En ponnymamma åker fast

Det hände förra veckan på väg hem från Skåne. Vi var tio mil hemifrån och i släpet stod en trött ponny. Plötsligt såg jag en blåvitgul bil vid sidan av vägen. Hoppsan, kör jag för fort!? Jag lättade på gasen och bad en liten bön till makterna.

Men makterna lyssnade inte. Inte denna gång. I backspegeln såg jag blåljusen. Mitt brott var hur banalt som helst: fel släp till fel bil med fel körkort.

Det var kört, färdigkört.

Jag fick rulla upp ekipaget på en fordonsvåg. Där skulle det visa sig exakt hur kriminell jag var. Tydligen var min bil 50 kg för tung för att få kombineras med det släpet. Eller nåt.

Farbror polisen hade tagit såna som mig förr.

– Aj, aj, det här får du inte köra med vanligt B-körkort! Det borde du veta!

Ja, jag borde veta. Det är min skyldighet. Men jag var osäker. Och det var det som kanske mest av allt var brottet: Att. Jag. Inte. Tagit. Reda. På.

Jag hade chansat en gång för mycket. Polisens ögon var vattniga och kalla.

– Det här är olovlig körning. Erkänner du? fortsatte han.

Det är klart jag erkände, det vore väl lite korkat att säga nej.

Och jag erkänner mer än så, jag erkänner att jag inte orkar med allt regelkrångel i det här landet. Tjänstevikt, totalvikt, lastvikt… Olika bilar, olika regler, lagändringar. Jag anser inte att jag står över lagen. Men jag anser att vi har ett överreglerat samhälle vars krångel bara är helt för mycket ibland. Jag är småföretagare, behöver jag säga mer? Ibland känner jag mig som Frodo i Sagan om Ringen när han är tagen av den där jättespindeln och är insurrad i spindelväv och är helt förlamad.

Den där spindeln. Den är regel-Sverige.  Jag kallar det K.S.K -det Kungliga Svenska Krånglet.

I baksätet pratade Saga i telefon. ”Polisen har tagit mamma och vi får inte åka”. Lite förnedrande var det att tvingas flytta över till passagerarsätet och bli körd av en polis i sin egen bil till en parkering 200 meter bort. Där fick vi häcka tills min vän Titti kom och körde hem oss. Titti som varit klok och tagit utökat B-kort. Då får man åka och rädda kompisar som inte gjort det.

Jag har nu bokat tid för prov för utökat B-kort. Men det värsta är att det inte räcker. Vi måste byta bil. Eller byta släp, men de flesta släp vi isåfall skulle vilja ha är nog av tyngre modeller och då blir det ändå fel.

Nå. När nåt jobbigt händer ska man försöka se det positiva med det. För att stå ut. Alltså: bra saker med att bli tagen för olovlig köring precis när tävlingssäsongen har börjat:

1. Det var tur att det hände på hemvägen och inte på ditvägen, för då hade vi ju aldrig kommit fram.

2. Det var tur att det hände bara 10 mil hemifrån och inte i Skåne eller Småland.

3. Nu fick jag den där sparken där bak som jag behövde.

4. Krig och fattigdom är värre faktiskt.

5. Jag fick nåt att blogga om.

Se där, fem positiva saker kom jag på! Intet ont som inte för något gott med sig.

/Ulrika

PS. Några kanske undrar vad detta kostade. Det undrar jag också. Det blir någon form av böter. Endera dan landar ett fönsterkuvert i brevlådan och efter några dagars ångest tar jag mig i kragen och öppnar det. En gissning är att det tillsammans med uppkörningsavgiften på 800 kronor kommer kosta som minst ett meeting inklusive övernattning. Kanske två, eller tre. Åh, så onödigt!