Mästerskapsdrömmen lever för veteranen Rolf-Göran Bengtsson

Efter att ha stått över 2025 års upplaga är Rolf-Göran Bengtsson tillbaka i Scandinavium och Gothenburg Horse Show. Med sig har han elvaårige Caillan HOLST val f -15 e Casall-Carry 2, uppf/äg Gerd Ohlsen) och nioåringen Cosinus LVP Z (ZANG val f-17 e Corico Z – Figo de Muze uppf LVP Stables äg b-horses GmbH).

Det är tungt när en sån häst försvinner, som har varit däruppe och är färdig efter att ha gjort något mästerskap och skaffat sig rutin.

Bra hästar med potential, men samtidigt ingenting som går att mäta med Zuccero. När beskedet kom i våras att mästerskapshästen skulle säljas och samarbetet med Rolf-Göran upphöra talades det om att en era var över – ”RBG”:s långa storhetstid som mästerskapsryttare. En sorts kollektiv sorg bredde ut sig över Ridsportsverige efter beskedet om Zuccero.

Rolf-Göran Bengtsson var deppig när han tvingades gå skilda vägar med 14-åringen.

– Ja, det är klart.  Jag tog över honom när han var åtta och gjorde den utbildande biten som måste göras för att det ska funka i andra änden. Allt sånt var klart och det visade han också. Jag red OS med honom och han vann sin sista start i Grand Prix när jag red honom, säger Rolf-Göran.

När beskedet kom talades det om att en era var över och det la sig nästan en sorg över Ridsportsverige. Vad kände du själv?
– Alltså visst, vi ser ju att laget nu inte är ett sånt gäng ekipage som det kanske var när de vann OS, VM och EM och allting. Då är det tungt när en sån häst försvinner, som har varit däruppe och är färdig efter att ha gjort något mästerskap och skaffat sig rutin. Plötsligt är den borta och det är olyckligt, både för laget och för mig själv.

Du antydde väl själv att du ridit ditt sista mästerskap.
– Det tar ju tid att göra en ny satsning och först ska man hitta någon häst som man kan komma så långt med. Det är inte alla hästar som klarar det, att komma så långt upp i klasserna.

Ålder är ju bara en siffra. Du fyller 64 i år men ser ut som 17 i kroppen. Är det inte möjligt ändå?
– Ja, vi ser ju. John (Whitaker) rider fortfarande runt här. Han blir 71 i år.

Så: Finns det en chans?
– Det känns ju inte som om…du vet, att man ridit sin sista runda. Det tycker jag inte. Det känns okej. 

Som att du har ännu mer i dig?
– Ja, men då ska det vara en Zuccero, en Casall eller en Ninja eller någonting i den stilen.

Och hittills har det inte dykt upp någon sådan på radarn?
– Nej, tyvärr inte.

Men?
– Jag fortsätter i vilket fall.

Om det skulle komma ett erbjudande då? Någon med en riktigt bra häst som säger ”Vi gör en satsning, vi kör i fyra år till”. Vad hade du sagt då?
– Då hade jag fortsatt.

Mer nervöst när Pamina rider

Om erbjudandet inte kommer och karriärlampan som världsryttare slocknar helt kan Rolf-Göran Bengtsson glädja sig år att studera en ny karriär på nära håll. Som ponnypappa stöttar han dottern Pamina, 11, när hon tävlar hemma i Tyskland.
– Fast jag är ingen ponnypappa. Hon rider på storhäst redan, påpekar Rolf-Göran Bengtsson.

Du som ridit i hela ditt liv – hur tycker du det är att stå på andra sidan och se på?
– Som förälder tycker jag det är jättefint att kunna vara med och hjälpa henne så hon hittar rätt och att hon får support av sina föräldrar.

Du är ju lugnet själv när du tävlar och verkar aldrig nervös. Är du lika cool vid sidan om?
– Nej, det är mer nervöst när hon rider, men jag tycker att hon gör det så pass säkert måste jag säga. Och hon rider inga större klasser.

Spelar det någon roll när det gäller nervositeten?
– Ja, det tycker jag. Vi skickar inte ut henne i någonting vi anser att hon inte är klar för tillsammans med sina hästar. Givetvis vill man att det ska gå så bra som möjligt för henne men om jag stod där och var jättenervös över att jag skickat in henne i en klass skulle jag inte skickat in henne i den klassen. Då är det någonting som inte stämmer.

Men jag tänker på tävlingsmomentet. När jag ser mina barn tävla blir jag ofta mjuk i benen, eftersom jag hoppas att det ska gå bra för dem. Känner du inte det?

– Jo, givetvis. Man vill ju att de ska få en fin upplevelse och att det ska gå så bra som möjligt och att de inte ska bli besvikna. Sedan tävlar hon fortfarande inte på den nivån där man säger att det är tävling, utan stilbedömningsklasser och lite clear ronds. Det är ju inte blodigt allvar, som att de går ut och rejsar mot klockan.

Ikväll lördag rider Rolf Caillan i Gothenburg Trophy.
Start- och resultatlistor.
Ridsports samlade bevakning från GHS 2026.