Ur arkivet: Möt Tinne för drygt 40 år sedan

”Tinne” är bara tolv år men kämpar för fullt för att kvala in till ponny-SM i dressyr. Hennes riktiga namn är Caroline, men skulle någon ropa Caroline så lyssnar hon inte.
– Jag tycker inte om att kallas Caroline, småler hon generat.
– Jag har alltid kallats för ”Tinne”, varför vet jag inte.

Trots sin ringa ålder är Tinne rätt så långt kommen i dressyr. På sin C- ponny Kandidat rider hon Lätt A dressyr. ”Kandi”, som Kandidat har förkortats till, är nio år och en korsningsponny. Det är lite welsh, lite fullblod och new forest i honom.
– Han är en riktig buse ibland, säger Tinne, men menar det inte riktigt för i samma stund kramar hon om honom.

Hur det hela med hästar och ridning började kan inte Tinne komma ihåg. Mamma Berit rycker in och hjälper henne.
– Tinne har alltid varit med mig i stallet. Jag har själv alltid haft häst och redan som mycket liten följde Tinne med till stallet. Hon började rida när hon var tre år. Då ledde vi runt henne på en liten shetlandsponny och hon ville aldrig gå av, säger Berit.

Fick första hästen av en slump

Det var en slump att Tinne fick en egen häst. Det var ett litet russ med namnet Nicodemus.
– Han var jättebussig. När jag inte kunde något och började rida Nicke så skakade han mig tillrätta på ryggen varje gång jag höll på att ramla av. Men ju mer jag lärde mig desto tuffare blev han mot mig, berättar Tinne.

Men som de flesta flickor så växte hon ur sin Nicke. Kandidat har kommit in i Nickes ställe. Tinne och Kandi har inte hållit ihop så länge.
– Vi köpte honom i våras. Jag tycker att det är roligt att rida dressyr och mamma hade gått med på att köpa en ponny som var lämplig för dressyr. Men första gången jag red Kandi så fick jag honom inte ur fläcken. Han var riktigt utbildad och jag kunde inte inverka på honom på rätt sätt. Nu går det bättre och bättre, men ibland bockar han alldeles väldigt och då är det svårt att sitta kvar.

När vi träffas håller Tinne på och förbereder för veckans träningspass. En gång i veckan få hon hjälp av Pia Eklöf. Den här gången är det lite extra spännande. Under helgen väntar den första tävlingen utanför klubben. Tinne är redan lite nervös och planerar så att allt ska klaffa.

Lätt för att förstå instruktioner

När vi ser Tinne och Kandidat inne i ridhuset så förstår vi bättre varför det är dressyr som intresserar henne. Det är som att se ett vuxet ekipage träna. Kandidat är hela tiden stadigt på tygeln och de tränar skolor och förvänd galopp. Arbetet fungerar mycket bra och Pia är nöjd. Tinne förstår minsta vink och försöker genast rätta sig efter de instruktioner som hon får.
– Utan den hjälp som jag har fått av olika instruktörer och framför allt Pia, så hade jag inte lärt mig så mycket, säger Tinne.

Redan med det lilla russet Nicodemus fick Tinne rida en timme i veckan för välutbildade instruktörer. Mamma Berit ansåg att om Tinne ville ägna sig åt ridning så måste hon lära sig det hela från grunden.
– Vi har mycket roligt av att ha samma intresse men jag har aldrig krävt att Tinne skulle ägna sig åt just hästar. Det har kommit av sig själv hos henne. Jag försöker stötta om jag kan men det får inte bli att hon får allt serverat. Hon måste visa att hon kan kämpa själv, säger mamma Berit.

Det stora målet för Tinne är att kvala till ponny-SM i dressyr nästa år. För det fordras minst en placering i Lätt A-dressyr.
– Visst ska jag försöka, men jag vågar inte tro på att det ska gå bra, säger hon lite generat. Sedan vill hon inte tala mer om det.

Tinne verkar mycket äldre än sina tolv år, utan att hon för den skull är lillgammal. Kanske beror det på att hon alltid var med i stallet och umgåtts med både vuxna och jämnåriga.
– Men vänta du tills hon umgås med de jämnåriga stallkompisarna. Då busar de rätt bra, säger mamma med ett menande leende.

Inget hästprat i skolan

Tinne har inte så mycket kompisar i skolan. Det är ingen i klassen som är intresserad av hästar.
– Jag pratar aldrig om hästar i skolan och efter skolan har jag inte tid till annat än ridning.

Direkt efter skoldagens slut tar hon tunnelbana och buss till stallet för att rida. Det kan vara nog så kämpigt för en tolvåring att först gå i skolan till halv fyra och sedan åka 1,5 timme för att rida. Men Tinne är envis. Så varje dag tillbringar hon två till tre timmar i stallet med ridning, mockning och rykt. Däremot ställer mamma upp och hämtar på kvällarna.
– När jag kommer hem är jag ganska trött. Då äter jag först middag och sedan duschar och sover jag. Läxorna försöker jag hinna göra på morgonen. Min väckarklocka ringer halv sex.

Tinne har ett brinnande intresse för dressyr.
– Hoppningen är inte så rolig. Jag har hoppat en klass med Kandidat och vi kom runt och det är jag nöjd med.

Kanske kommer dressyrintresset från mamma som själv rider dressyr. Dessutom är de flesta i Tinnes stall inriktade på dressyr.

Den stora idolen för henne är Ann Behrenfors.
– Ann är så duktig och så gör hon allt själv med sina hästar och jag skulle gärna vilja bli som hon.

Följer dressyren genom tidningar och kalendrar

Men det finns fler som står högt i kurs hos Tinne. Pia Eklöf som är hennes instruktör är en av favoriterna. Ulla Håkanson och Eva-Karin Oscarsson-Munck finns även med på listan, men det blir lite mer distans till dem.
– Jag ser dem så sällan i verkligheten, men jag läser tidningar och ser dem på bilder ofta.

Tinne försöker följa med i allt som händer. Hon läser resultat och kalendrar.

Tyvärr så växer flickor ifrån sina ponnyer. Det är något som Tinne inte vill tala om, men hon vet att hon måste gå över till större häst så småningom.

Hon har redan prövat på att rida mammas halvblodshäst. Ofta står hon på läktaren och tittar när mamma rider och när mamma är klar så vill hon gärna rida lite.
– Jag tänker överlåta min häst till Tinne när hon blir för stor för sin ponny och då gäller det att arbeta på så att jag hinner med i utbildningstakten, säger mamma Berit med ett leende.

Artikeln publicerades första gången på SRC/RidF:s sidor i Ridsport nummer 20 1979.