Webbchefen: ”Vänlighet är civilkurage”

Det blåser kalla vindar. I sociala medier, på nyhetsplats – framför allt på kontot som tillhör världens mäktigaste man. En spetsig ton smyger sig in överallt: sneda leenden, passivt-aggressiva kommentarer, märkliga påståenden som för ett halvår sedan väckte fasa, men som nu knappt får någon att höja på ögonbrynen.

Och jo – det spiller över, även i vår lilla ankdamm till hästvärld.

När blev det mer imponerande att vara vass än varm? När slutade vi klappa om någon efter en kämpig ritt eller säga ”snyggt ridet” – även om det inte var perfekt?

Vi hästfolk vet ju egentligen bättre. Vi vet att respekt och små gester kan vara skillnaden mellan tillit och kaos när flera hundra kilo flyktdjur ska hanteras, utbildas och samspelas med. Men det verkar som att vi glömt det – särskilt när fingrarna börjar dansa över tangentbordet.

Det finns tongivande röster i ridsporten som jag länge respekterat. Kunniga, skarpa. Men när vissa av dem numera bygger sina plattformar på uthängningar och hånfulla formuleringar… då vänder det sig i magen.

Det här handlar inte om oliktänkande – det handlar om ton.

Därför var det så uppfriskande att läsa överdomare Gunilla Svenssons inlägg efter observationstävlingarna i Åstorp nyligen:

”Oavsett placering har jag sett vänliga, trevliga och ödmjuka ekipage. Mjuk ridning med respekt för hästen – både på framridning och bana.”

Hon berättar om glada hästar, ryttare som tar ansvar för sina ritter, god stämning och team som stöttar varandra. En ny generation som rider mjukt och tänker framåt.

Det är precis den sortens ledarskap vi behöver mer av.

För vänlighet är inte bara fint. Det är civilkurage i vardagsformat. Och det behöver vi – nu mer än någonsin.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 5/2025.