Här är hästarna del av familjen

Annika Johansson och Magnus Lindberg träffades för 13 år sedan. Då var det främst Annika som bidrog med hästintresset, men så småningom blev även Magnus riktigt intresserad. Tillsammans byggde de upp sitt gemensamma företag med hästbilar, för att sedan bestämma sig för att även satsa vidare på avel av sporthästar. 

Det började med egen gård, med egna hästar, i Laholm. Så småningom köpte de även föl och det blev självklart för dem var passionen fanns – det var uppfödning de skulle syssla med. 

Tråkigt start för fem år sedan

Deras första egna uppfödning föddes för bara fem år sedan, men behövde dess-värre avlivas efter bara ett par månader. Efter en tråkig start kom dock flera framgångar och det visade sig att paret hade ett öga för ”det där lilla extra”. Samma år föddes även Horsepartners Chacome SN, som såldes på Elitfölauktionen 2022. 

– Efter det där första fölet växte vårt gemensamma intresse ännu mer, säger Annika. 

2023 visade de sin uppfödning Horsepartners Conthina, även kallad ”Bambi”, på fölvisning. Stoet blev det högst bedömda fölet i hela Sverige det året, när hon belönades med 89,4 procent. 

Paret har selekterat fem och sålt totalt fyra föl på Elitfölauktionen. Bland annat Horsepartners Mr Glam som såldes 2023 för 20 000 euro.

– Som uppfödare är det alltid kul att se att det finns ett intresse och att duktiga ryttare säger att det är vad de vill ha, säger Magnus om att sälja föl på auktion. 

Men stoet Conthina bestämde de sig för att behålla för framtida sport och avel. Hon är i dag tre år gammal och den häst som betyder mest för paret. 

– Hon är helt fantastisk i löshoppningen och absolut den häst som vi känner är mest spännande inför framtiden, av dem som vi själva har fött upp. Conthina har ganska mycket blod i sig, men litar på oss fullt ut. Hon är väldigt klok, har nerv och integritet, scope, hinderkänsla och energi, är vänlig och modig. 

Flera ur samma stolinje

Även Conthinas mamma Calibetta PS finns kvar på gården och är dräktig i år. Annika och Magnus köpte dessutom Calibettas första avkomma, Conthinas syster, som 4-åring. Även den hästen fick höga betyg på unghästtest och hoppade 10-10 i löshoppningen. Totalt väntar uppfödarna fyra föl under 2026. 

Annika beskriver flera kvaliteter som är viktiga när det kommer till deras avel, som främst är inriktad på hopphästar. Ett steg har varit att köpa in riktigt bra avelsston med bra mödernelinje. Ett exempel på det är stoet Sunny Girl SN, som köptes av uppfödaren Birgitta Jonasson på Stora Nääs stuteri. Stoet vann både SWB:s 3-årschampionat och tog priset som Rikssto 2024. 

– När vi köper in ston för avel kollar vi mycket på mödernet och köper bara ston som fått diplom om de har visats. Vi vill att stona är moderna, sportiga, med god exteriör och scope i hoppningen. Om vi köper föl tittar vi på mödernet och om det finns mycket prestation på den sidan. Jag frågar också hur hästen är till temperamentet. Att stoet är en bra mamma och vill ta god hand om sitt föl är också viktigt. 

Vi vill att stona är moderna, sportiga, med god exteriör och scope i hoppningen. 

Hästarna ska inte vara för reaktiva, säger Annika.

– De måste absolut ha det där lilla extra och mycket energi, men man ser många hästar i dag som jag tycker är för reaktiva. Vi vill att hästarna ska gå att hantera av en vanlig hästkunnig person. Samtidigt är vårt mål att hästarna ska kunna gå de -absolut största klasserna. Vi behöver också tänka på vad ryttarna vill ha. 

Även om det handlar om uppfödning i liten skala har paret högt satta mål med sin avelsverksamhet. 

– Man måste sikta högt, annars tror jag att man gör fel. Det är som att man skulle rida VM bara för att man vill delta, så är det oftast inte. Vi vill sikta högt. Antingen gör vi något ordentligt eller inte alls, säger Magnus. 

Samarbete med ryttare

Efter att ha sålt flera föl på auktion talar Annika och Magnus nu om att våga behålla och satsa på fler av sina egna uppfödningar i samarbeten med olika ryttare. Paret äger i dag endast ston, med undantag för Annikas ridhäst och dotterns ponny som är valacker. De har totalt 20 hästar tillsammans, varav tio finns på gården i Laholm. Övriga tio ston är placerade hos olika ryttare. Stephanie Holmén, Wilma Lönngren och Fanny Kullmyr är ryttare som paret samarbetar med just nu. För inridning tar de hjälp av Peter Månsson.

– Tanken med de uppfödningar som vi själva väljer att behålla är att de ska tränas och tävla för att se hur långt de går, innan vi sedan tar föl på dem eller säljer vidare. Det känns som vi verkligen är inne i en utvecklingsfas just nu. Vi älskar allt som har med föl och unghästar att göra. Att förbereda dem för framtiden och se dem växa. När de föds, visas på fölvisning, unghästtest och allt därtill.

Utevistelse är nyckeln till en stor del av framgången. 

– Man märker så tydligt att de mår mycket bättre av att vara ute. Träningen blir lättare och de rör sig mer. Om någon behöver det har vi möjlighet att stalla in, men vi vill ha dem ute så mycket som möjligt. Ju mer de får vara ute, desto lugnare och mer harmoniska blir de. 

Hantering och lösdrift

Under det första året är uppfödarna noga med att hantera fölen och vänja dem vid mänsklig kontakt. Samtidigt är det viktigt att låta hästarna vara hästar och växa i lugn och ro med jämnåriga kompisar. 

– Även om de går på lösdrift tar vi in dem en liten stund varje dag för att ge mineraler, och kraftfoder till de som behöver det. Vi har en beräknad foderstat och ger analyserat hö för att ge dem bästa förutsättningarna. Vi hanterar dem så mycket som möjligt för att de ska bli trygga och självständiga, samtidigt som de också ska få lugn och ro för att bara vara hästar också. Vi leder dem in i stallet en och en, lyfter på hovarna och stämmer av läget. I perioder hanteras de mer, tränas i att bli lastade eller spola benen, säger Annika och fortsätter: 

– Vi har kvar fölen här hemma på lösdrift tills de fyller ett år. Till sommaren ska våra 1-åringar åka på bete med tillgång till ännu större sommarhagar hos min vän i Vistorp. Jag tror det blir väldigt bra för dem att gå och bara vara hästar ett tag.

Arbetet med hästbilsföretaget tar mycket tid, men de hoppas att även avelsverksamheten ska att växa så småningom. 

– Vi tänker kvalitet före kvantitet. Verksamheterna i företaget gifter sig fint och vi känner att vi behöver flera ben att stå på. Så är det nog för de flesta som föder upp hästar i dag, det är svårt att enbart leva på det. 

Att se hästarna utvecklas med de bästa ryttarna och stå bredvid som uppfödare är roligare än att rida själv, menar de. 

– Jag har ridit i hela mitt liv, men sedan skadade jag nacken och blev lite försiktig. Då tänkte jag att det finns så många duktiga ryttare som hästarna förtjänar. Vi ska göra det vi är bäst på, precis som ryttarna ska göra det de kan bäst, säger Annika.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 4/2026-Avelsextra.