Ridsport Play: Så får du en bättre framhoppning

Det är en solig söndag eftermiddag på Linda-Mari och Jesper Ohlins gård strax utanför Maristad. På den stora ridbanan värmer fem ekipage upp inför dagens träning.

Linda-Mari Ohlin är c-tränare i hoppning och fick med sig tankarna på att arrangera rena framhoppningsträningar från sin utbildningstid.
─ Jag vill verkligen berömma förbundets tränarutbildning, med utbildare som Daniel Svensson och Ancan Carlsson. Ett led i utbildningen var att vi fick hålla en framhoppningsträning med blivande ridlärare på nivån SRL III.

Tydlig plan i teamet

För att få till en bra framhoppning ska planeringen börja i god tid.
─ Du behöver ha bra medhjälpare, och ha bestämt i förväg vem som gör vad i teamet. Det är extra viktigt nu när det är mobilförbud när du sitter på en häst i rörelse, att medhjälparen vet att den ska hålla koll på tidsplaneringen, och veta när det är dags att ta första språnget på räcket.

─ Framhoppningen är en uppvärmning, inte en träning. Ordet lagom är viktigt. Det hoppas alldeles för många språng på framhoppningen, och jag tycker heller inte att man ska hoppa för högt på framhoppningen.
─ Miljön på framhoppningen är inte alltid någon bra prestationsmiljö, med hästar som kickar och ryttare som är i vägen. Chansa aldrig på att ta ett högt hinder som sista hinder. Det är mycket bättre att hoppa lite lägre och känna sig säker.

Framhoppningen är en uppvärmning, inte en träning

Linda-Mari poängterar att det både handlar om att visa hänsyn och markera sin plats, eftersom det annars händer att ryttare med senare startnummer lägger beslag på hinder.
─ Var positiv och tydlig, och låt dig inte smittas av andra personers stress. Om tävlandet börjar redan på framhoppningen kan det förstöra hela tävlingsdagen. Ingen ska träda förbi någon annan, ingen ska känna sig överkörd.

Var klar så sent som möjligt

Sedan handlar det om att bli klar i lagom tid, inte för tidigt, inte för sent.
─ Det bästa är att vara klar så sent som möjligt utan att få tidsbrist, och även hinna checka utrustningen en sista gång.

I eftermiddagssolen på ridbanan har de fem ekipagen värmt upp och Linda-Mari skapar en så framhoppningslik miljö som möjligt genom att avgränsa området och uppmana ryttarna att rida som på en framhoppning.

Begränsa antalet språng

Även om ekipagen på träningen tar betydligt större hänsyn till varann än på en framhoppning så blir det även här lite rörigt då och då. Linda-Mari coachar och hjälper ryttarna bestämma hur många språng de ska ta på de olika hindren, och när de ska känna sig klara.

─ Tänk två-tre språng på ett lägre räcke, och ta två språng på oxern när det är fem eller sex starter kvar. Börja med att låta oxern vara ett stigsprång, och gör den sedan till en lite högre oxer. Avsluta sedan med räcket när det är två starter kvar, är Linda-Maris recept.

Tar med sig att inte tänka så mycket på alla andra

När framhoppningsövningen är klar får deltagarna avsluta med att hoppa en bana.

Deltagaren Amanda Johansson konstaterar efteråt att det skapades en framhoppningskänsla under träningen, och det tycker hon är väldigt bra.
─ Jag blir lätt stressad när det är stressigt omkring mig, säger hon.
─ Det jag tar med mig efter den här träningen är att tänka mer på hur jag själv ska rida, och hålla mitt eget fokus, inte tänka så mycket på alla andra.

─ Jag ska också tänka på att ha ett system för det jag gör på framhoppningen, säger Amanda.

Sedan var det en ny insikt att inte tänka så mycket på vilken höjd du hoppar på framhoppningen, utan mer tänka på känslan.
Tilda Engelbrektsson

Tilda Engelbrektsson kommer också att tänka mer på att ta sin rättmätiga plats på framhoppningen.

─ Sedan var det en ny insikt att inte tänka så mycket på vilken höjd du hoppar på framhoppningen, utan mer tänka på känslan.
─ Det är lätt att känna en press att hoppa fram på den höjden som klassen är, men nu hoppade vi fram på 1,10 och hoppade sedan en 1,20-bana och det gick jättebra.

Lusläser startlistan före tävling

Marlene Andersson-Wikman åker oftast på tävling utan att ha en medhjälpare och det ställer särskilda krav på planeringen.
─ Jag behöver hänga på någon på framhoppningen, och får ofta be om hjälp. Jag brukar lusläsa startlistan i förväg och se vem jag kan hänga på, och sedan gäller det att ändå hitta sitt system.

Att be om hjälp är något som Linda-Mari också rekommenderar.
─ Det gäller även vid bangången. Om du inte kommer ihåg hur många språng det blir på 21,5 meter, fråga banbyggaren eller någon som du vet rider på rätt antal språng. Vänta inte tills det är två hästar kvar innan du ska in, för att se hur de rider.
─ Ju bättre förberedd du är i allt, desto lugnare blir du och desto bättre kan du prestera, säger Linda-Mari Ohlin.