Så tittar domaren på hästens framben

När en häst presenteras vid en bedömning utvärderar domarna först dess hållning, sättet den väljer att ställa sig på, och exteriören i stort. Genom att betrakta den både från sidan och framifrån kan de observera de olika benvinklarna.

Värderingen av frambenen börjar med en bedömning av hästens hållning i förhållande till kroppen. Den nederländska exteriör- och gångartsdomaren Floor Dröge förklarar:

– Frambenet ska stå rakt under kroppen. På så sätt kan hästen enkelt föra benet framåt och utveckla luft och rymd i steget. Men hos vissa hästar är benet placerat något under kroppen, vilket vi kallar att hästen står under sig. Detta behöver inte vara ett problem, men man kan se det i rörelsesekvensen: hästen kan inte föra benet framåt lika lätt och har inte lika mycket bogfrihet. 

Hoppdomare Henk Dirksen ser också detta problem hos hopphästar:

– Man ser ofta att dessa hästar hoppar något över frambenet, vilket sker på bekostnad av frambenstekniken. Denna fråga har dock ingen veterinär betydelse. 

Sabelbent eller bockbent?

Därefter drar domarna en tänkt rak linje genom frambenet. 

Floor Dröge:

– Vi tittar sedan om benet är bockbent eller sabelbent vid knät. Vi anser inte att det ena eller det andra är dåligt, men det får aldrig vara för mycket! Vi ser med jämna mellanrum hästar som är sabelbenta. Vi vet av erfarenhet att detta generellt sett leder till ökat slitage. 

Veterinären Harold Brommer:

– Man skulle kunna tro att detta har en effekt på trycket på strukturerna på baksidan av benet, som senor, djupa böjsenan och olika ligament. Men vi har aldrig sett bevis för detta. Med ett framben som är bockbent bryts den imaginära linjen från armbågen genom underarmen och skenbenet framåt i knät. Om det är så här av naturen är det inte vackert, men har liten betydelse.

– Men det är en annan historia om en häst utvecklar en bockbent hållning  med tiden. Jag ser detta med viss regelbundenhet. Detta inträffar oftast för att det finns ett problem någonstans i frambenet eller högre upp. Det kan till exempel vara i bogen, nacken eller så belastar de den bakre halvan av hoven. Så om du har en häst som med tiden utvecklar en ställning där de verkar hänga i knäna, är det viktigt att vara uppmärksam på att något kan vara fel. 

Henk Dirksen:

– Hos hopphästar ser vi ibland hästar med framben med denna knävinkel. Det innebär i sig inte en nackdel: de använder sina knän bättre och verkar följaktligen ha mindre slitage. Bockbenthet är sällsynt hos dressyrhästar.

”Allvarlig avvikelse”

Karl-Henrik Heimdahl är inte enig med de holländska kollegornas slutsatser. Han menar att det är allvarligt med sabelbenta hästar.

– I Sverige ser vi sabelbenthet, när knäet sett från sidan har vinkel bakåt, i lindrigare fall även kallat tryckt i framknäna, som en ganska allvarlig avvikelse. Det är oftast kombinerat med att hästen är knipt under knäet, vilken leder till att man dubblerar felen och riskerar en sämre hållbarhet.

– När det blir så tunt under framknäna och dessutom lite tryckt bakåt, blir de ytor i ledområdet som hästen ska fördela kraft och bärighet på förminskade. Det blir felaktig belastningsvinkel och i och med det kan vi se ökad risk för chipfrakturer i framknäna när knäna trycks bakåt. Vi får ett ökat problem i ridsportgrenar med högt tempo, där vi även får flera senskador, framför allt skador i djupa böjsenans förstärkningsband under knät på hästar med den här avvikelsen. Det gäller till exempel fälttävlanshästar och hopphästar, som landar på ett ben från hög höjd i högt tempo.

– Dressyrhästar har den fördelen när det gäller frambensbekymmer att ju längre de kommer i sin utbildning desto mer tar de vikt på bakdelen och blir lättare i framdelen, som då avlastas. Därmed blir denna avvikelse ofta mindre betydelsefull för hästar inom dressyrsporten. 

– Det är för mig uppenbart att hästarna, oberoende av disciplin, oftast har mera frambensbekymmer i början på sportkarriärerna och flera bakbensproblem när de kommit längre i sin utbildning och därmed kommit att öka belastningen på bakdelen. 

Motsatsen till sabelbent är att hästen är bockbent, alltså skjuter fram framknät framför lodplanet. Det är vanligt att se på föl under de första veckorna innan det växer bort, men däremot ovanligt på den vuxna hästen. Det bör ses huvudsakligen som ett skönhetsfel utan praktisk betydelse. 

Frambenen bakom lodlinjen

Begreppet ”camped under” har inget eget ord i svenskan, i stället säger vi  att hästen ”står under sig” med sina framben. 

Karl-Henrik Heimdahl reder ut hur allvarligt problem det är när en häst står under sig.

– Om en häst står med frambenen bakom en tänkt lodlinje genom bogleden, säger man att de står och hänger över bogarna, alternativt under sig med sina framben. Hästen står med frambenen för långt in under kroppen. För vissa hästar är det ett naturligt sätt att ställa upp sig på.

– Det här är något vi inte gillar, för det blir en annan typ av belastning för frambenen när de bär upp framkroppen utan att ha benen precis under gravitationscentrum för framdelen. Det blir en ökad belastning på framsidan av ledgångarna jämfört med att sprida den jämnt över ledytorna.

Ger sämre bogfrihet

– Det påverkar också hur vi upplever rörelsemekaniken och inte minst friheten i bogrörelsen, när benen kommer från den grundpositionen. Vi noterar det här någon gång ibland. När visarna ställer upp hästarna för exteriörbedömning ser de ju oftast till att de inte ställer sig på det sättet. Om en häst vill stå så där naturligt, är det inte idealiskt.

– Jag har aldrig hört någon diskutera att det skulle ha en hållbarhetspåverkan som är signifikant på något sätt. Däremot kan det påverka så att hästen blir lite styvare, lite mer begränsad i sina frambensrörelser. När en häst är bogfri i sin rörelse blir rörelsen lite större i sin volym, rymligare och luftigare. Rörelsen är beroende av hur bog- och armbågsparitet ser ut och det beror även på hur mycket knäaktion hästen naturligt har i rörelsemekanik.  

Det här är del 2 i en serie artiklar om benställning och exteriörbedömning, som bygger på en artikel skriven av Yvonne Buis-Franken för nederländska KWPN. Den är bearbetad och kompletterad med svenska intervjuer av Kim C Lundin. En sammanfattande version av serien har publicerats i Ridsport nr 10/2025.