Sara Henriksson efter bronset: ”Vi är två envisa tjejer”

På EM i Slovakien 2015 tog Elopolda ox och Sara Henriksson en sensationell individuell åttonde plats. På EM i Bryssel 160 km i går, då laget tog brons, var de båda för andra gången topp-tio.

Lagbronset kan bara jämföras med silvermedaljen individuellt (Janos ox/Chatarina Nelson) och lagsilvret på EM 1993 i Storbritannien. Det är 17 år sedan Sverige tog lagbrons på VM år 2000 i Frankrike, och förhoppningsvis leder den här svenska framgången till en välbehövlig nytändning för svenska landslag i distansritt. Och det var två envisa tjejer som gjorde det igen.
– Men jag värderar prestationen på EM 2015 högre än i år även om en bronsmedalj med laget är det bästa vi gjort, säger småbarnsmamman Sara Henriksson, 24 år från Agunnaryd.

Sara Henriksson. Arkivbild: Ulf Lonäs

”Fantastisk”
– Elopolda är fantastisk. Förra året fick hon en infektion som tog över fyra månader att läka ut och det stoppade upp förberedelserna. Det var tufft motstånd och en svår teknisk bana i Bryssel som jag gillade men hon var bättre på EM 2015.
– Vi är två envisa tjejer som jobbar bra tillsammans när allt stämmer. Enda problemet denna gång var att hon åter helst ville rusa nedför backarna, som var många, och det ville inte jag.

Viktigt team
Nu blir det kanske någon kortare tävling till innan vintervilan och drömmar om en VM-biljett till USA nästa år.
– Serviceteamet är jätteviktiga och jag hade fyra vana groomar och en egen equiterapeut som hjälpte oss fixa lagbronset, säger Sara.

Bra förutsättningar
Förutsättningarna och förberedelserna för EM 2017 var bättre än på länge. I början av året fick svensk distansritt två nya landslagsledare för juniorer/young rider respektive seniorer. Det blev en rivstart för seniorerna och belgaren Leonard Liesens med samlingar, clinics och FEI-kval.

I distansritt på VM och EM tar man inte ut ett lag på förhand utan fem ekipage får starta individuellt. De tre bästa ekipagen från varje nation som genomför och är godkända i slutbesiktningen bildar sedan nationens lag.

De fem som fick EM-biljett var Elopolda ox/Sara Henriksson, Min Pontijack/Annelie Ohlén, Willy Wonka ox/Lena Eriksson, TS Coyote ox/Emma Svanäng samt Prince of Shades ox/ Jessica Holmberg.

Trötta men glada över det svenska lagbronset i Bryssel. Landslagsledare Leonard Liesens, Sara Henriksson, Annelie Ohlén, Jessica Holmberg (utan medalj) Lena Eriksson, Emma Svanäng och landslagsveterinär Mia Svensson. Foto: Pauline Högdahl

Prio ett var att bygga för framtiden och alla fem godkända i mål. Sverige hade viss kapacitet att ge åtminstone några av de 68 ekipagen från 20 nationer en match. En medalj skulle vara en bonus för landslagets nystart.

Så här gick det till när det blev en bonus och nya medaljörer i distansritt:
Starten gick kl 07.00 på tävlingscentrum i norra delen av Forêt de Soignes som är ett mycket stor skogsområde och världsarv med 200 km rid-och promenadvägar nära Bryssels city. Banan hade 5 sträckor på 40, 40, 30, 30 och 20 km med obligatorisk vila och veterinärkontroll efter varje sträcka.

Ekipage från Tyskland, Polen, Frankrike och alla fem ekipage från Spanien drar upp ett rejält tättempo på över 22 km/tim.

Den svenska taktiken var att Elopolda och Sara försöker hänga med en bit bakom tätklungan så länge det går, medan den övriga svenska kvartetten ska rida ihop i ett lugnare tempo och säkra upp.

I vetgate 1 var de 8 första ekipagen inom 1 minut och de 21 första inom 10 minuter. Elopolda vasr 6 minuter bakom ledaren som nr 16 på 21,170 km/tim och kvartetten var drygt 30 minuter bakom.

I vetgate 2 efter 80 km och lika mycket kvar var Elopolda nr 15 och var med ett tempo på 20.43 km/tim nr 22 bakom täten. Flerfaldiga spanska världs- och europamästaren Maria Alvarez Ponton, utgick överraskande i tätposition på egen begäran. Kvartetten tappade fart till 16,6 km/tim och var 1,13 timmar bakom täten som nummer 41 till 44. Veterinärerna var noga och 20 ekipage blev dittills uteslutna. De flesta för GA (gait) dvs hälta eller oregelbundet rörelsemönster.

Teamwork
Rutinerade Jessica Holmberg med över 12.000 genomförda tävlingskilometer och Annelie som genomförde sin tionde 160 km höll ihop kvartetten och stöttade landslagsdebuterande Lena och Emma.

Hela kvartetten har genomfört 160 km minst en gång tidigare, men på tredje och fjärde sträckan räcker inte styrkan riktigt för att hålla uppe farten och till vetgate 4 är kvartetten 2,5 timmar bakom täten.

Att man ändå plockar någon placering på slutet beror på att några framför är mer trötta eller blivit uteslutna. Uppgiften var också att klara sig runt 160 km utan uteslutning. Alla groomar gjorde ett utmärkt servicejobb och att Prince fick en tappsko hindrade inte så mycket.

Taktik för att störa
Elopolda och Sara hängde med men rapport kom om att franska laget, som hängde på, samarbetar för att försöka störa Elopolda. Man bromsar, drar iväg eller ”låser in” och den taktiken är välkänd för flera nationer ibland på mästerskap och stora lopp.

Elopolda bryr sig inte och Sara red också banan ensam utan draghjälp på slutet. Tappade lite fart men avancerade ändå till en tiondeplats 55 minuter bakom ledaren med 20 km kvar.

Två favoriter borta
Det brukar vara efter runt 130 km som agnarna skiljs från vetet på mästerskap och 160 km. Årets EM var inget undantag.

Den långa tätklungan blir alltmer utdragen och i vetgate 4 efter 140 km blir två av storfavoriterna och fem ekipage till uteslutna. Regerande spanske europamästaren Jaime Punti Dachs med ny häst för hälta. Bronsmedaljörerna från 2015 Secret de mon Coeur och Jean Philippe Frances, Frankrike för metabolik som denna gång berodde på 80 i puls istället för tillåtna 64 slag/min för hästen.

Det franska laget sprack då tre ekipage blev uteslutna. Men någon gång måste det ske även för Frankrike, som är europaledande nation i distansritt och tagit lagmedalj på alla EM utom fyra sedan första EM 1984 i Frankrike.

Ledde från start till mål
Sista sträckan blev en solouppvisning hur man vinner EM-guld. En av Tysklands mest meriterade och namnkunniga distansryttare, Sabrina Arnold ombord på Tarzibus, ledde EM-loppet från start till mål vilket är lite unikt på ett EM. Segertiden blev 7.14,52 tim/22,53 km/tim.

Vinnaren. Foto: FEI

Hon var också den enda som hade en så vältränad topphäst att de klarade att pulsa in i alla vetgates (då tiden stoppas) på lägre eller högst 1,25 minuter, och med max 54 slag/minut vilket är en klar fördel i distansritt.

Sabrina är 37 år, sambo med hästägaren Jean Philippe Frances (som alltså missade ny EM-medalj), och de båda driver en hästanläggning med inriktning på distansritt i Frankrike. Hon är en av tre systrar i tysk distansrittselit, har varit rankad världs-etta, tog EM-silver 2011 och vann VM 120 km för sjuåriga distansrittshästar 2016. Hon hoppas att ta ett nytt VM-guld på lördag i Bryssel med 7-åringen Tammam la Lizionne.

EM-silver till Calandria PH och Alex Luque Moral, Spanien, 7.42,31 tim/21,64 km/tim, och brons till Tonik de Becherel och Angel Soy Coll, Spanien 7.32,42 tim/21,64 km/tim.

Ännu en koll
På mästerskap brukar veterinärerna göra en s.k. reinspection, en snabb extra koll med upptravning minuterna före sista sträckan av alla de som klarat den obligatoriska besiktningen i vetgate.

Man gör det dels av djurskyddsskäl och dels för att minska uteslutningsrisken i slutbesiktningen direkt efter sista sträckans 20 km. I alla besiktningar internationellt röstar minst tre veterinärer anonymt på en lapp med ja eller nej till en domare om en häst ska uteslutas eller inte.

När Elopolda och Sara gick ut på sista sträckan, gällde det bara att ensam bevaka sin tiondeplats. De gick i mål på tiden 8.35,44 tim/18,998 m/tim över full distans. När det blev godkänt i slutbesiktningen ekade det svenska jublet i Brysselskogen.

Hälta satte stopp
Men än var det inte över. Det gällde ju att få in alla fem godkända i mål. På vägen dit hade man räknat och om bara två svenska ekipage var godkända fanns ett troligt lagbrons till Sverige. Det blev sega sista 20 km för kvartetten på drygt 14 km/tim.

Groomarna jobbade febrilt med att kyla hästarna för att minska pulsen och landslagsveterinären Mia Svensson skyndade fram och tillbaka med stetoskopet innan det blev klartecken att gå till slutbesiktning. Den blev en nagelbitare.

Tre hästar godkändes och sprang trötta men villigt upp för veterinärerna. Det gjorde Jessicas Prince of Shades också men veterinärerna började rösta och oron steg hos svenskarna.

– Han åkte ut på en pytteliten hälta bak, och jag tror att en gammal skada kan ha bråkat lite. Surt när det gick så bra hela vägen och att jag lät honom dra så mycket, och jag är väldigt besviken på mig själv. Speciellt när jag fick veta att veterinärerna inte var eniga i omröstningen. Men det känns ändå som vi var en del av bronsmedaljen som just vi aldrig fick, säger en bedrövad Jessica Holmberg som inte hade den där lilla turen som man bör ha i ett mästerskap.

Spanien tog ett överlägset lagguld drygt fyra timmar före Italien och 6 timmar före Sverige.

66-åring just bakom Sara
Det blev en liten svensk framgång till när svenskuppfödda Fatas Zanzibar ox och Heigo Rohtla genomförde att av Estlands första EM. Startfältets troligen äldsta ryttare, 66-årige Tom Mac Guiness,  som var enda representant för Irland och äger och driver hästproduktföretaget Horseware, red in bara 12 minuter bakom Sara Henriksson.
Distansritt är ridsportgrenen där nästan allt är möjligt och ofta som en enda stor individuell familj.

I september åker fem svenska ungdomar till YRVM 120 km i Verona i Italien under ledning av Yvonne Ekelund. Då kan det bli en ny lagmedalj till Sverige.