”Tar våra organisationer hästvälfärd på allvar?”

Hästsportens framtid hänger löst. Trots löpande rapporter om bristande hästvälfärd saknar vi ett tydligt ägande hos hästsportens organisationer. 

I mars uttryckte FEI oro över att ”the athlete” (ryttaren) utsätts för orimligt tryck från dem som sprider desinformation, vilket skadar förtroendet för sporten. Självklart ska vi inte ha hot och trakasserier av enskilda, men var finns hästen i detta uttalande? Vad menar FEI är desinformation? Fotografier som visar hästens uttryck och kropp under tävling? 

I december 2024 föreslog det Djuretiska rådet i Danmark att samhället bör lagstifta kring användningen av hästar inom sport. Ett av deras främsta argument var att hästsportorganisationerna inte hade vidtagit tillräckligt tydliga åtgärder för att säkerställa hästvälfärd. 

FEI och SvRF betonar att hästvälfärden är alla hästmänniskors ansvar. Sant, men när det gäller sporten på systemnivå så är det våra organisationer, så som SvRF, som har möjlighet och ansvar att påverka.

De bestämmer över licensiering, utbildning av tränare, uttagning av landslagsryttare med mera. De kan också påverka FEI, vilket de har gjort. Nu är det dags att gå ifrån fokus på att informera om hästvälfärd och enstaka åtgärder till att äga frågan, ta täten och verkligen driva förändringsarbetet.

Inom både sportvärlden och näringslivet används ofta metoden ”planera från framgång”, alltså baklänges utifrån en tänkt framtida verklighet. Peder Fredricson siktade på OS-guld, beskrev för sig själv vad det innebar på riktigt och analyserade vad som krävdes för att ta sig från nuläget till målet. 

Samma målmedvetenhet bör till exempel SvRF använda för hästvälfärden. Vad betyder ”Från och med 2030 ska all hästsport bedrivas utifrån hästens välfärd” med utgångspunkt i de fem domänerna? Hur ser sporten ut då? Och vilka problem har vi då i dag i jämförelse med den målbilden? Här läggs grunden för samverkan och gemensamma lösningarna. Vår sport måste vilja äga sitt eget förändringsarbete. 

Det är vår egen sport som har problem med hästvälfärden, problemet är inte att övriga samhället påtalar detta. Vi riskerar samhällets förtroende och om till exempel kommuner börjar ifrågasätta sitt stöd hotas grunden för sporten. Det är dags att ta tag i hästvälfärden – på riktigt!

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 6/2025.