Tindra om livrädda ponnyn: ”Vi är kompisar nu”

Ridsport har tidigare skrivit om Ballygar Fergal, den livrädda 4-åriga ponnyn som kom från Irland i somras. Tanken var skulle gå ungponny-SM med 15-åriga Tindra Rendahl nästa år.

När Ridsport utlyste en tävling där vinnaren fick en tvådagarskurs för frihetsdressyr-ikonen Pignon deltog Tindra och hennes mamma My Rendahl, och vann kursen.

– Det var en fantastisk kurs och Pignon var en underbar människa, säger My.

Stannade i boxen

Men det blev knappast några cirkuskonster i manegen för ”Bally”.

– Vi kom inte ut ur boxen, Pignon tyckte att vi skulle jobba där med ponnyn. Han var i boxen ett par gånger om dagen och flyttade ponnyn för tryck. Det var inte så att han fick röra, men han rörde sig mot flanken och ville att Bally skulle acceptera att han rörde sig framför huvudet, berättar My.

Dag två kunde Pignon fästa ett grimskaft i grimman, och han lastade ponnyn.

– Det var stora framsteg för ponnyn, men det hade varit grymt att ha lite mer tid med Pignon.

Fortsatt grundjobb

Efter det har My och Tindra jobbat med inridningen. Detta trots att säljarna sagt att Bally var inriden.

– Det tror jag inte ett dugg på. Så mycket kan jag om hästar så att jag kan se det. Jag tror inte att någon över huvud taget suttit på honom, för han reagerade för kraftigt, säger My.

Men vi tar det från början. Det gick bra när Tindra hängde på Bally, och även när hon satt på honom.

– Men jag skulle öva lite skänklar då bara flyger han fram, berättar Tindra.

Brutet finger

Hon flög av och fick skrapsår, My for i backen och bröt fingret.

– Efteråt stannade han upp och såg nästan ledsen ut. Han är inte elak och dum, det var det att han blev livrädd, säger My.

Det är inte så lätt att jobba med inridning med ett brutet finger, så just nu ligger det på is. Ett annat problem är att fånga i hagen, det går inte, så Bally får slussas in i stallet.

Eftersom det inte går att låta någon okänd sko har Tindra fått sköta verkningen.

– Tindra har det största förtroendet i dag hos honom. Jag kan verka, så jag har fått instruera Tindra så hon fått verka hovarna. Så har jag fått skicka bilder till min hovslagare som fått godkänna.

Ger inte upp

Men trots alla bakslag har varken My eller Tindra gett upp.

– Absolut, tanken har funnits att ge upp. Men jag gillar ponnyn i sig, jag vet inte varför men jag gillar den jättemycket. Jag hoppas verkligen att det ska funka, säger My.

För Tindra handlar det om att nå målen hon satt upp.

– Jag tror inte att jag tänkt ge upp någon gång. Jag har velat komma fram med honom, nå målen. Det är väldigt mycket blandade känslor men det känns ändå positivt, vi har kommit mycket längre. Vi är faktiskt väldigt bra kompisar, jag kan gå in och klappa direkt i boxen, säger Tindra.