5,7 kilometer senare

Vi tar det från början:
Efter att ha fått en guidad tur genom London av en pratglad taxichaffis kom vi fram till vår lägenhet på fredagkvällen. Ingen rast, ingen ro, nu gällde det att snabbt hitta klassisk brittisk pub i närheten som 1. visade OS-invigningen och 2. serverade mat. Mission accomplished, även om tvn var i minsta laget. Efter lång väntan fick vi i alla fall se Rolf-Göran kliva in på arenan med stolta steg. Jubel! I alla fall från oss tre svenskar som var på plats. Britterna själva applåderade mest när brittiska drottningen filmades.

Fredag blev till lördag och det var dags att ta sig till Greenwich Park, där ridsporten huserar under två veckor. Med ryggsäck på gav vi oss ut på Londons gator, och det var svårt att misslyckas med vägen när man fick hjälp av stora viftande fingrar.

Polishästarna höll koll på strömmen av människor som vallfärdade till arenan.

Nu var det nära!

Arenan är kanonfin, gigantisk! Dressyrbanans 60 meter räcker inte långt, och läktarna är högre än högst. Och det var kul att se att publiken kom även idag – fälttävlansdressyren brukar tyvärr inte dra allt för mycket folk.

Mellan Linda och Ludwig – våra två svenskar idag – tog vi oss ut på terrängbanan eftersom det blir svårt att hinna med att gå hela banan innan måndag. Med förmaningar om att ta med vattenflaska gav vi oss ut på 5,7 kilometers bergsbestigning.

Utsikten från toppen av parken är inte dålig, med arenan och Londons skyline i bakgrunden. Det finns nog inga bilder som gör stigningarna rättvisa, det sög ordentligt i benen bara av att gå uppför backarna. Hindren är såklart vackra och fantasifulla, men storleksmässigt ser det inte ut som en av de svåraste banorna. Den är inte heller särskilt teknisk, och med ett underlag helt fritt från lera (det spekulerades ju för fullt i hur banan skulle hålla efter två-tre månaders regn) lär inte heller det ställa till det.
Utan det blir nog i så fall backarna som kanske tar musten ur trötta hästben, särskilt om det sitter någon i sadeln som jagar optimaltiden på tio minuter och tre sekunder. Time will tell!

Tre femtedelar av det tyska laget (i ledning efter dag 1, som vanligt) funderar på hur de ska rida på hinder 14, som ligger precis före ekipagen rider in på banan för att hoppa två hinder.

Se fler hinder från terrängbanan HÄR.

Greenwich Park kryllar av såna här nyfikna sötnosar. Jag hoppas ingen behöver sätta livet till på måndag när hästhovar kommer att dundra i parken…