”Begränsa pay and ride och slopa överdomare på vissa nivåer”

Jag slutar aldrig att förvånas över hur vi vuxna beter oss – och hur vi i samma andetag gnäller på dagens ungdom.

Jag är ordförande i en liten förening som under föregående år fick frågan om att anordna SM för ponnyer. Med skräckblandad förtjusning slängde vi oss in i detta med all kraft. Vi ville göra ett bra SM, med glada deltagare, vettiga priser och hålla kostnaden nere för alla.

Kan säga att efter ett SM som genomsyrats av gnäll, lögner, påhopp, protester, olika besked från SvRF med mera, är det ett under om vi någonsin ordnar tävlingar av mer omfattande art fler gånger.

Bland föräldrar och hästägare i ponnysporten finns de värsta sorterna. Dessutom så är det ju så att barn gör som vi gör, inte som andra säger att de ska göra – om någon säger något!

Ideella människor sliter häcken av sig i allt från två dagar till flera månader för att andra ska tävla och det kommer inte att fortsätta längre. I stället kan man ordna någon simpel regional tävling på en dag och sedan 20 pay and ride per år för att få ekonomi i verksamheten. Lokal klass är inte lönt, för de har redan konkurrerats bort av alla kravlösa pay and ride.

Personligen tror jag det är dags för en riktig omskakning av vår organisation. Sveriges hästeri har varit unikt med möjligheten för i princip alla att rida eller ha egen häst som har haft den önskan. Med alla avgifter som påförs på allt, alla ökade krav om än det ena än det andra, är det snart bara förunnat företagarnas barn, som rider och tävlar på företagens bekostnad. Sponsorerna gör att privata tävlingsarrangörer gör feta vinster på att arrangera tävlingar till hutlösa priser, där få har råd att delta.

Exemplen på galenskapen kan göras lång. Barn ska inte  inte tävla, tycker vissa inom SvRF. Men de som fyllt 13 kan tvingas åka 50 mil för att deltaga i en elitserieomgång (vi har fem zoner men…) en söndagskväll mitt i skolterminen. Konstigt att det finns regler för vad hästar får göra, när barn och unga kan utsättas för vad som helst.

Så vad kan göras?

1. Tillåt endast pay and ride under november–mars och en julimånad, men ej på helger.

2. Återinför lokallicens.

3. Slopa överdomare förutom i elittävling och lag-tävling div 1 och högre.

4. Låt tävlingsledarna gå utbildning och gör dessa till tf överdomare i regional och nationell klass.

5. Slopa prisutdelning i lokal klass, låt placerade ryttare köpa sin rosett samt alla som uppnått godkända resultat (60% eller felfri på hinder) köpa clearround-rosett, allt för att hålla nere kostnaderna.

Jag hoppas att vi kan få tillbaka glädjen och sammanhållningen i att vara ideella och arrangörer!

Ulrika Jacobs

Ulrika Jacobs är uppfödare med fyra-sju föl per år sedan cirka 20 år. Dömer exteriör, gångarter, dressyr och tillbringar helgerna på tävling med två- och fyrbenta uppfödningar. (Foto: Lottapictures)

Detta är en krönika, en personligt skriven text.
Skribenten själv står för åsikterna som framförs i krönikan som publicerades första gången den 24 augusti 2017 i Ridsports pappersutgåva nummer 16-2017.