Unghästutbildaren: ”Att gå med vinst är det viktigaste”

Under Breeders dressyrvecka imponerade Evelina Johannisson med sin matchning av 4-årstvåan Intill Icicle som fick 9,5 för ridbarhet och 9,5 för framtidsutsikter av testryttaren Benjamin Werndl.

Efter det åkte Icicle hem till sin ägare Jessica Rensjö för att vila. För Evelina Johannisson däremot väntar en fullspäckad höst på gården i Västmanland med 32 hästar på listan för inridning. 

Oj, det låter mycket.
– Jo, men jag har fyra anställda. Anna Wenner som jobbar hästarna från marken, beridaren Ella Åberg, och alltid två stalltjejer. Vi önskar att vi kunde hjälpa ännu fler kunder. Vi har en lång kö in och har bokningar till 2025. Men vi har valt att inte bli större, vi vill ha koll på alla hästar. 

Hur ser din företagsstrategi ut?
– Att gå med vinst är viktigast för att kunna betala bra löner och ha bra villkor med ledigheter och semester så att personalen kan ha normala liv. Utan sitt team är man inte mycket. Anna har varit hos mig i sex år nu. 

Går det att driva hästföretag seriöst?
– Det har fungerat jättebra. Jag vill också rida Grand Prix, men har stått tillbaka för att låta företaget växa. Jag har många återkommande hästägare sedan starten 2008. Det tar jag som ett bra betyg. Min sambo och min far, som var ekonomiansvarig på ABB, har lärt mig hur man driver företag. 

Så du kommer inte från någon hästfamilj?
– Nej, vi bodde i Stockholm tills jag var tio, elva år. Men jag har alltid ridit, på ridskola och i stall jag letat upp. Efter gymnasiet åkte jag till Danmark och jobbade på Stutteri Hove. Jag var där i 1,5 år och tillbaka hemma hyrde jag in mig på en anläggning. 2013 köpte jag och min sambo vår gård och byggde upp den. 

Hur många hästar finns på gården?
– Vi har 16 boxar för tävlingshästarna. Sedan har vi lösdrifter både här hemma och på andra ställen. De allra flesta är kundhästar, men jag har några egna också.

Säljer du hästar också?
– Mmm, ja. Men jag går inte in för det. Det är svårt, inte minst för hästens bästa. Fast allt är till salu för rätt pris i den bransch vi lever i, om det känns rätt. Nästan allt i alla fall.

Vad är inte till salu?
– Mitt sto. Hon är min avatar. Jag köpte henne i Danmark som 2-åring. Nu är hon sju. Hon är egentligen för liten för mig, men jag älskar den hästen. Så många hästar passerar och så få tar sig den sista biten in i hjärtat. De dagar hon är med mig behöver jag inte göra nåt, bara tänka. Andra dagar kan allt vara ett problem, hon blir för mycket för sig själv. Då är jag glad om vi tar oss ett varv runt fyrkantspåret. Men det blir bättre. Varje individ måste få tid. Vi har inte tävlat än, hon har inte varit redo för att jag ska rycka det plåstret.

Hur stor var andraplatsen med Icicle?
– Det var stort att få 9,5 av Werndl för ridbarhet. Jag var stolt över mig själv och min ridning. Men jag har varit i final i Breeders flera gånger tidigare och vann Kungakannan redan 2008. 

Men ändå, var du nervös inför testridningen?
– Faktiskt inte. Icicle var superglad hela tiden. Jag red fram på utebanan och han bockade och hade roligt. Ändå var det sent, mörkt ute och en svår atmosfär inne med mycket rörelse på läktaren. Men jag ställde mig upp i lätt sits i galopp och Icicle sa liksom ”okej, jag är med dig”. Det är så vi vill ha hästarna, pigga och glada.