Sandra Ruuda: ”Det är inte bara jag som behöver vara modig”

Hon är ödmjuk och stolt inför uppdraget, och hon har varit med förr. Under Sandra Ruudas förra period i förbundsstyrelsen stormade det också kring förbundet, inte minst under Sven Tollings ordförandeskap.

Vet du vad du ger dig in i?
– Ja, så mycket som man kan veta, eftersom ingen vet vad som ska komma. Men jag har sett ordföranderollen tidigare, även om det är en annan omvärld i dag, och andra frågor.

Vad ska du göra först?
– Kommunicera med alla som vill, utåt och inåt, och lyssna. Jag vill ha enskilda möten med alla kolleger i förbundsstyrelsen liksom med alla distriktsordföranden som så önskar. Jag vill höra hur de har det och vad de tänker.
− Det är ingen som sagt till mig att göra detta, och det är en fördel med att vara ordförande, att jag kan göra saker utan att fråga först.

Hur tänker du kring trygghetsfrågorna?
– Att det finns en frustration, men också att vi alla är på samma sida. Jag välkomnar debatten och att vi lyfter och ifrågasätter. Men när det gäller att förändra regelverk är det ett komplext och långsamt arbete.

Men inte ens ett perfekt regelverk hjälper väl inte om det finns en tystnadskultur och händelser inte kommer fram?
– Så är det och därför måste vi prata om det, var och en, och komma överens om var vi sätter gränserna. Den som överträder gränsen ska hamna i ett utanförskap, inte den som drabbas.

Hur ska ridsportfolkets ryggrad stärkas?
– Vi är oerhört modiga och står upp för hästens bästa i alla lägen, och den ryggraden borde inte bara gälla gentemot hästar utan gentemot varandra. Vi måste stå upp för oss själva och våra medmänniskor, och först när vi tar hand om varandra kan vi ta hand om våra hästar på ett bra sätt.
− Det handlar om civilkurage och att vi bygger varandra. Jag vill prata om detta, och jag kommer säkert att säga fel ibland men då får jag rätta mig. Det är inte bara jag som behöver vara modig i det här, vi behöver alla vara modiga.

Vad vill du mer förändra?
– Föreningarnas förutsättningar att driva en bra verksamhet. Jag kommer ofta affärsklädd till stallet och får byta om i sadelkammaren där folk kommer och går, och jag har nog skrämt upp en och annan stackars karl. Andra idrotter har sprungit förbi oss när det gäller anläggningar och här måste vi driva på från både förbund och distrikt.

Kommer ridsporten att synas mer i samhällsdebatten med dig vid rodret?
– Ja, min plan är att kommunicera och sticka ut hakan, och jag hoppas att det ska ingjuta mod i andra så att fler ska våga framföra sina åsikter. Just nu är det inte så roligt att prata ridsport alla gånger, så jag hoppas att fler vill vara med och prata.

Vad gör du med hatiska mejl?
– Min plan är att jag ska läsa dem och om kritiken är befogad tar jag den till mig, medan obefogad kritik brukar rinna av mig. Ett hatiskt mejl väger naturligtvis tyngre än ett hurrarop, medan 100 hurrarop trots allt väger upp ett hatiskt mejl.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 9/2023.