”Vissa undviker att ens åka till stallet”

Ryttare som undviker ridbanan när det är folk runtomkring och ridlärare som känner obehag när det är publik på läktarna är inget ovanligt. Det kan skapa många orosmoment.

Hur vanligt är det här problemet?
– Det är jättevanligt. Många rider runt med det här och känner sig väldigt ensamma i det. Alla känner väl igen sig i att man kan bli lite orolig när det står folk vid staketet, och det är helt normalt att bli lite nervös ibland. Men när det tar större proportioner är det olyckligt.

Hur då, större proportioner?
– För en del blir tankarna så till den grad negativa att ryttaren undviker att öva på nya moment när det är publik. Det kan bli så att ryttaren hoppar över träningen eller stryker sig från startlistan. Vissa undviker att ens åka till stallet när det kan vara mycket folk där, eller undviker att rida ut med stallkompisarna.

Vad är det som orsakar tankarna?
– Det hela grundar sig i en oro att någon annan ska bedöma dig negativt, att du ska göra fel eller framstå som dålig, konstig eller okunnig.

När du träffar ryttare med läktarfobi, vad säger de?
– Ofta träffar jag personer som gått med det här länge. Det har inte sällan kreativa undvikningsstrategier för att inte behöva komma i kontakt med de negativa tankarna och känslorna. På psykologispråk kallas det säkerhetsbeteende, och det kan innebära att titta ner i marken för att undvika ögonkontakt, eller att göra sig så osynlig som möjligt genom att sjunka ihop i sadeln. Eller att hålla sig på en volt längst bort i ridhuset.

Går det inte bara att säga att det inte finns något att vara rädd för?
– Nja, den här problematiken betyder inte att man är en asocial person eller har svårigheter med det sociala spelet. De som är drabbade vet redan att rädslan är överdriven. Men fokuset på att bli negativt bedömd är så stark att rädslan tar över.

Vad har du för tips för att jobba med problemet?
– Börja med att skriva orosdagbok under en period, för att lära känna dig själv. Lägg fokus på vad du oroar dig för och hur du hanterar situationerna.
– Ifrågasätt dina tankar. Hur starkt tror du på tankarna på en skala 1-10? Har du bevis för att de stämmer? Vilka motbevis har du? Utveckla en alternativ tanke. Om du oroar dig för att personen på läktaren tycker att du är en dålig ryttare, tänk i stället att personen kanske är intresserad av vad du gör – eller till och med bara funderar över vad hen ska äta till middag.
– Rid i sociala sammanhang. I stället för att lämna ridhuset, genomför det du planerat. Om du brukar titta bort från publiken, öva dig att titta på den. Stanna i situationer även när du känner rädsla och ångest, du behöver tillåta känslan att finnas där. Kom ihåg att den är obehaglig, men inte farlig.
– Var vänlig mot dig själv. Rädsla och ångest är ofrivilliga reaktioner. Bli inte arg på dig själv, det är som att hälla bensin på elden. Visa värme och omtanke inför dig själv.

Kan det här vara speciellt för ridsporten, där många ”vet bäst”?
– Jag tror att det finns en ganska tuff jargong och en hård kultur som spär på problemen.

Fakta

Hjärnan blir känsligare

Problemet växer hos den som börjar undvika situationer och ta till säkerhetsbeteenden. Det som händer är att larmet — eller falsklarmet, snarare — går i gång och hjärnan signalerar att det här var farligt.

Hjärnan kommer att slå på larmet tidigare och tidigare, till slut räcker det att ligga i soffan och tänka på stallbesöket som ska göras i morgon, och du får ångest av bara tanken.

Hjärnan blir känsligare och rädslan växer ju mer undvikanden och säkerhetsbeteenden du använder.

Källa: Idrottspsykolog Linda-Marie Lundqvist

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 3/2022.