Stall Sörtuna: Här råder ridglädje, rakhet – och noll skitsnack

I andra delen av serien ”Jag och mitt stall” kliver vi in hos Stall Sörtuna i sörmländska Västerljung, där vardagen rullar med hjälp av sandmark, struktur och sammanhållning. Här står hästvälfärd högt i tak – men det gör också ärlighet och hjälpsamhet i stallgången.

– Vi är ett hästälskande gäng som gärna hjälper varandra och stöttar varandra. Vi är medvetna om att alla gör sitt bästa, och att man alltid kan lära sig mer, säger Caroline Lyvik som tillsammans med sin familj har tre hästar uppstallade på anläggningen.

Stallet ägs av Eva Grimstedt och rymmer tio boxplatser, två fölboxar och en ponnybox. Fem inackorderingsfamiljer delar på ansvar, ridvägar och vardagslogistik. Och det är inte bara ryttarna som hänger här.

– I vårt stall hänger inte bara hästägaren eller ryttaren – utan hela familjen. Det är många engagerade personer på Stall Sörtuna, berättar Eva Grimstedt.

Morgonrutin med struktur

Klockan sex varje morgon fodras hästarna. En timme senare släpps de ut i hagarna där hö serveras igen, följt av lunch- och eftermiddagshö under dagens lopp. Vid 19-tiden tas de in igen – ibland tidigare under vinterhalvåret.

Flockindelningen är genomtänkt men flexibel: vissa hästar går i par, andra i grupp eller för sig själva, beroende på personlighet och dynamik.

– Vi har provat oss fram till vad som passar oss och hästarna. Det viktigaste är att de trivs, säger Eva Grimstedt.

Fler ögon – tryggare vardag

Hästarna på Sörtuna tränas i olika discipliner – både i ridhuset, på ridbanan eller längs de många ridvägarna i området. Regelbundna träningar hålls på gården, men det som verkligen gör skillnad är samarbetet.

– Genom att vi hjälps åt så mycket har hästarna fler ögon på sig varje dag som snabbt kan se om någonting inte står rätt till, säger Caroline Lyvik.

Här finns också fasta rutiner för hovvård, avmaskning och vaccination – och en särskild box i ridhuset används när en ny häst flyttar in. Alla hästar är vaccinerade.

”Knack-knack” i ridhuset – och tydlig kommunikation

Samspelet i stallet är något alla värnar om. Det finns ingen nedskriven regel om att undvika skitsnack – men den följs ändå.

– Vi går inte och pratar ”här och där” utan försöker hålla frågorna till den det berör. Det tror vi hjälper till att undvika skitsnack, säger Linnea Maynard.

Tydlig kommunikation gäller även i praktiken: man ropar alltid “knack-knack” innan man går in i ridhuset, och grinden till staketet hängs alltid upp så att ingen riskerar att fastna eller tappa greppet när man leder häst.

Från hejarop till stallpass – hjälpsamhet i praktiken

Att hjälpas åt är inte bara en princip – det är kärnan i upplägget. Ett byte av stalltjänst, en extra vattenpåfyllning eller hjälp med en häst som ska motioneras – det är lika naturligt som ett hej i stallgången.

– Om man vill åka iväg så kan man alltid få hjälp med tillsyn, mockning och motionering av någon av de andra vilket betyder mycket säger Caroline Lyvik.

Här finns också en bredd i hästmaterialet: från erfarna dressyr- och hopphästar till russ, shettis och lovande unghästar.

”Vi vill att hästarna ska få vara just hästar”

Det centrala i vardagen på Stall Sörtuna är tydligt: hästarna kommer först.

– Vi försöker tillgodose detta genom att fodra med bra stråfoder flera gånger om dagen, ha beteshagar under sommarhalvåret och tillgång till vatten både inne och ute året runt, säger Eva Grimstedt som driver gården tillsammans med maken Lars-Erik Andersson.

Vill du också vara med i serien Jag och mitt stall? Svara på våra frågor och skicka in bilder från din vardag – klicka här!