Reportage
8 augusti 20:48

”Man måste hela tiden vilja bli bättre”

AvelTobias Hansson är en av Sveriges absolut främsta dressyrhästuppfödare - och han vet om det. Drivkraften: att visa sin bortgångna far och syster att de tre tillsammans hade lyckats om de bara hade fått leva vidare.

Han har att brås på, Tobias Hansson. Hans förfäder har avlat ridhästar i sex sju generationer bakåt i tiden.
– Men för den stofamilj jag avlar på, 31, är det tredje generationen uppfödare.

Det var hans farfar John Hansson som köpte stoet Amajka 1943 av en släkting. Mormor Elmarina togs in till Sverige 1901 från Tyskland.
– Ren trakehner. Vi köpte mycket från forna öst på 1800-1900-talet för att modernisera den svenska aveln. Farfar ville ha ett modernt ädelt sto, säger Tobias Hansson.

Vastra_hoby_18
Tobias Hansson tar emot hemma på gården. Foto: Lars Jansson

Den svenska hästen var populär

Avelsmålet var att föda upp moderna sporthästar.
– Han exporterade redan på den tiden till Schweiz, Italien, Frankrike. Och pappa sålde jättemycket till USA på 70-80-talet, även till Sydamerika. Den svenska hästen var populär, sen har de andra förbunden varit mycket duktigare på att marknadsföra sig, både KWPN, Oldenburg och Hannoveranerförbundet. Där tappade vi jättemycket på 90-talet tycker jag. Även i avelsutvecklingen. Vi slog oss lite för mycket på bröstet med att vi hade bra hästar, det kan man aldrig göra. Man måste hela tiden vilja bli bättre.

Vastra_hoby_08
Hingstfölet efter Dynamic Dream är Tobias väldigt nöjd med, men det är ett av de föl som han fortfarande inte lyckats klura ut ett namn till. ”Det är jättesvårt när man inte har något klart redan när de föds.” Foto: Lars Jansson

Det har Tobias levt upp till.
– Vägskälet i livet var när min pappa och syster gick bort. Min syster Marta fick bröstcancer och gick bort 31 år gammal, med en 5-årig son, så det var otroligt tragiskt. Vi tre drev ju det här med hästarna ihop. Det fick mig att tänka på vad som är viktigt i livet, och det är hästarna. Och pappa har alltid varit min största förebild. Han lärde mig hur en häst ska se ut exteriört och hur den ska röra sig, gammal kunskap som håller än i dag.

Tidigare jobbade Tobias Hansson med marknadsföring i egna reklambyrån Tomat, som startades 1999 när han tog sin ekonomiexamen.
– Det företaget var ganska stort under sin glans dagar, men jag tyckte att hästarna var mycket roligare.

I princip all mark används till beten

Det är tur att han tycker det för i dag är dagarna chokade med häst. Är det inte avelsrådgivning, spermabeställningar och leveranser från Helgstrand Dressage, som han är agent för, är det försäkringsfrågor i hans jobb som Agria-ombud och där emellan ska han sköta om de egna hästarna och gården.
– 25 hektar egen mark och jag arrenderar 35-40 hektar till. I princip allt används till beten, efter att första höskörden är slagen.

Han producerar allt hö själv, förutom 2018.
– Den hemskaste sommaren i min tid i alla fall, med torkan, då jag fick stödköpa en del. Jag har ett underbart naturbete men kan tyvärr inte ha hästarna där för de fick gräsbetessjukan. Jag förlorade ett 10-tal hästar på grund av det under några års tid innan vi kom på vad det var. Man vet inte riktigt vad det beror på, antingen en svamp som heter mjöldryga som sätter sig i gräsets ax eller så är det någon annan växt. Det forskas alldeles för lite på det, hade det drabbat kossor hade det nog varit noga utrett. Det fungerar som ett nervgift och slår till på ett dygn, hästen blir helt borta, slutar äta och dricka och det är sjukt vidrigt!

Vastra_hoby_05
I ”Framtidsfabriken” som Tobias lite skämtsamt kallar ungstobetet, samsas ston med fäder som For Emotion, Valverde, Revolution, Conthargos och förstås Springbank II VH. Foto: Lars Jansson
Vastra_hoby_07
Fürstenball-dottern Fürstin, i år ombetäckt med So Perfect. Foto: Lars Jansson

Extrem vädernörd

Tobias foderfilosofi är i första hand fri tillgång på riktigt bra grovfoder.
– Jag är extremt noga med min skörd. Jag kollar vädret så här års … ja, tio gånger om dagen. Jag vill ha fantastiska proteinvärden, det ska vara som för kossor i princip, elva och över försöker jag ligga på. Jag har valt att lägga in väldigt mycket lusern i min vall och det har gett ett bra skjut uppåt, och så får de rätt mycket fibrer också. Och så har jag lite svartkämpe och kummin i blandningen som sägs vara viss antiparasiterande. Vet inte om det funkar men det doftar fantastiskt och det ökar hästarnas aptit.

Stona får max två kilo kraftfoder om dagen när de inte mjölkar men sista tiden före fölning drar han på lite mer. När de fölat och står inne på nätterna får de fyra kilo.
– Jag ger också en fettprodukt till tävlingshästarna som är gjord på raps, den är jag väldigt nöjd med. Ger lite till stona också innan de ska betäckas.

Han och hustrun Ulrika har ställt fram kaffe och doftande varma bullar i trädgården och på den andra sidan häcken betar flera av hans avelsston med föl vid sidan. Det surrar till i mobilen och han ber om ursäkt för att han måste kolla vad det gäller.
– Jag svarar alltid i telefonen, tyvärr. Jag har faktiskt tänkt det senaste året att jag ska skaffa ett totalt hemligt nummer för det har varit otroligt jobbigt. Det är ju inte bara telefonen, det är messenger, whatsapp, man är nåbar precis överallt, säger han och slår ut med händerna i en uppgiven gest.

Bjuder inte på affärshemligheter

Många som ringer vill veta hur han själv ska avla.
– Folk vill ha hemligheter, men de vill jag inte ge bort hur som helst. Det är affärshemligheter ju, vilka hingstar jag väljer och till vilka kombinationer. Varför ska jag bjuda på det?

Vastra_hoby_03
– Den här kommer nog att gå unghäst-VM nästa år, siar Tobias och visar upp De Florian VH e De Lorian u Florence VH, som rids av Sandra Sterntorp men är hemma på lite vila när Ridsport är på besök. Foto: Lars Jansson

Innan Tobias avslöjar vilka hingstar han använder i år förhör han sig om när denna intervju ska publiceras och är nöjd med svaret juli, då hinner ingen kopiera hans val.
– Allt är inte klart än men jag har tre dräktiga med Springbank och det är jag väldigt glad för nu när han är såld. Dräktigt med So Perfect, dräktigt med Dynamic Dream också. Årets förstfödda är efter honom med Fürstenballmamman, den gillar jag, och jag betäcker nästan aldrig om med samma hingst. Även dräktigt med Be Sure, 3-årig Benicioson, som inte är godkänd i SWB än, men det struntar jag i. Lord Europe också, största problemet med honom är att han är inkorrekt på ett framben men det har inte min avkomma blivit. Det finns mycket andra kvalitéer där. Också betäckt med Revolution.

Tyvärr är det ingen som kommer ihåg uppfödaren längre.

Han funderar lite och säger sen:
– Jag minns inte alla, måste kolla på listan.

Han skrattar urskuldande.

Tidigare har han varit mer öppen.
– Men jag börjar tröttna lite på att vara ett levande uppslagsverk som man bara ringer eller messar. Tid är pengar och de kan jag lägga på mina egna funderingar i stället för att tänka åt andra. Dygnet är begränsat. Jag går min väg, det är beprövat och fungerar bra för mig.

Drabbades av ovid

Stressen som bara ökat med åren börjar kräva sitt attribut. Dessutom har han hunnit med en sväng covid-19.
– Jag blev jättesjuk i mars direkt efter Herning, som så många andra. Då var jag illa däran men tänkte inte så mycket på det. Åkte bil nu i februari med en som visade sig vara positiv efter det men då fick jag bara en lättare förkylning. Men så var jag för att hämta ut hästmedicin för två veckor sedan och de gjorde reklam för antikropptest, så då bara tog jag ett och det visade sig att jag har haft covid-19.

Tobias har funderat på hur han ska minska stressen.
– Jag ska börja bli mer privat, även om jag har väldigt svårt för det eftersom jag är väldigt öppen och social som människa. Men jag behöver det för mitt inre. Jag kommer inte att hålla på med det här för evigt, det är det alldeles för stressigt för.
– Du kommer aldrig att sluta med avel, protesterar hustrun Ulrika, som sitter med en stund i solen vid fikabordet utanför det stora vackra föräldrahemmet i rött tegel där familjen bor.

Vastra_hoby_04
2-åringen Rossese II VH är en av två helsystrar efter Revolution som Tobias tror mycket på. Modern är hans bästa avelssto Darling II VH. Foto: Lars Jansson

Men Tobias vidhåller. För evigt blir det inte.

Men innan han slutar har han en del kvar att åstadkomma.
– Det låter lite drygt men internationella topphästar är absolut mitt avelsmål. Jag tycker det är väldigt spännande, extremt jobbigt och extremt kostsamt men jag vill ha en utmaning. Jag vill kriga och slåss lite på den stora arenan.

I dagläget är de mest framgångsrika tävlingshästarna, förutom Springbank II VH, Darcia VH som gått dressyr-VM och Druscilla VH som gått Badminton.
– Sen har vi Candy som gick unghäst-VM i hoppning som 7-åring.

Championatshingstar, är inte det ett avelsmål, det är pengar in?
– Det är pengar in tror väldigt många, men det är väldigt mycket pengar ut också på resan dit. Pengar som jag stått för själv. Jag har hela tiden växt organiskt, det är det jag velat göra. Jag vill inte ha in finansiärer. Jag kan absolut ta in en medfinansiär i en häst men då är det ren business, att vi ska sälja den ihop sen. Men jag har aldrig tagit ett lån utan successivt byggt upp företaget, det tror jag är sunt. Men man får börja i liten skala.

Vastra_hoby_23
Hemmet är fyllt av minnen från generationers avel av sporthästar. ”Här är Uarda II som vann Kungakannan 1986 och hennes son Imperiet efter Imperator som exporterades till Schweiz. Båda är än i dag ganska moderna i typen.” Foto: Lars Jansson

Tilltänkta OS-hästen såldes

Tobias hade den tilltänkte OS-hästen, den godkända hingsten Springbank II VH som vunnit nästan allt han startat i och som han ägt tillsammans med först Tina Hennix och senare även Andreas Helgstrand, men den såldes tidigare i år.
– Ja, OS var verkligen målet för honom. Men så är det, står hästen hos Andreas, då säljs den, det är bara så det är. Tina och jag hade förvisso veto eftersom vi ägde två tredjedelar tillsammans men vi valde att inte säga nej. Hade bara jag sagt nej hade jag fått köpa ut Andreas och det kanske jag inte hade lust med, säger Tobias och skrattar.

Någon försäljningssumma vill han inte nämna. Pengar överhuvudtaget är inget Tobias vill diskutera.
– Det var en summa som gör skillnad och jag sitter inte och gamblar med så mycket pengar när jag vet att han kan bryta benet i morgon. Jag är inte riktigt i den sitsen att jag kan tacka nej, det får jag väl göra senare i livet. Tyvärr, för det är en helt unik häst, inte bara med gångarterna utan framför allt med huvudet. Att han bara tål all stress, det har jag aldrig upplevt tidigare.

Jag gamblar, jag är en högrisktagare.

Springbank II VH har bjudit sin uppfödare på en oförglömlig resa från start. Och den är förhoppningsvis inte slut.
– Jag tror att han kommer att synas i toppsporten även i fortsättningen. Man köper inte två sådana hästar (köparen köpte hingsten Valverde också, reds anm) för att ställa dem i stallet och titta på dem. Och köparen är nummer 16 på den tyska ryttarrankningen. Att han hamnade i Tyskland var väldigt viktigt. Hade han sålts till USA hade han förmodligen bara försvunnit, så det känns väldigt bra. Köparen har en otroligt kompetent tränare i Ulla Salzgeber också.

Det kommer nya hästar

Men försäljningen bjuder ändå på väldigt blandade känslor.
– Det är ett flaggskepp som försvinner från min karta. Sen är jag fortfarande uppfödare, men tyvärr är det ingen som kommer ihåg uppfödaren längre utan det är bara vem som äger hästen som är intressant i dagens samhälle. Men det kommer nya hästar, suckar han, mer som en tröst till sig själv.

Redan som föl fick Springbank II VH en delägare i Tina Hennix. Tina är ryttarmamma och hennes dotter är beridare hos svenskan Jessica Lynn Thomas, bosatt i Tyskland.
– Vi har ett gäng hästar ihop. Hon kom in i bilden när Springbank II var föl. Då hade vi ett möte med potentiella investerare i Springbank I på Segersta, som vi tänkte behålla i Sverige. Men det var några som tyckte det var jätteintressant och några som inte tyckte det så det blev inget. Då träffade jag Tina för första gången och visade upp ett klipp på Springbank II som föl och hon köpte bakom ryggen på alla som var där och sen dess har vi haft en helt fantastisk vänskap! Vi har samma tänk och våra familjer har otroligt roligt ihop.

Vastra_hoby_16
Tobias klappar om årets hittills bästa föl, Scarabus VH, som han fött upp tillsammans med kompisen Tina Hennix. Foto: Lars Jansson
Vastra_hoby_14
Springcesse II VH är efter Springbank II VH. Foto: Lars Jansson

”Stolt som en tupp”

Springbank II VH är Tobias hittills bästa egna uppfödning. Det blev han när han utsågs till segerhingst i Dansk Varmblod.
– Det var helt obeskrivligt. Jag var stolt som en tupp! säger han med eftertryck och blir blank i ögonen vid minnet.
– Det tåras sig nu men det är ju bara för att han är såld så det blir extra känslosamt, men det var fantastiskt. Och det provet han gjorde, det är bara Sezuan och Revolution som har slagit honom! Jag tror inte att många kommer att göra det efter honom heller, med de poängen.

Han minns spänningen på den danska hingstpremieringen.
– Jag visste vad han hade för poäng men det är inte bara den som spelar in och det är inte enkelt som svensk häst att komma och vinna i Danmark. Och att han fick de poängen som han fick! Jag tror inte att någon av de andra hade över 900. Han slog toppskiktet av internationella topphingstar. Ja, det var magiskt.

Bomben slog ned när sjukdomen WFFS blev känd. Nygodkände Springbank II VH var en av de första hingstar som det blev känt bär genen (som krävs i dubbel upplaga för att eventuellt göra avkomman sjuk), något som nämndes i snart sagt varenda artikel om WFFS under våren och sommaren 2018. Då var Springbank en av de mest använda hingstarna inom Dansk Varmblod men de svenska uppfödarna flydde.
– Hela tiden skulle det skrivas om Springbank i det här sammanhanget. Jag sa upp Ridsport till slut för jag var så arg. Här får vi en svensk segerhingst i Danmark och så gör man allt för att skriva ner honom, så kändes det.

Ser du inte hingstarna live har du ingen aning.

Nu vet uppfödarna mer om WFFS och är inte lika rädda.
– Och han avlar jättebra. Han ger gummi i dem, och man kan nästan direkt se om det är ett Springbankföl. Det är inte så många hingstar som stämplar men han är en stämplare – och till det bättre. Väldigt mejslade vackra huvuden, mycket vitt och alla färger. Förra året fick jag fem Springbankföl, fyra svarta!

Stona går alltid unghästtest

Hans avelsston går alltid unghästtest. De behöver inte tävla, däremot måste syskonen ha gjort det, ”om det inte finns helt unika egenskaper i stoet”.
– Hemligheten är att de ston jag avlar på är de ston som egentligen skulle kunna gå i toppsporten. Jag offrar dem för att få bra föl. Jag offrar försäljningspengar för att avla det bästa. Jag tar inte det näst bästa stoet och avlar på det för att hon inte håller utan jag tar det bästa. De jag visat i år har fått 51,5 poäng och är otroligt fina ston. De ska jag nog satsa på i sporten men också göra ET på.

Men nu har du exporterat Jeanna Högberg till Helgstrand så hur ska det gå till?
– Ja, det är för jävligt, skrattar Tobias.
– Men hon kommer nog hem igen, någon gång, säger han med en blinkning.

Vastra_hoby_21
Det var med de här två stamstona som aveln med stofamilj 31 började. ”Pansy och Fresia, båda döttrar till Amajka.” Foto: Lars Jansson

Vastra_hoby_25

Vastra_hoby_26
Tobias far Torsten har betytt mycket för Västra Hobys stuteris avelsframgångar, liksom systern Marta. Båda gick bort 2013-2014. Foto: Lars Jansson

Måste ha råd att satsa

Embryotransfer är ett sätt att låta värdefulla ston både gå i sporten och verka i avel.
– Det har jag gjort med varierande framgång. Det är ett högriskprojekt, det måste man vara medveten om. Det är som med aktier; man måste ha råd att förlora pengarna man satsar. Så är det med all avel egentligen, men med mycket högre insats med ET. Ska du tänka affärsmässigt måste du ta 50 000 kronor, som är något sorts genomsnittspris för tillverkningskostnaden, mer för det fölet och det är inte lätt att ta ut. Jag tycker ändå det är bra och försöker göra det på de unga stona för att de ska kunna tävla men också för att fertiliteten är mycket högre hos dem. Många gör det med 20-åriga ston men det är svårare att lyckas med dem.

I år gör han det på två ston och hoppas få tre dräktigheter ut av det.

Hans avelsston måste ha allt.
– Utseende, gångarter och de måste också ha rätt så bra temperament. Det behöver inte vara hundra för du kan styra det rätt bra med hingsten också. Men stona ska ha i princip allt, det ska inte finnas några brister i dem. Eftersom det finns väldigt få hingstar med bra skritt vill jag gärna att stona har en bra, stor och taktsäker skritt. Det är fortfarande en brist i dagens hingstsortering att det är en för dålig skritt i dem. De har oftast fantastisk trav och galopp, men skritten hänger inte riktigt med. Men där är mina ston väldigt säkra. Jag kan gambla lite i hingstvalet med lite sämre skritt, det blir ändå en 7,5-a och det duger. I framför allt de högre klasserna är det dumt att ha en 10:a på skritten, det kan bli svårt med samlingen. Traven får gärna vara fin fram men är den dålig bak är det värdelöst. Det ska bära och det ska vara äkta. Galoppen ska vara i uppförsbacke, gärna, tack. Och den gillar jag när den är stor, men det ska ändå vara kvickhet i den, inte bara ”umpabumpa”.

Förlorade sitt främsta sto

I fjol förlorade han stuteriets allra bästa sto, De Niro-dottern De la Reinne, när hon fölade. Fölet efter Jovian gick inte heller att rädda.

De La Reinne var Tobias Hanssons kronjuvel, Elitpremierad och bland annat mamma till Springbank I och II.
– Det var väldigt tråkigt. När hästar går bort som man har väldigt starka band med … det gör ont, jag är en väldig djurmänniska. Sen får man inte vara för blödig heller, man måste vara realist. Det är liv och död och där är det kanske bra att jag är jägare också, funderar han.

De la Reinne VH fick 13 avkommor och en av dem var också den godkända hingsten Oban VH e Floricello.

Oban VH är en av hingstarna på årets bruksprov.
Oban VH såldes till USA.

Vad blev det av honom?
– Han är såld till USA. Floricelloblodet har väl inte visat sig vara helt samarbetsvilligt i alla lägen, säger han och ler menande.
– Jag kanske ska utveckla det. Konstigt nog verkar det bara gälla hans söner för i alla fall mina ston har blivit supertrevliga. Men det finns några Floricellosöner där ute som inte är så roliga.

Tobias har dock kvar två halvsystrar till De la Reinne, Florence VH e Floricello och Fürstin VH e Fürstenball, samt döttrarna Floricella VH e Floricello och Vive la Reinne II VH e Revolution.

Dubbelt upp med Donnerhall

I dag är Darling II VH Tobias bästa avelssto. Hon förenar familjens båda linjer genom fadern Dalwhinnie och Darcias moder Dakarta som moder.
– Donnerhallblodet är dubblat och hon har gett jättefina föl med Mr Grey som den äldsta, Rosebank VH som fick 52 p på Flyinges 3-årstest i maj, och helsystrarna Rossese I och II.

Floricelloblodet är vanligt förekommande i hans stammar men en annan hingst som ligger bra till hos Tobias är unghästvärldsmästaren Revolution.
– Jag tycker att han har förärvt sig jättebra. Det enda jag var skeptisk till var storleken. Och så var det lite svävande med mödernet från början men där har vi läst på lite bättre och det finns faktiskt en hel del bra i den. Det är nytt blod och det är bra att få in det. De blir stora men jag har använt honom på små ston. Finns de som använt honom på stora ston och där tror jag det kan gå åt fanders.

Hur han väljer hingstar är en svårare fråga.
– Det är bara något i mitt huvud som säger det passar och det passar. Jag går som många andra uppfödare och studerar min ston dag ut och dag in. Hittar alltid brister på dem och då försöker jag kompensera det litegrann. Och jag ändrar kanske hingstar 15 gånger under vintern. Många tror att jag har bestämt mig i januari men jag kan ändra mig så sent som i maj. Då kan jag ha sett något i hagen men framför allt hos hingsten som nänä, eller jajaja!

Föredrar yngre hingstar

Tobias föredrar som så många andra dressyrhästuppfödare yngre framför äldre hingstar.
– Jag gör det för att jag vill vara först och det brukar jag vara med en hel del. Jag vill vara först för att få ett bevis på att jag tänkte rätt. Många köpare vill också ha det senaste.

Ridsport
Springbank VH II har varit väl använd i den svenska aveln. Här ses han med sin dåvarande ordinarie ryttare Severo Jurado López. Foto: Roland Thunholm

Det är bara att konstatera att Tobias ofta tänker rätt.
– Hingstar som jag har valt har levererat och det är väl framför allt för att de inte bara har två supergångarter utan de har tre. Och jag har gärna sett dem live minst två-tre gånger vilket gör att jag vet ungefär hur de fungerar under stressiga förhållanden. Ser du inte hingstarna live har du ingen aning, då har du bara en film som kan vara hur tillrättalagd som helst. Det kan andra hålla på med. Vill man lyckas får man ta sig den tiden, och pengarna. Det är inte så dyrt att kvista ner till Tyskland och titta. Kan man lägga pengar på att åka skidor eller ta en vecka på Mallorca kan man lägga pengar på det också.

En stor fördel med att se dem live är möjligheten att studera benstället.
– Du måste se dem framifrån, och det gör du aldrig på en film, aldrig. Ingen vill köpa om hästen är sned i benen. Så hingstarna måste vara relativt korrekta i benen, sen måste de inte ha en åtta men en ordentlig sjua ska de ha. Framför allt vill jag att de är väldigt korrekta fram. De får inte vara för veka men det måste finnas en viss mjukhet i kotorna för att få den fina gången, men det ska vara sunt. Schäferstilen á la Zack är jag väldigt emot, sen har det kommit fina hästar efter honom ändå men det är den utvecklingen jag inte vill åt. De kniper i korset och det är inte naturligt. Jag tror det blir ett hållbarhetsproblem.

Jag vill ha en utmaning. Jag vill kriga och slåss lite på den stora arenan.

Dessutom väljer han bort hingstiga hingstar.
– Vidrigt hingstbeteende går bort, för det fortsätter oftast. Det ser du aldrig heller på en video på nätet. Jag väljer också bort för korta hingstar. Vissa får knappt plats med en sadel och jag tror det blir problem med samlingen.

Tobias gillar att förnya sig i hingstvalet.
– Det är väldigt sällan som jag använder samma hingst tre gånger på samma sto men i år skulle jag betäcka om med Danciero och jag har även en 1-åring efter honom med samma sto, så jag är väldigt nöjd med hans förärvning. Men det gick inte att få sperma den dagen så det blev en annan hingst. Men när jag gör det, då är det riktigt bra. Det har jag gjort med till exempel Skovens Rafael, De Niro, Springbank och Revolution. Men sen måste man gå vidare och tänka nytt!

Egenskaper som får dig att tindra med ögonen?
– Skönhet. En riktigt vacker maskulin hingst med hingstkaraktär, som till exempel Morricone, Grey Flannell och Dimaggio Black.

Tobias har valt mycket Donnerhall- och Rubinsteinblod till sina ston.
– Du får kvalitativ gång, ridbarhet, hyfsat moderna, inte supermoderna kanske, men moderna hästar. Svårt att säga hur jag lyckats med det för Rubinstein blir ofta lite burkigt och Donnerhall kortbent, men mina kombinationer har blivit moderna. Det gäller väl att para rätt. Sen har jag varit rätt stor motståndare till det holländska blodet men sett att det har fungerat väl att kombinera med de linjerna, då får man lite mer knän på dem men med på köpet också lite sämre skritt – och du får mycket mer nerv och kortar ner dem lite. Men i rätt balans är det holländska blodet rätt bra att kombinera med.

Men familjen har inte bara gjort dressyrhästar, faktum är att de avlat hopphästar också, på samma stostam.
– Det har alltid funnits väldigt mycket hopp i vår stostam. Sen har vi kanske inte avlat supermycket på det. Det är Utrillo som är den lysande hoppstjärnan. Men vi har gjort väldigt få, i år har jag inte gjort någon hopphäst och det kommer inte att födas någon nästa år heller. Men jag har ett otroligt fint Conthargosföl från i fjol. Mamman är rent hoppstammad, det har utkristalliserat sig från 90-talet, det är pappa och jag som gjorde det jobbet tillsammans.

Det gäller att aldrig misslyckas

Fölen hanterar han inte alls mycket.
– Jag vill att de ska vara sociala, så jag och Jon Wang, min anställde, försöker i mån av tid umgås lite med dem. Men vi leder dem väldigt lite i grimma, i så fall ett par dagar före fölvisning, då de också kan få komma in och sova på stall. Blir det fler dagar blir de bara stirriga. De ska få vara hästar, men du måste kunna fånga dem. Jag gör det i boxen för i det fria misslyckas du. Gör du bara rätt behöver du inte träna så mycket.

Det gäller att aldrig misslyckas.
– Har du bestämt dig för att lyfta benet då är det det du gör och då får det ta den tiden det tar. Bättre att träna få gånger och göra det rätt.

Tobias vill ha sina föl på stall på nätterna de första veckorna.
– Dels behöver fölen vila sina ben åtminstone de första tre veckorna. Många säger att de gör det ändå men min erfarenhet är att stona gärna vandrar mycket om det är mycket flugor och knott och då får aldrig fölen den ro de behöver. De ska röra sig men där måste också finnas vila. Dels har jag begränsat med bete och kan inte släppa dem förrän jag tagit in första skörden så får de äta den andra. Det brukar vara vid mitten av juni.

Han har bara en anställd.
– Jon Wang, en dansk. Han hjälper till med det mesta och vi rider in hästarna tillsammans; jag håller och han sitter upp. Att hålla är den viktigaste rollen och kräver sitt, skrattar Tobias och tillägger:
– Jon har smidigheten och modet.

Fakta

Tobias om…

Vastra_hoby_12
Tobias Hansson berättar hur han tänker när han namnget sina föl. Foto: Lars Jansson

… hur han hittar på fölnamn

”Jag älskar whisky, många av mina väldigt lovande hingstföl har fått whiskynamn. Det måste vara skotsk maltwhisky, inte något annat. Men namnen börjar tryta! Det ska ju dessutom vara på pappans begynnelsebokstav och så ska gärna mammans namn också in där på något vis. Man slår knut på sig själv. Stona får gärna döpas efter druvor, viner, likörer, livets goda helt enkelt. Jag har även försökt kombinera mammans och pappans namn, med varierande framgång. Det är inte lätt när man får så många föl om året att hitta på klatchiga namn.”

…fyra favoriter
”Det måste vara skotsk single malt!”

  • Springbank
  • Oban
  • Speyburn
  • Scarabus ”I år döper jag mitt bästa föl till det.”

Namnen börjar tryta

Typiskt för en Västra Hoby-hingst är ett whiskynamn.
– Jag älskar whisky, många av mina väldigt lovande hingstföl har fått whiskynamn. Det måste vara skotsk malt whisky, det får inte vara något annat, skrattar han.
– Men namnen börjar tryta! Det ska ju dessutom vara på pappans begynnelsebokstav och så ska gärna mammans namn också in där på något vis. Man slår knut på sig själv. Stona får gärna döpas efter druvor, viner, likörer – livets goda helt enkelt. Jag har även hittat på namn där jag försökt kombinera mamman och pappans namn, med varierande framgång. Det är inte lätt när man får så många föl om året att hitta på klatchiga namn.

Hans föl säljer ofta sig själva men han har ändå några råd kring försäljning.
– Var ute mycket i svängen och prata med folk, men tjata inte ut dem. Skapa ett intresse, inte döda ett intresse. Många lägger ut ett tusen och miljoner bilder och filmer på sina föl. Jag försöker lägga ett klipp, och så ska det vara bra.

Tobias sparar en hel del föl till sig själv.
– Det är ju idioti egentligen. Jag kanske sitter där och äter bröd och vatten, men lyckas jag så dricker jag champagne! Jag gamblar, jag är en högrisktagare och i år ska jag spara alldeles för många, tyvärr. Det är inte lätt att ta beslut om vilka som ska bort när man är så nöjd med dem men jag vet i alla fall en som absolut inte ska säljas, hingstfölet efter Springbank-Van Vivaldi-Floricello. Det är ett helt sagolikt föl och den äger Tina Hennix, som var delägare i Springbank också, och jag hälften var i. Drömmen är att han också blir godkänd en dag.

För lite pengar, för få riktigt bra hästar och för få som rider på högre nivå hindrar svensk dressyravel från att konkurrera, tror Tobias.
– Det finns jätteduktiga dressyrhästuppfödare, men för få, och det är för få som vet vad som krävs internationellt.

Vastra_hoby_19
När Tobias Hansson inte sköter om gården, hästarna eller spermabeställningar från Helgstrand jobbar han som Agriaombud. Foto: Lars Jansson
Vastra_hoby_22
Tobias hustru Ulrika är affärsjurist och är en god hjälp när det gäller avtal, paradoxalt nog är hon inte särskilt hästintresserad så aveln får Tobias sköta själv. Foto: Lars Jansson

Den svenska marknaden är för liten

Den svenska marknaden är också ett problem.
– Den är alldeles för liten. Finns nästan inga pengar och ingen svensk ryttare som köper svenska hästar ens. Det är helt värdelöst. Det är i princip bara Patrik Kittel som rider svenska hästar i toppsporten och det är ju fantastiskt. Men hade fler gjort det hade vi kunnat marknadsföra dem på rätt sätt.

Han kan inte se hur SWB ska kunna konkurrera.
– Jag tror inte vi ska satsa på att föda upp ridskolehästar i alla fall. Jag vet ärligt talat inte hur SWB ska lyckas. Jag är otroligt trogen SWB och kommer så förbli men jag har inte receptet. Sverige är för litet. Danmark är egentligen inte större men där finns så många penningstarka aktörer. I Sverige har vi alldeles för få kapitalstarka som satsar på svenskfödda hästar. Egentligen borde det finnas ett samarbete mellan SWB och Ridsportförbundet, som det gör i till exempel Holland och Tyskland. Där satsar avels- och ridsportförbunden tillsammans på inhemska hästar för framtida mästerskap. Det efterlyser jag i Sverige. I Sverige försvinner många av våra bästa talanger utomlands, och det gäller både hopp- och dressyrhästar.

Det är svårt att locka de duktiga ryttare som finns.
– Många uppfödare skänker i princip bort sina hästar till duktiga ryttare. Det tycker jag är helt fel, det är inte business. Många svenska ryttare vågar inte ta någon risk över huvud taget. Man kan erbjuda dem 30 procent i en häst och så står de för uppstallningskostnaderna, de kan tacka nej till det. Uppfödaren får ta all risk, därav att jag i princip inte gör sådana grejer, jag är så trött på det.

Moricello-vh_fotograf-kiki-beelitz
Morricello VH kasserades på grund av sitt benställ. Foto: Kiki Beelitz

Visade två hingstar på bruksprovet

Tobias har sagt att han inte ska visa hingst på det svenska bruksprovet igen men i år kom han med två.
– Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig, säger han och ler.
– Sen blev jag väl ganska luttrad i år igen; att något från en ganska beprövad stofamilj inte fick visa upp sig överhuvudtaget nästan medan min import blir godkänd. Nämnden meddelade att Morricello VH inte skulle bli godkänd på grund av sitt benställ, så enkelt var det, så de sa att jag ska gå ut, medan de godkänner betydligt sämre hingstar, enligt mig. De gjorde bedömningen att han var för rakhasig och för vek i kotorna. Han var visad på 3-årstest där dessutom en i nämnden dömde och där fick han 7 eller 7,5 på benen. När jag reflekterat lite över det i efterhand har jag tänkt att visst, det kan vara en 7:a för ridning och en annan 7:a för avel och det är inte riktigt samma sak. Men vi släpper den hästen, det är bara att gå vidare med nästa, jag har så många! säger han lite skämtsamt och slår ut med händerna.

Vastra_hoby_15
I en hage intill boningshuset går stona med sina föl tills första skörden är slagen, då släpps de på bete. Foto: Lars Jansson
Vastra_hoby_13
Sto med föl från Västra Hoby. Foto: Lars Jansson

Han är kritisk till det nya hingstreglementet.
– Att man likställer det med ettstolicenser från utlandet det … nej. Det var en bra tanke men jag tycker inte att man kan godkänna allt som visas upp bara de är inom rätt mått liksom. Sen är det upp till varje uppfödare att välja hingst men jag tror att i Sverige är vi för dåliga på att föda upp hästar, det är ett av våra stora problem. Hopphästar är vi fantastiskt duktiga på, bland de bästa i världen, men på dressyrsidan är det för många Facebook-avlare, de bara lyssnar på den som gapar högst, den hingsten tar man. Det är väl jättebra för dem men resulterar ju i att de kanske inte får sin häst såld för den passar inte till någonting. Och SWB klättrar inte på rankningen med detta, nästan tvärtom.

Ryttarna betyder mycket

Tobias sticker inte under stol med att de ryttare som ridit hans hästar har betytt mycket för framgången.
– Det är a och o att hitta duktiga ryttare. Hästen har jag men slutprodukten gör teamet runt hästen. Jag har jättebra samarbeten med Jeanna Högberg, Sandra Sterntorp, Jessica Lynn Thomas och Mattias Jansson och förstås hela teamet på Helgstrand Dressage. Och när det gäller hopphästarna har jag ett litet samarbete med Erika Lickhammer van Helmond nere i Holland.

Har Jeanna gjort dig så framgångsrik som du är i dag?
– Hon är en av våra absolut skickligaste svenska ryttare och har ridit några av de bästa hästarna i Sverige så vi har tillsammans gjort min framgång, säger han med tryck på tillsammans.

Tobias var ändå en av de drivande att Jeanna skulle våga ta steget att börja hos Helgstrand Dressage.
– Som att skjuta sig själv sig själv i foten kanske men hon är ju en sådan otroligt kompetent ryttare och hon behövde det här. Så det är superkul.

Samarbetar med Helgstrand

Tobias har i dag ett nära samarbete med Andreas Helgstrand.
– Jag har bra hästar och då skulle jag kunna ha samarbete med vem som helst egentligen men Andreas och jag har väl väldigt lika smak för vad som är bra hästar. Har jag sagt att jag har ett bra föl har han litat på mig och jag tror inte att han har blivit besviken än. Han köper delar i föl så vi äger väl ett tiotal ihop i dagsläget.

Exakt hur dealen sen ut vill han inte avslöja.
– Respektive uppfödare får lära sig själv vilka deal man kan göra, man kan inte få allt serverat på en räkmacka. Man måste veta vad som krävs och vilka risker man tar. Det är enorma ekonomiska risker och vad gör ni om ni inte är sams, det tycker jag man ska lära sig själv och inte av andra.

Samarbetet började när Andreas köpte in sig i Springbank I för sex år sedan, efter att han gått unghäst-VM.
– Andreas är en otroligt inspirerande människa. Jag förstår ärligt talar inte hur han hinner med allt. Framför allt som jag själv känner att ibland orkar jag bara inte svara när det ringer. Men inom ett dygn har han alltid återkopplat, i alla fall till mig.

Vastra_hoby_17
Tobias Hansson lägger ned mycket tid på sina hästar. Foto: Lars Jansson

Nackdelen med Helgstrand Dressage, tycker Tobias, är att det kan bli för stort, för spretigt.
– Andreas har en helt annan vision, eller riskinvesterarna, som hela tiden kräver resultat. Det är kanske risken, att man säljer en häst som man kanske skulle ha behållit lite längre, för att riskminimera. I år har de sålt Valverde, Vivino och Springbank.

När de unga hingstarna säljs försvinner också många av dem från de stora arenorna och blir aldrig GP-hästar.
– För uppfödarna ska det inte spela så stor roll om fäderna inte blir något, har fölen bara fått bra gener spelar det ingen större roll vad pappan gör. De behöver inte gå Grand Prix, de ska bara ha generna för det. Och det har de, Andreas köper inget skit. Han köper de absolut bästa fölen i världen.

Lite tråkig utveckling med monopol

Den monopolställning som Helgstrand och Schockemöhle börjat få går förstås inte Tobias förbi.
– Det är en tråkig utveckling, framför allt i Tyskland är det ett väldigt hett samtalsämne och där bojkottar man nu både Schockemöhle och Helgstrand för att de tycker att de blivit för stora. Jag kan förstå till viss del för de äger ju hela marknaden; de har fölen, de har auktioner, de har tävlingshästarna. Andreas har till och med handikapphästar, ridsportartiklar och nu ridbaneunderlag. Men han har sagt att han ska bli störst i världen och då blir han det för att han är entreprenör ut i fingerspetsarna. Det är otroligt inspirerande. Jag har alltid varit modig men han har gett mig det där lilla extra. Men jag försöker att inte vara dumdristig utan ha fötterna på jorden. Så hoppas jag att jag uppfattas också, att jag jobbar på och kämpar hårt.

Vastra_hoby_24
Stamböcker. Foto: Lars Jansson
Vastra_hoby_27
Erhållna plaketter. Foto: Lars Jansson

Men med så här många dyrbara hästar och stora pengar investerade från din sida, tjänar du mycket pengar?
– Jag tjänar inte väldigt mycket pengar men att sälja ett bra föl är klart en bra affär för du har inga utbildningskostnader i det, för det är utbildningen som kostar. Sen är sälja föl inte alltid det bästa alternativet, men du minimerar risken. Du kan inte sälja ett föl för hur mycket som helst, det kan du däremot göra med en fullutbildad dressyrhäst. Men kostnaderna – och riskerna – på vägen dit är ofantliga. Du lägger ungefär 200 000 kronor per år på en häst som är tre år eller äldre och de pengarna kan du bara lägga in om du hoppas att du får tillbaka dem. Risken är lika stor för alla men det måste vara en väldigt bra individ du sätter i träning. Du måste selektera hårt.
– Jag tar ut väldigt lite i lön. Jag växer som jag sa organiskt och gjorde en vinst i fjol på 100 000 kronor kanske. Nu har jag ett aktiebolag så jag har ju lön också, men jag lever ganska enkelt. När jag är ute kan jag leva stort i stället. Men jag snålar inte och en bil ska man ha en bra, för jag kör över 3000 mil om året. Det enda jag kan säga att vi ”lyxar” med är att vi äter fantastiskt god och bra mat. Mat och vin snålas det aldrig på för det är livets goda. Jag älskar att laga mat! På helgerna alltid och vi lagar även i veckorna. Barnen växer och behöver bra mat.

Det känns så hårt att vi var så nära att lyckas medan de fanns i livet.

Känner du aldrig att det blir för mycket business och för lite kärlek till hästen?
– Det jag kan känna ibland är ju när jag investerat väldigt mycket pengar i en individ och så händer något som gör att pengarna går förlorade, att den skadas eller så. Det är hårt. Det är lite som med aktier, de kan ofta falla mycket men kanske inte ner till noll, medan en häst som bryter benet verkligen är värd noll kronor.

I fjol var fem av tolv uttagna hästar till unghäst-VM Tobias uppfödningar. En prestation som kan vara rekord för ett och samma UVM. Och så ställdes det in i sista stund. Ett oerhört hårt slag för Tobias.
– Ja, jag grät av sorg. Framför allt när kancelleringen kom så nära inpå. Allt var färdigt. Ekonomiskt också. Det var enorma investeringar för att ta hästarna dit, gjort vetcheckar, alla hästarna var tiptop, inte alltid att alla är på benen men det var de, och så ställer man in … Det var en väldigt stor besvikelse. Men jag kan bli lika besviken när en 3-åring inte får bra poäng på sitt unghäst-test för jag är en sådan tävlingsmänniska. Så det går över. Men det sved. Det finns inget covidstöd för sådana grejer och rent ekonomiskt var det också en katastrof.

”Som en kniv i ryggen”

Han minns mycket väl hur han fick beskedet.
– Jag läste det på arrangörens hemsida. Det var som en kniv i ryggen, fast det inte var oväntat. Med facit i hand förstår jag inte att de tyska avelsförbunden fick bestämma, man skulle ju ha haft det utomhus i september kanske, men alla premieringar gick före. I år tror jag faktiskt att det blir av, men kanske inte med publik. Jag kan rent tekniskt bara få med fyra eftersom en av dem är åtta nu: Bowmore VH och Springbank II VH som är sju och Mr Grey VH och First Lady VH som är sex, men vi får se hur det går.

Det som driver Tobias att hela tiden vilja bli bättre är en stark tävlingsvilja. Men det handlar också om att lyckas för sin pappa Torsten och syster Martas skull.
– Det var vi tre som gjorde det här ihop. Jag och min syster hjälptes åt med att visa hästarna. Det är därför det känns så hårt att vi var så nära att lyckas medan de fanns i livet. När de gick bort fokuserade jag helt på att göra allt för att de skulle få se våra hästars framgångar från var de nu är.

Blir det ännu en generation uppfödare på Västra Hoby efter dig? Följer dina döttrar i dina fotspår?
– Det är för tidigt att säga. Jag tänker inte tvinga dem. Men de är hästintresserade och har en och en halv ponny var.

Fakta

Avelsston 2021

Vastra_hoby_06
Många spännande föl planeras till nästa år hos Västra Hoby. Foto: Lars Jansson
  • Darling II VH e Dalwhinnie u Dakarta VH e Don Schufro, betäckt med Iron
  • Duarda VH e Dalwhinnie u Uarda V VH e Akribori, dräktig med Dynamic Dream
  • Duruché VH e Dream Boy u Fürstin VH e Fürstenball, dräktig m Springbank II VH
  • First May VH e First Wish u Dakarta VH e Don Schufro, dräktig med  Benchmark
  • Florence VH e Floricello u Rakel VH e Rohdiamant, dräktig  med Danciero
  • Floricella VH e Floricello u De la Reinne VH e De Niro, dräktig med Be Sure
  • Vilas Floridita e Van Vivaldi u Floresca VH e Floricello, dräktig med Springbank II VH
  • Fransesca VH e Franklin u Floricella VH e Floricello, betäckt med Revolution (ET)
  • Fürstin VH e Fürstenball u Rakel VH e Rohdiamant, dräktig med So Perfect
  • Miss Appelbee e Morricone u Frieda e Sir Donnerhall I, dräktig med Springbank II VH
  • Obsession VH e Oban VH u Darling II VH e Dalwhinnie, dräktig med Be Sure
  • Ragazza e Total Hope u Flyinge Riviera e Cashmir,  betäcks med Springbank II VH
  • Vive la Reinne II VH e Revolution u De la Reinne e De Niro, dräktig med Totilas (ET)

Fakta

Tobias Hansson

Vastra_hoby_01
Tobias Hansson Foto: Lars Jansson
  • Namn: John Tobias Hansson.
  • Ålder: 47 år.
  • Bor: Västra Hoby, norr om Lund.
  • Yrke: Uppfödare, agent för Helgstrand Dressage  och Agriaombud.
  • Aktuell: Har nyligen sålt unghäststjärnan Springbank II VH.
  • Familj: Firar 20-årsjubileum med frun Ulrika, 43, affärsjurist. Tvillingdöttrarna Irma och Tyra, 13 år gamla. Hunden Lizzy och ett 50-tal hästar.
  • Egna tävlingsmeriter: Tävlat i NM i fälttävlan samt msv dressyr och hoppning.
  • Fritidsintressen: Jakt och fotboll.
  • Oanad talang: Jag älskar att laga mat och är ganska bra på det.
  • Blir nervös: När mina uppfödningar startar, för då kan jag inte påverka. Då får det gärna vara tyst.
  • Skulle aldrig: Föda upp ridskolehästar.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 12/2021.

Så arbetar Ridsport

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.

BESTÄLL NU

Köp Ridsport Komplett från 99 kr i månaden
Hingstar Online

Just nu 120 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar

Ridsport digital

69:- i månaden