Så ger miniatyrhästarna i Vallentuna nytt lugn och kraft

Det blir allt populärare med hästunderstödda insatser, HUI, i Sverige. Ofta handlar det om barn som är hemmasittare från skolan eller personer som haft det svårt som får hjälp av att umgås med hästar. Men det går också att använda hästar i andra typer av sammanhang. En av dem som utbildat sig inom hästunderstödd terapi är prästen Ingrid Edgardh. Hon är certifierad i HUT (P), och har numera sex miniatyrhästar på sin gård i Vallentuna.

Den här lördagen har hon tillsammans med en mindfulnessinstruktör och en yogainstruktör bjudit in till en dag med hästar, yoga och meditation. De tio deltagarna börjar dagen med en tyst meditation. Sedan instrueras de att behålla tystnaden mellan sig, även när de beger sig ut i hagen. Därefter är det dags att sätta sig på en sten, eller bara stå rätt upp och ner på gräset. 

Sex små mular

Tystnaden gör att naturens ljud märks tydligt. Vindens sus, en flaggstång som smäller, fotsteg på en grusgång. Och så tuggandet från sex små mular som vill jämna till det golfbanelåga gräset i hagen. Det är sex amerikanska miniatyrhästar som är upphov till ljudet. De börjar med att beta, men kommer så småningom fram till några av deltagarna. Ingrid har instruerat att det är hästarna som väljer när de vill ha kontakt med människorna. 
– Jag kan känna att det blir en stark kontakt mellan människan och hästen, att som människa bli vald är väldigt speciellt, säger Ingrid. 

För en hästmänniska, van att ofta ha ett syfte med samvaron med häst – det ska sadlas, ledas eller borstas – är det ovant att bara hålla sig stilla. Men det ger ett lugn att bara vara i naturen, och att lyssna på hästarnas betande munnar. 

En kvinna är lite rädd för hästar, men när Hugo  kommer fram vågar hon till slut klappa. 
– Jag tror att storleken på hästen hjälpte till, säger kvinnan efteråt. 

85 centimeter i mankhöjd

Just storleken på hästarna är något Ingrid tänkt på aktivt. Dels att små hästar kan kännas enklare att umgås med för den som inte är van, men också att det går åt betydligt mindre foder än till stora hästar. 
– De är max 85 centimeter i mankhöjd och äter runt 2,5 kilo om dagen, förklarar Ingrid. 
Hästarna går på lösdrift året om, vilket också gör skötseln lättare. På Ingrids gård Torsholma finns annars både avelsston, föl och inackorderingar. Hon och maken flyttade in på gården år 2016, och första miniatyrhästen köptes år 2020. År 2025 kunde Ingrid hämta ut sin certifiering i hästunderstödda insatser. 

Gav kraft när livet var piss

– Att jag blev intresserad var nog efter min egen erfarenhet av hur det var för mig när jag hade det jobbigt, min son var sjuk. Jag upptäckte att upplevelsen av hästen och det växande i naturen gav mig kraft när livet var piss. Sedan hörde jag en föreläsning med Lis-Lott Andersson som har Humlamaden, en av nestorerna inom det här området, och när hon talade kände jag att just det, så här är det, det ekade i mig tydligt, säger Ingrid.

Under något år har hon smygstartat verksamheten med hästar och haft en tonåring som har det jobbigt som kommit varannan vecka för att umgås med hästarna, samtala och få vara i en läkande lugn miljö.
– Men jag har gått ner i tid så att jag jobbar 30 procent som präst nu, och ska jag satsa mer på hästverksamheten, berättar Ingrid.

Väcker lekfullhet

Mindfulnessinstruktören Ola Lundström är inte van vid hästar, och han konstaterar att hästarna gör något med honom och med gruppen. 
– De väcker lekfullhet och nyfikenhet. Det blir ett samspel, de liknar människan på ett sätt, men på ett annat sätt inte, säger han. 
Det blir onekligen lättare att umgås med människor på det där ordlösa sättet när hästarna som är med är lika ordlösa, upptäcker Ridsports utsända som deltar under dagen. 

Varför är då tystnaden så viktig? Ingrid får svara.  
– I många relationer är det mycket aktiviteter och prat. Men det är rätt många av våra upplevelser, och vårt eget varande, som är en tystnad, eller i en tystnad. Möjligheten att närma sig en själv är större om vi stänger av bruset och inte har poddar i öronen eller fipplar på telefonen, eller pratar hela tiden. Att som grupp umgås i tystnad är en väldigt speciell erfarenhet. Hästarnas varande, att man är lite en flock tillsammans med dem, det tror jag är en upplevelse som ger oss någonting. 

Lukten av en häst

Efter någon timme med hästarna i hagen är det dags att gå ut i skogen på promenad. Två av hästarna får följa med. När Ola uppmanar deltagarna att använda ett sinne i taget för att utforska världen kan en kotte bli föremål för känselsinnet, betande hästar blir hörselsinnet och vajande tallbarr väcker synsinnet. Men mindfulnessinstruktören Malin Rosén kommer med dagens bästa påhitt; när det ska luktas på saker kör hon ner näsan djupt i först den ena ponnyns, därefter den andras, päls. De andra deltagarna blir inspirerade och märker snart att de två hästarna varken luktar eller känns likadant.

När dagen är slut samlas gruppen för en utvärdering. Flera deltagare nämner att flocken, att vara del av en flock, varit den bästa upplevelsen. Och då menar de både häst- och människoflocken.

Så här tillbringades en del av dagen av Ridsports reporter. Att vila utomhus i en hästhage, under en tjock filt, rekommenderas starkt.