Stall Pukaberg – där hästarnas behov kommer först

Belöningsbaserad träning, flockliv dygnet runt och ett genomtänkt system för både hästvälfärd och vardagslogistik. På Stall Pukaberg i Blekinge har Susanne skapat ett hästliv som bygger på frihet, foder – och vänner.

– Jag berättar gärna om min lösdrift, som utgår från ”friends, forage, freedom”. Det går jättebra att kombinera träning/tävling med hästvälfärd, säger Susanne Åkesson.

Praktiskt utformat

Stall Pukaberg ligger i Holmsjö, Blekinge, och drivs av Susanne Åkesson som bor ensam på gården tillsammans med sitt barn, tre egna hästar och två inackorderingar. Allt är byggt utifrån hästarnas behov – och för att det ska vara praktiskt att sköta som ensam hästägare med heltidsjobb.

Flocken på gården

På gården bor Spirit (2 år, American Paint Horse), Tummen (7 år, gotlandsruss), Joey (18 år, American Paint Horse), Totte (12 år, irländsk sporthäst, inackordering) och Merida (8 år, SWB, inackordering).

– Spirit och Tummen är bästa vänner, men alla umgås med alla. Killarna leker en del och då tycker tjejerna att dom är lite dryga. Joey är den som är spanare och håller ordning på dom yngre.

Lösdriftsliv

Alla hästarna går tillsammans i en lösdrift med kuperade hagar, tillgång till skogsbete, ligghallar och varierade vattenstationer. Fodret anpassas individuellt, och ytorna runt foder och vatten är hårdgjorda för att minska lerbildning.

– De får hö utifrån sina individuella behov i en Active Stable höstation, plus fri tillgång till halm av god kvalitet. De har flera olika vattenstationer så att de kan dricka på det sätt de föredrar (thermobar, vattenkopp, badkar). Alla ytor runt vatten och foder är hårdgjorda för att det inte ska bli lerigt. Jag har flera övervakningskameror för att snabbt kunna se om något verkar konstigt. 

Träning med klick och känsla

Träningen på Stall Pukaberg sker i första hand belöningsbaserat. Joey har ridits så sedan han var tre år och har bland annat varit modell i Susannes bok Rida med klicker. Spirit förbereds för inridning på samma sätt. Tummen, ett inkört russsto, körs mycket för att hålla formen.

Totte och Merida tränas och tävlas i fälttävlan – mer traditionellt. Susanne konstaterar att tiden för träning är en bristvara som stallägare.

– All tid som man spenderar med hästarna är träning. Man kan träna i stallet, på ridbanan eller i skogen. Det finns fantastisk natur runt sjön Alljungen där man kan rida och köra. Vi har också fem minuters bilväg till ett ridhus. Som stallägare har jag betydligt mindre tid för faktisk träning än vad min inackordering har, det är väl nackdelen med att ha egen gård.

Låg friktion, högt förtroende

Stallet består bara av Susanne och en inackordering, vilket ger en nära och förtroendefull vardag.

– Vi har ett bra samspel. Men eftersom det mesta sköts automatiskt eller av mig, så blir det inte så många friktionsytor. En viktig sak är att ”snälltolka” och tänka att ”hon har inte mockat ligghallen idag, hon hade nog ont om tid”. Erbjuda sig att hjälpa till med till exempel flugluvor. Det jämnar ut sig i längden. 

Att vara ensam på gård med barn och djur gör det extra viktigt med tillit.

– Jag är glad att jag har en kunnig, pålitlig inackordering som kan rycka in om det behövs.

Välfärd, säkerhet och hållbarhet

Belöningsbaserad träning ställer krav på säkerhet – och lösdriften är anpassad därefter.

– Den viktigaste säkerheten är trygga hästar. Hästar som inte är stressade och får sina behov tillgodosedda är säkra hästar. En bra rutin är att ha slussar vid insläpp till lösdriften, för när man tränar belöningsbaserat vill gärna alla hästar komma på en gång…  Då kan man lämna lite mat som avskedsgåva i slussen till den häst man lämnat, innan man öppnar till hela hagen. Det finns nämligen risk för att hästen inte vill sluta träna och vägrar gå in i hagen igen.

Smittskydd hanteras med sjukhagar – även om det sällan behövs – och miljötänk genomsyrar verksamheten, både praktiskt och politiskt.

– Jag skrev ’RÖSTA GRÖNT’ på rundbalarna utanför stallet vid valet. Jag tog också Tummen och vagnen till vallokalen vid EU-parlamentsvalet. Det är på politisk nivå som den största skillnaden kan göras.

En lösdrift med hjärta

När Susanne flyttade till gården för sju år sedan var den ett tomt skal.

– Jag har anpassat gården efter hästarnas behov först och främst, men också efter mig själv, eftersom jag bor ensam på gården med ett litet barn (som jag skaffat på egen hand) och har ett annat heltidsjobb. Det måste gå smidigt att sköta samtidigt som hästarna ska må bra. 

Vill du också vara med i Jag och mitt stall?

Klicka här för att svara på våra frågor och skicka in bilder från din vardag!