Celle – 290-åring mitt i en avelsrevolution

När Ridsport kommer till Celle är förberedelserna i full gång inför årets hingst-visning som ska hållas samma vecka. Hingstarna finputsas, det ena ridhuset är förberett med åskådarplatser och det andra ställs i ordning för mingel. 

Celle har genom tiderna hyst legendariska hingstar som Weltmeyer, Stakkato och Don Frederico. I dag är verksamheten uppdelad mellan tre anläggningar. På den historiska anläggningen Celle hittar vi körhästarna, labbet och ett avelsprogram för att bevara den klassiska oldenburgaren. Hit kommer elever för att lära sig mer om avel och veterinärer för att skriva doktorsavhandlingar. 

På Adelheidsdorf, några minuters bilfärd bort, ligger träningsanläggningen och hingststationen för sporthästar. På den tredje anläggningen, som sträcker sig över hela 500 hektar, går ston och unghästar. 

Varje år hålls klassiska hingstvisningar i ridhusen och vartannat år ståtar Celle med sin traditionella hingstparad som drar besökare från hela landet. Celle är i dag en synnerligen modern verksamhet med ett imponerande avelsprogram och stallchefen Axel Brockmann är själva spindeln i nätet. 

Bättre för hästarnas behov

Fakta

Landgestüt Celle

Grundades: År 1735 på order av George II, kung av Storbritannien, kurfurst av Hannover och hertig av Brunswick-Lüneburg.

Bakgrund: Startades för att förbättra hästaveln för lantbruket, vilket i förlängningen också gav tillgång till bättre hästar för kavalleriet och bättre vagnshästar för de välbärgade klasserna.

Hästar på anläggningarna: 126.

Hingstar: 67.

Ston: 12.

Tävlingsryttare: 12

Anställda: 74 + 16 elever som alla stannar i två år. De mest talangfulla får sedan anställning två år.

Hingstshower: Den traditionella hingstparaden började redan 1908, som ett sätt att visa upp alla Celles hingstar. I dag är det en show som berättar Celles historia. Här visas hästarna framför historiska vagnar och under ryttare. Kuskar och ryttare bär traditionella dräkter och uppvisningarna drar inte bara hästfolk utan är också populära bland allmänheten. Paraden är dyr att anordna och hålls sedan en tid tillbaka därför bara vartannat år. Varje år hålls också visningar av sporthingstarna i hoppning och dressyr.

Expandera

När han visar runt på Adelheidsdorf är dagen i full gång. Unga dressyrhingstar trimmas på utebanorna, strax bredvid longeras unghästar som är under inridning och i ett av ridhusen hålls hoppträning. Byggnaderna på Adelheidsdorf är inte skyddade som på Celle, som utnämnts till kulturarv, vilket innebär att man här har större möjlighet att bygga om och bygga ut.

– Om man är noga med hästvälfärden, vilket vi är, så har vi lättare att tillgodose hästarnas behov här, förklarar Axel Brockmann och visar hur man flyttat boxväggar för att bygga ut boxarna och öppnat upp fönster så de flesta hingstar kan stå och titta ut. Boxarna i hingststallarna består av galler från golv till tak och rotationen bland hästarna är låg för att minimera stress. Bakom stallarna ligger hagar och skrittmaskiner och alla hingstar kommer ut ett par gånger om dagen. Flera hingstar ligger och snusar i halmen, andra kikar nyfiket fram när vi kommer gående och stallgångarna är påtaglig lugna.

Strikt schema ger lugna hästar

På Celle håller man sig till ett strikt schema och stallarna ligger förvånansvärt tysta och lugna trots att de hyser inte mindre än 67 hingstar.

Morgonen startar vid 06.00 då alla hästar fodras och boxarna mockas. Sen fortsätter dagen med ridning och utsläpp i hage och skrittmaskin. Hästarna rids fram till 15.30 och sen blir det stilla i stallarna. Kring 18 kommer anställda för att fodra igen och efter det är stallgångarna tomma. 

Man har också väldigt få förändringar i gruppsammansättningarna här. På så sätt känner alla hingstar sina boxgrannar väl. Minimalt med spring i stallarna och tydliga rutiner ger lugna hingstar, menar Axel  Brockmann, som berättar att de inte har en enda häst som visar stressbeteenden som krubbitning, vävning eller boxvandring.

– Vi har inga problem med hingstarna, helt enkelt för att de inte känner sig stressade.

Svårare och dyrare

Varje år är köper Axel Brockmann in lovande föl med förhoppningen om att hitta nästa stora avelshingst. Han, som arbetat på Celle i över 30 år, ser en industri som blir allt svårare och dyrare att navigera i. För 30 år sedan låg betäckningssiffrorna för varmblod i Tyskland kring 67 000. I dag är de nere på runt 20 000. Högre inköpspriser, dyrare veterinärräkningar och en instabil världsekonomi sätter sina spår. Celle brukade köpa in kring 50 föl om året men i dag är siffran nere på 30.

– Att köpa föl har blivit mer komplicerat. Förr i tiden var uppfödarna stolta över att sälja till ett statligt stuteri men i dag vill alla framför allt tjäna pengar och de som känner sig stolta över att ha sina uppfödningar här hos oss blir allt färre.

Riskerna med att köpa ett föl för 15 000 euro och sedan hålla och utbilda det i flera år är alldeles för höga. Själv har Axel Brockmann satt ett tak på 999 euro i inköpspris.

– Jag gick över en gång och köpte ett föl för 11 000 euro. Ett par år senare visade det sig att den hade riktigt dåliga röntgenplåtar på båda framknäna och vi sålde den som 3-åring för 1 800 euro, suckar han och konstaterar att de dyrare fölen dras med precis samma problem som de billigare. 

Fynd bland hoppfölen

En hög prislapp är inte detsamma som en hållbar häst. ”På dressyrsidan går gångartsfölen för fantasisummor i dag, till folk som inte behöver tjäna pengar på sina hästar”, som Axel Brockmann säger. Men bland hoppfölen går det fortfarande att fynda. De ligger lägre i pris, är lättare att sälja några år senare och nedärvningen är säkrare.

– Har du en bra pappa och en säker stolinje kan du vara ganska säker på vad du får. Dessutom är de ofta friskare än gångartshästarna.

Han spår att siffrorna kommer att sjunka ännu mer framöver Det är svårt för medelklassen att ha råd att hålla hästar, konstaterar han. Dagens marknad kräver också en mer specialiserad avel. Tidigare kunde det räcka med att föda upp en medioker avkomma efter ett trevligt sto, men i dag efterfrågar marknaden något annat. Se till att du vet vem du avlar för innan du betäcker ditt sto, är Axel Brockmanns råd.

– Vill du avla för hobbyryttaren som främst vill ha en frisk och trevlig häst att njuta av, eller vill du avla extraordinära hästar? Om du avlar hobbyhästar måste du satsa på hästar med riktigt bra temperament. 

– Vill du avla topphästar så bör du veta att det visserligen finns en marknad, men att den marknaden inte börjar förrän hästen är inriden och utbildad. Så om du vill avla spektakulära hästar måste du ha både pengar och erfarenhet nog att behålla och utbilda dem.

Råd till stoägarna

Axel Brockmann säger att han alltid är noga med att ta reda på vad stoägarna egentligen är ute efter när han ger råd om hingstval.

– Vill du ha en väldigt trygg häst för att rida själv föreslår jag kanske Fürst Bellisaro, men vill du avla en extraordinär häst rekommenderar jag i stället Von and Zu, och vill du kunna sälja snabbt föreslår jag en tjusig hingst som är i ropet just nu. Gärna den som vann senaste bruksprovet.

Och, säger han, så får vi aldrig glömma bort det så viktiga stoet.

– Jag tycker om hingstar som gör resultat i sporten, men det viktigaste av allt är hur de nedärver sig och här spelar stolinjen stor roll. En hingst som gör fantastiska resultat själv men där avkommorna inte visar sig särskilt väl, är värdelös för oss.

Oroande utveckling

Digitalisering och utvecklingen av artificiell insemination har revolutionerat aveln, men Axel Brockmann ser också en oroande utveckling med en krympande avelsbas. Förr såg vi en jämnare fördelning bland hingstarna där flera hingstar betäckte omkring 150 ston per säsong. I dag ståtar en del hingstar med så många som 800–900 ston medan andra får nöja sig med ett tiotal.

Hälsoproblemen kommer att bli fler om vi börjar se svaga hingstar som återkommer alltför ofta i stamtavlorna.

– Vi måste hålla ett öga på det. Jag tror att hälsoproblemen kommer att bli fler om vi börjar se svaga hingstar som återkommer alltför ofta i stamtavlorna.

När han får frågan om huruvida han kan sätta ett tak för hur många ston en och samma hingst får betäcka, svarar han att det vore toppen, men inte genomförbart med dagens regelverk.

– Förr i tiden hade vi regler för det, men inte längre. Och så länge det inte finns regler som dikterar hur många ston varje hingst kan betäcka så kommer vi inte att tacka nej till stoägare. Vi måste se till att ha lönsamhet i verksamheten, säger han och ser lite uppgiven ut.

– Jag brinner för avel men måste alltid vara realistisk.

Samarbetar med hingstägare

Fölen som köps in till Celle släpps ut på lösdrift, där de går fram tills de fyllt två år. Efter en lång sommar på bete tas de in och en första selektering görs. Alla hästar röntgas och de som inte utvecklats som man hoppats, eller som visar sig ha fynd på röntgen, säljs direkt via nätauktioner. Strax därefter görs nästa selektering, där man tittar på hur hästarna rör och hur de beter sig i löshoppning. De som blir kvar, ofta runt 20 stycken, sätts i träning. 

Från att ha varit en anläggning med framför allt egna hingstar har Celle i dag ett samarbete med flera hingstägare som stationerar sina hingstar här. På så sätt kan man erbjuda många inriktningar, linjer och färger till stoägarna. I år gör till exempel svenska Zafferano (e Zaladin MI-Bernstein) sin andra säsong på Celle. I dag står han och mumsar hö i sin box på stationen där säsongen precis satt fart, men i mitten av maj åker han hem till ägaren, familjen Skeppstrand, i Sverige igen, berättar Axel.

– Den stora fördelen med att samarbeta är att vi är fler som marknadsför hingstarna.

– Har jag en samarbetspartner som bara köper en hingst åt Celle, så ligger hela jobbet på oss att både visa och marknadsföra hingsten. När vi har samarbeten med andra statliga stuterier eller privata hingsthållare får vi alltid en bredare kundbas.

Fler färger godkänns

För blott tre år sedan bestämde sig Hannoveranerförbundet för att godkänna fler färger än brun, fux, skimmel och svart, och det öppnade upp fler möjligheter för svenska Zafferano. 

SWB-hingsten som legat i topp på de svenska betäckningslistorna under flera år, har tidigare varit på Celle i omgångar för att tappas på sperma. 2025 flyttade han ner till anläggningen för att ingå i Celles hingstprogram. Axel Brockmann beskriver guldhingsten som väldigt lugn, social och människoorienterad. 

Här på Celle ser han ut att trivas i sin rymliga box i hingststallet. Två gånger om dagen kommer han ut och motioneras. Han rids, går i hage och i skrittmaskin. 2026 gör han sin sista säsong i Tyskland.

Oldenburgare mer populära

Varmblodsaveln har 20 000–25 000 betäckningar per år i Tyskland medan Oldenburgarna har 1 500–2 000 och de tunga arbetshästarna blott några hundra.

– Oldenburgarna har blivit ganska populära i dag eftersom det är en frisk och trygg häst. Det är ingen sporthäst för de högsta klasserna men en häst som är lätt att njuta av och ha roligt med.

Hos oldenburgarna står just temperamentet högt i kurs och alla hingstar genomgår ett test innan de sätts i avel.

– Hos oldenburgarna är en god karaktär och friska hästar nummer ett. Helt tvärt-emot den moderna sporthästen, som i dag ska ha spektakulära rörelser i första hand. Jag har tre uppfödare som använt oldenburgare på sina hannoveranerston för att få fram hästar med bättre temperament och hållbarhet, och jag tror att det här kommer allt mer.

Friska hästar viktigt

Axel Brockmann är övertygad om att ett måste för att vända den nedåtgående trenden är att avla mer hållbara, friska hästar.

– Har du en skadad häst blir det snabbt väldigt dyrt. Vi måste ha friska hästar som du inte behöver betala höga veterinärkostnader för, utöver allt annat.

Han ser stora problem i hållbarheten hos framför allt gångartshästarna i dag, ett faktum han tycker att vi måste ta på allvar. En hållbar häst börjar inte med allsidig träning på rätt underlag, det börjar med en korrekt exteriör och bra ben.

– Det pratas mycket om röntgenbilder, men där ligger sällan problemet. I min mening är veka senor och ligament ett mycket större problem. Hästarna har helt enkelt en för dålig konstruktion och för veka ben.

Exteriören blir sämre

Han sticker ut hakan och säger att alla vet om att exteriören blir sämre och sämre, men ingen gör något åt det.

– För 20 år sedan var exteriören det första man tittade på när man skulle godkänna hingstar. Var benställningen inte bra nog så gick hingsten inte vidare, då tittade de inte ens på om han kunde röra sig eller hoppa. I dag premieras i stället hästar med extremt spektakulära rörelser.

Han konstaterar torrt att ingen toppryttare behöver, eller ens vill ha, en unghäst med extrema gångarter.

– Alla vet att marknaden går åt fel håll men ändå fortsätter vi efterfråga just de här hingstarna.

Ekonomin styr

Han säger vidare att ett problem i Tyskland är att det finns för många olika förbund som kan godkänna hingstarna. Om en säger nej kan hingstägaren alltid gå vidare till nästa, tills någon säger ja.

– Det här är ingen hemlighet, men eftersom alla också vill tjäna pengar på en marknad som svälter är det ingen som gör något åt det, konstaterar han och erkänner att han inte är mycket bättre själv.

Vi har press på oss att visa på en god ekonomi i företaget. Jag har två platser i mitt hjärta som konkurrerar med varandra.

Visst är en bra exteriör det första han letar efter hos en hingst, den måste vara hållbar. Men hittar han en hingst med lite tveksam exteriör som han vet kommer att falla stoägarna i smaken, tackar han inte nej.

– Jag måste vara ärlig med hur det ligger till. Jag är inte Gud och det är så världen ser ut i dag. Vi måste få verksamheten att gå runt och har press på oss att visa på en god ekonomi i företaget. Jag har två platser i mitt hjärta som konkurrerar med varandra. Är det frustrerande? Ja, tveklöst. Och jag vet att fler känner som jag.

Fakta

Legendariska hingstar och nykomlingar 

Många är de legendariska hingstar som haft sin bas på Celle genom åren.

Weltmeyer, som producerade över hundra godkända söner, och i dag finns avbildad som staty på anläggningen, är en av dem. 

Stakkato är en annan legend vars son Stoltzenberg också producerat flera framgångsrika hopphästar. 

Henrik von Eckermanns superstjärna King Edward härstammar från Celles Edward (e Embassy I) och på dressysidan hittar vi Don Frederico (e Donnerhall) som lämnade många Grand Prix-hästar, bland annat Isabell Werths Don Johnson. 

På fullblodssidan verkade Lauries Crusador med sin son Londonderry och sonson Londontime alla på Celle.

Bland nykomlingarna hittar vi Benjamin Franklin (e Bon Vivaldi) som blev hannoveranerchampion och reserv champion på Bundeschampionatet i Warendorf som 4-åring förra året. Tillsammans med 8-åriga Von and Zu (e Vitalis) är han en av Axel Brockmanns personliga favoriter.

Uppdelat på tre anläggningar

De statliga stuterierna i Tyskland är egentligen inte statliga, utan federala och tillhör respektive förbundsland (delstat). Celle, som tillhör Niedersachsen, är uppdelat på tre anläggningar.

Historiska anläggningen Cellle. Uppförd 1735. Här hittar vi körhästarna, oldenburgare och tunga arbetshästar. Här finns också de historiska vagnarna och ett avelsprogram för att bevara den klassiska oldenburgaren och gamla linjerna av arbetshästar.

Hingststationen Adlelheidsdorf. Har varit i Celles ägo sedan 1928 men den moderna anläggningen byggdes inte förrän 1957, då som en teststation för hingstar. På 1980-talet, när man började tävla i allt större utsträckning, flyttades sporthingstarna hit för att ge dem bättre möjligheter. På den 40 hektar stora anläggningen finns 32 hektar mark att rida ut på, tre dressyrbanor, två hoppbanor, en på sand och en på gräs, samt tre ridhus. Här finns fem större hagar och 17 paddockar där hingstarna kan gå ut. Här hålls också de årliga hingstvisningarna.

Farmen. 500 hektar mark där de tolv avelsstona går tills det är dags för fölning. Fölningen sker på Celle, för att ge eleverna möjlighet att lära sig hur fölningar går till.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 4/2026-Avelsextra.