Tinne gör comeback – Caroline bygger för framtiden

För Tinne Vilhelmson Silfvén blir mästerskapet i franska Crozet hennes elfte EM, men också hennes första mästerskap sedan 2018. Få kan matcha Tinnes meritlista, som även innehåller sju OS och fem VM.

– Jag har gjort en satsning för att komma med i EM-laget. Vi har ett litet generationsskifte just nu i laget, så det fanns en chans. Jag gjorde egentligen samma satsning inför OS i fjol, men då räckte det inte hela vägen, berättar hon.

I Crozet rider hon Hyatt (KWPN sto f -12, e Apache-Sandreo, uppf S Siderius, äg Lövsta Stuteri), ett fuxsto som både beskrivs som känsligt och enormt kapabelt.
– Med Hyatt, som är både het och temperamentsfull, gäller det att ha lite rutin och erfarenhet för att sätta sig i den här situationen. Det är fortfarande tidigt i hennes resa men det är också det som gör det spännande.

Drivet finns kvar

Trots decennier av mästerskapserfarenhet menar Tinne att varje ny häst är en helt ny utmaning – det är också det som gör att drivet och glädjen finns där fortfarande. Något som kommit med åren är också respekten för att det inte alltid blir som man har tänkt sig.

Att Hyatt inte liknar någon annan häst Tinne ridit bidrar också. Ridningen är inte den största utmaningen, utan mer att hantera allt runt omkring.
– Hon är svårare i stallet än på banan. Att ta med henne till olika platser, ställa henne i olika boxar och få henne att acceptera nya situationer – det är ett heltidsjobb. Hon har en egen agenda med många åsikter. Men hon utvecklar mig, det är en häst som håller en ödmjuk, konstaterar Tinne och skrattar.

Hoppades på reservplatsen

För Caroline Darcourt är situationen en helt annan. Hon är uttagen som reserv med Bournonville (DWB val f -13, e Ips Bon Bravour-Loudini, uppf Lillian och Carl Erik Jensen, äg Lövsta Stuteri), hennes första steg in i mästerskapsvärlden.

– Det känns bara otroligt. Jag hade inte ens det som mål i början av året, det kändes alldeles för långt borta. Jag ville göra stabila rundor och hoppades att Lord Django skulle komma tillbaka efter sin skada. Men i år var det lite rätt läge, flera topphästar har pensionerats, så chansen fanns. Jag hoppades verkligen på att få vara reserv – att få vara med, se och lära på nära håll och vara en del i alla förberedelser. Det känns ovärderligt för framtiden.

Hon var med på långa listan med båda sina hästar, men valet föll på Bournonville.
– Det var vårt val, hästarna ansågs vara likvärdiga så vi fick själva välja. Lord Django har redan mycket erfarenhet, nu vill vi mer bygga för framtiden.