otroligt tryggt. De kan allt om att få fram bra grovfoder, om unghästar, om systematik. Vi har vårt system och jag tycker att Sverige är bäst i världen på att föda upp hästar. Vi har marken, hästvälfärden, kunskapen, fodret, vaccinationerna – vi är otroligt bra på det här.

Tre ston ska betäckas i år: Main Key (Kannan-Cardento), Coachella de Nyze Z (Chacco Blue-Heartbreaker) och Chacara Fly PS (Chacfly-Corrado I). Main Key och Coachella de Nyze är just nu dräktiga med Akarad Hero Z, Chacara Fly är dräktig med Mylord Carthago och ett surrogatsto i Holland är dräktigt med Chacco Blue.

Flera olika ryttare

Hästarna som rids och tävlas finns hos flera olika samarbetspartners. Stephanie Holmén, ”Steffi”, och hennes sambo Carl-Walter Fox har Anneli ett nära samarbete med. Hon har även hästar som rids av Amanda Ericsson, Felicia Johansson och Arnold Assarsson. 

Som hästägare arbetar hon inte praktiskt – men som uppfödare är hon ständigt påkopplad.

– Jag tittar varje dag på hingstar och hingstarnas avkommor. Är det någon hingst som känns intressant läser jag allt jag kommer över. Man måste göra sin läxa. Vad vill du avla fram – en elithäst eller en trevlig amatörhäst? Hur förärver sig hingsten mentalt? Där finns det hur mycket kunskap som helst att ta hjälp av.

Några enkla svar på avelns svåraste frågor tycker hon inte att det finns. Kompensera eller förstärka? Balansen är svår.

– Har stoet exteriöra svagheter väljer jag inte en hingst med samma svagheter. Med mycket blod väljer jag kanske inte den nervigaste hingsten. Men det blir inte alltid som man tänkt sig. Det är det som är både det svåra och det fascinerande.

Lugnt de första åren

Hennes unghästar gör inte mycket före två års ålder, då de röntgas och kanske löshoppas. Sedan får individen styra.

– Jag tittar på om hästen är mogen för att ridas in eller om ett sto är moget för att bli mamma. Jag har aldrig sprungit efter de stora unghästklasserna. 

Målsättningen är däremot hög. De hästar hon väljer att behålla ska ha kapacitet för 1,50-hoppning.

– Sedan drömmer man förstås om mästerskap, men steget dit är jättestort. Målet är att de ska gå med svensk flagg. Och det målet är viktigare än lönsamheten.

Lång ekonomisk tidslinje

Ändå talar hon gärna om ekonomi. 

– Svensk hästuppfödning är inte någon lönsam bransch, och min egen lönsamhet har definitivt förbättringspotential. Men jag ser det som ett startupbolag där jag under flera år investerat i unga hästar och bra stammar – och i rätt människor runt omkring dem. Förra året sålde jag fyra hästar, då börjar det snurra. Det känns att varumärket successivt blir mer känt.

En avgörande skillnad mot en vanlig startup är att tidslinjen är längre och betydligt svårare att kontrollera.

– Priset fluktuerar med resultat, utveckling och marknad. Det ska komma rätt köpare. Och i dag har köparna höga krav på röntgen, samtidigt som den utrustningen blir bättre och saker kan dyka upp som man inte sett tidigare. 

Next Lady är favoriten

Anneli köper ibland föl, embryon och unghästar på auktion.

– Jag tittar nästan dagligen på auktioner. Ibland ramlar man över något som kittlar till i magen, särskilt när man ser en 3-åring löshoppa. Då ska stam, möderne, storlek och röntgen också kännas rätt. Men det måste finnas något där som hugger till.

Den häst som ligger allra närmast hjärtat är stoet Next Lady (BWP f-13 e Emerald van’t Ruytershof-Quick Star, uppf Stephex Stables), som först gick in i avel. 

– Steffi tävlade Next Lady när hon jobbade på Grevlunda och de klickade jättefint. Hon har inte riktigt kunna släppa tanken på ”Nettan” och frågade för ett år sedan om hon fick prova att sätta i gång henne efter föl. Då var hon tjock och hade lång päls – men nu går hon 1,50 och är 13 år. Det är fantastiskt roligt. Kanske blir det fler föl när ”Nettan” tävlat klart.

Ett annat namn Anneli gärna nämner är 7-årige Main Keeper (SWB val f-19 e Kannan-Cardento, uppf Marina Björkman/Team AMY HB och Kivla Sporthorses AB).

– Det finns ju vissa hästar som ligger en varmare om hjärtat. Keeper är en sådan. Och det är extra roligt med hästar man fött upp själv.

Main Keeper är ett av många samarbeten hon har tillsammans med uppfödarkollegan Marina Björkman. 

– Vi är båda från Luleå och tävlade tillsammans när jag var junior.

Kluven till ICSI

Anneli har ett något kluvet förhållande till ICSI*. Hon ser tekniken som både fantastisk och problematisk.

– Jag är ganska dubbel. Jag har själv köpt ICSI-föl och även gjort ICSI. Det är fantastiskt att kunna få flera avkommor från riktigt fina ston. Men jag tycker att antalet avkommor per sto måste begränsas. Vi har redan hingstar som fått väldigt många avkommor. Om stona också får väldigt många snävar vi av genbasen för mycket.

– Jag vet inte exakt var man ska dra gränsen, men diskussionen är helt nödvändig.

Däremot är hon inte beredd att avfärda metoden som djurplågeri.

– Det är ett ingrepp och säkert lite smärtsamt, men de får smärtstillande. Samtidigt är inte heller annan reproduktion något som stoet själv har valt. 

Skapa positiv känsla

Hon brinner också för hur klimatet i hästvärlden ser ut och för uppfödarens roll i sporten.

– Vi som äger och föder upp hästar är viktiga för sporten. Då vill man också ha folk som vet vad de ger sig in i och som stannar kvar. Därför måste vi försöka skapa en positiv känsla runt det vi håller på med.

Hon menar att ridsporten ibland fastnar i ett onödigt hårt tonläge, inte minst i sociala medier.

– Jag tycker att alla ska tänka efter innan de skriver en kommentar. Vad vill du uppnå? Vad kan det här leda till? Be kind. Ingen tjänar på ett elakt klimat.

Samtidigt finns där också hopp.

– Vi är egentligen en extremt stark community. Tänk om man kunde vända den styrkan framåt och uppåt i stället. 

Och den egna drivkraften, den är det ingen tvekan om. På frågan om hur länge hon tänker fortsätta, är svaret enkelt.

– Tills jag dör. Jag kommer aldrig sluta med det här.

*ICSI (Intracytoplasmatisk spermieinjektion) innebär att en hingsts spermier tas och injiceras direkt i ägget från donatorstoet. Ägg och spermier odlas sedan genom det som kallas ”in vitro-inkubation” eller mognad av ett embryo. ICSI görs ej i Sverige och ICSI-föl får ej registreras i SWB.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 5/2026.