Henrik von Eckermann: ”Man vill att ridningen ska bli så tyst som möjligt”

– Jag stänger bara fingrarna. Jag tar inte handen bakåt.
Under sin clinic i Linköping förklarade Henrik von Eckermann hur han själv använder sina hjälper. I den avslutande delen av clinicen, när han red själv, visade han också hur lite han använder sin hand, även när han vill samla hästen.

”Tyglarna visar bara vägen – sporren är en nödhjälp”

Han vill att handen ska behålla sin position och att hästen ska reagera på små förändringar.
– Tyglarna visar bara vägen. Det är sätet och skänkeln som ska göra jobbet.

Han förklarar också att sporrarna är något han i princip inte använder, även om de alltid sitter på.
– Sporrarna är min nödhjälp.
De ska finnas där om han snabbt behöver förstärka en signal, exempelvis om hästen tittar till framför ett hinder. Men i den vanliga ridningen vill han att hästen ska svara utan att han behöver använda dem.

Det är ytterligare en del av samma filosofi: att göra kommunikationen så enkel och lågmäld som möjligt.

– Man vill att ridningen ska bli så tyst som möjligt, störa hästen så lite som möjligt, förklarar Henrik.

Han berättar också att Marcus Ehning har varit en förebild för honom själv när det gäller att rida med små hjälper.

Fyra ekipage deltog i clinicen

Det var i tisdags som Ridsport besökte Henrik von Eckermanns clinic på Smedstad Ridsportcenter i Linköping. Clinicen arrangerades av RidersEvent, som i samarbete med Krafft lyckats boka Henrik för två helkvällar, först i Linköping och kvällen därpå på i Göteborgstrakten.

Under torsdagen kunde du läsa del 1 av vårt referat från clinicen.

Fyra ekipage medverkade i Linköping. Först ut var två unghästekipage – Victoria Almgren med Tanga da Carma (SWB sto f-20 e Tobago Z – Camargue, uppf/äg Maria Ohlsson, Häglinge Nygård) och Camilla Ahlén med Con Amore V/H Bergerhof Z (ZANG sto f-11 e Connor – Clearway, uppf Damiaens Frank, äg Hanna Lilja, Camilla Ahlén).

Efter pausen kom två yngre ryttare in, 18-årige Carl-Hugo Westergren med Usher d’Aro VG Z (ZANG val f-19 e Untouchable – Chellano Z, uppf Leys Joeri, Jozef van Gorp, äg Lotta Finnhammar, Eva Forsberg) och 19-åriga Elvira Aaby-Ericsson med Unlimited 40 (WESTF val f-19 e United Touch S – Conthargos, uppf ZG Gregor, Jannik Theele, äg Anna-Karin Aaby-Ericsson)

Cavaletti i stället för stora hinder

När publiken frågar om hur Henrik tränar sina egna hästar hemma berättar han att han sällan hoppar banor. I stället väljer han övningar utifrån vad han behöver förbättra. Om något inte fungerat som han vill på en tävling kan han åka hem och bygga upp just den situationen för att arbeta vidare med den.

Cavaletti är ett av hans favoritredskap.

– Och när man är en orutinerad ryttare och behöver mycket träning kan man hålla på med cavaletti många gånger. Det är ingen höjd och det sliter inte på samma sätt som att hoppa stora hinder.

Skrittar fram i 15 minuter

Henrik berättar också om sina rutiner när han börjar rida hästarna på morgonen.
– När de har stått i boxen på natten har jag alltid som regel att skritta minst 15 minuter. Det är den tid som lederna behöver för att smörjas igång.

Men det handlar inte bara om att skritta runt på lång tygel. Henrik vill använda tiden till att känna av hästen och börja skapa kontakt.
– Man kan jobba lite grann i skritten och känna att allting fungerar, på ett avspänt sätt.

Man måste tänka på det längre målet framåt.

”Vad är hästen redo för?”

Mot slutet av clinicen återkommer Henrik till vikten av att anpassa träningen efter hästens utbildningsnivå. Han vill att unga hästar ska få positiva upplevelser och lära sig att förstå ryttarens signaler.
– När man tränar och tävlar unga hästar ska man inte göra det så komplicerat. Då är risken att det blir en massa missförstånd.

Han menar att det är bättre att göra enkla saker riktigt bra än att försöka gå vidare innan hästen är redo.
– Man måste lyssna på var hästen är i sin utbildning.

Om hästen inte klarar en övning är det inte ett tecken på att den behöver pressas mer. Då är det bättre att gå tillbaka, befästa grunderna och ge den mer tid.
– Det är inget misslyckande. Man måste tänka på det längre målet framåt.

Det är samma synsätt som han beskrivit i början av kvällen, när samtalet handlade om tålamod och att sätta processen före resultatet.

Avslutar med Björn Svenssons ”vrålåk”

Till sist ska Henrik sitta upp och själv rida en häst. Det visar sig bli Björn Svenssons och Michael Arvidssons hingst Zino 1461 (SWB f-18 e Zinedream – Acrobat, uppf Sabine Toll).
Det gjorde inte ont att låna ut hästen.
– Jag kände mig väldigt trygg med att Zino skulle göra sitt jobb och att Henrik skulle ge honom en trevlig kväll, säger Björn Svensson.

Henrik ger Björn generöst med beröm för att ha tagit fram en mycket välutbildad häst och visar publiken hur han kan rida den genom att bara hålla i tyglarna med två fingertoppar.

”Det låter så enkelt”

När ryttarna får sammanfatta vad de tar med sig från clinicen återkommer flera av de saker Henrik har arbetat med under kvällen.

• Att våga galoppera genom svängen.
• Att låta hästen arbeta i balans.
• Att använda mindre hjälper.

En av reflektionerna handlar om just hur enkelt Henrik får allting att låta.

Han ler åt tanken att publiken kanske kommit för att få se någon särskild övning, något hemligt knep bakom framgångarna.
– Det är ofta det man hoppas på. Att det ska vara någon speciell övning. Men det är tvärtom.

För Henrik handlar det om att bygga en grund där hästen förstår vad ryttaren vill och där det finns så lite utrymme för missförstånd som möjligt. När den grunden finns blir också svårare uppgifter lättare att lösa.

Och efter en lång kväll är det kanske just det som stannar kvar. Inte någon spektakulär övning eller ett hemligt recept på framgång. Utan en uppmaning som Henrik återkommit till hela kvällen:

– Gör det enkelt.

Guldkornen från Henrik von Eckermanns clinic

1. Tyglarna visar bara vägen. Det är sätet och skänkeln som ska göra jobbet.
2. Sporrarna är nödhjälp, om man snabbt behöver förstärka en signal, men i vanlig ridning ska hästen svara utan att man använder dem.
3. Cavaletti kan användas obegränsat och sliter inte på hästen på samma sätt som att hoppa stora hinder.
4. Henrik skrittar fram i 15 minuter om han tar ut en häst på morgonen – mindre om den kommer in från hagen – men då jobbar han också i skritten, känner av hästen och skapar kontakt.
5. Med den unga hästen är det bättre att göra enkla saker riktigt bra än att försöka gå vidare innan hästen är redo.
6. Om hästen inte klarar en övning ska den inte pressas mer – gå tillbaka, befäst grunderna och ge den mer tid. Man måste tänka på det längre målet framåt.
7. Bygg en grund där hästen förstår vad ryttaren vill, med så lite utrymme för missförstånd som möjligt.
8. Sätt processen före resultatet.
   
   
9. Våga galoppera genom svängen! Håll inte på och bromsa.
10. Leta inte efter den perfekta distansen. Det är viktigare att rida hästen i balans. Då kan hästen bättre lösa uppgiften även om avsprångspunkten hamnar närmare eller längre ifrån än planerat.
    
11. Att gå banan noga och veta exakt vad man har att förhålla sig till ger ett lugn.
12. Låt hästen använda sin kropp. Håll inte i så att hästen fastnar i ryggen med kort hals. Det stjäl för mycket kraft.
13. Våga rida framåt om hästen springer iväg. Du måste bryta mönstret där hästen väntar sig att du ska hålla i den efter språnget.
14. Gör inte en stor sak av att hästen ska landa i rätt galopp. Viktigast är att hästen hoppar rakt, landar rakt och fortsätter rakt fram. Gör sedan ett byte eller sakta av och fatta ny galopp.
    
15. Var rädd om din nyfikenhet. Det finns alltid mycket att lära av andra ryttare, tränare och människor omkring dig.
    
16. Man vill gärna vinna, men det viktigaste är hur man vinner.