92-åriga Ninni gör sitt 32:a år som SIHS-funktionär

– Jag visste ingenting, men så kom ledaren för vår grupp och drog med mig dit där alla hästekipagen fanns. Och så upp på en vagn med fyrspann och alla de andra ekipagen runt omkring. Så paraderade vi runt och de berättade i högtalarna att jag har jobbat så väldigt länge här. Sen fick jag lite blommor och så skrek de på läktarna.

Skiljer agnarna från vetet

För Ninni kom detta som en total överraskning, men hennes make var invigd i planerna.
– Min man har vetat det i två veckor, men inte knystat om det. Så sedan satt han på läktaren och väntade på mig. Det var jätteroligt och så kul att bli uppskattad. Men jag gör det här för att det är roligt och så är det ett väldigt trevligt gäng, funktionärsgänget.

Vad har du för uppgifter på SIHS?
– Jag skiljer agnarna från vetet och ser till att inga obehöriga kommer in genom olika avspärrningar. Det gör jag på olika ställen varje gång.
Har du gjort det varje år?
– Ja, det är de uppgifter vi har haft, men det var mer förr. Då var det både stallarna och insläppet till arenan, men i år var det bara på ett ställe.

Egen häst i 32 år

Ninni var inte med på den allra första upplagan av SIHS, men i 32 år har hon hängt med, varje år.
Hur började det?
– Det var något upprop på ridskolan där jag höll till och då tyckte jag att det lät väldigt roligt.
Ninni hade ridit på ridskola i många år, men skaffade senare egen häst.
– 32 år har jag haft egen häst. Jag har ridit sedan jag var 13 och slutade när jag var 75.
Varför slutade du?
– När jag fick ta bort min häst tyckte jag inte att det var läge att skaffa en ny.

På den tiden hon red tävlade Ninni i dressyr, på lokal och regional nivå.
– Och min dotter höll på med hoppning. Men hon har också slutat nu.
Hon red också distansritt, men på idealtid.
– Men jag red alltid för fort och fick vänta innan jag red i mål.

Peder gratulerade

Är det många som blir sura och otrevliga om de inte blir insläppta av dig?
– En eller annan blir sur. Framförallt när de kommer för sent till dressyren och inte får gå nerför trapporna så länge man rider programmet. Men annars tycker jag att folk är väldigt snälla och förstår att reglerna är sådana.

Vilka ryttare har varit roligast att träffa?
– Man har inte så mycket kontakt med dem. Men igår kom Peder Fredricson fram och tog mig i hand och gratulerade.

Ett annat möte från Ninnis tid som funktionär var också minnesvärt.
– Jag var även funktionär på Ryttar-VM i Stockholm 1990. Jag var domare på hinder nummer 1 ute på Gärdet och det kom fram en dam och pratade på engelska, men jag blev tvungen att springa iväg och ta hand om hindret. Efteråt fick jag veta att det var den brittiska prinsessan Anne. Jag hoppas att hon inte tog illa upp när jag sprang därifrån!
– Jag höll även i alla dressyrstaketen på Ryttar-VM, som jag lånade in från alla ridskolor runt Stockholm. Vi skulle ju ha massor med staket.

Vad är skillnaden mellan nu och de första åren av SIHS?
– Det har blivit mer ordning och reda. Framförallt säkerheten har blivit väldigt mycket strängare med åren. När vi började var det väldigt mycket ungdomar bland funktionärern. Nu är det många äldre. Vi är många som har varit med i alla år.

Utsågs till Årets Eldsjäl

Förutom det årliga funktionärsuppdraget på SIHS är Ninni aktiv med andra uppdrag, varje vecka.
– Jag jobbar med äldre – som är yngre än jag! – genom Väntjänsten. Jag går ut med äldre med rollatorer och dricker kaffe och myser med dementa. Sen har jag språkcaféer för invandrare två gånger i veckan i Tyresö.
För engagemanget i Väntjänsten utsågs Ninni till Årets Eldsjäl av sin kommun Tyresö 2019.
Tidigare har hon också suttit i styrelsen för Svenska Ridsportförbundet och varit aktiv i klubbstyrelser i många år.

Hälsan är det inget fel på, det enda är att hon inte hör på ena örat längre.
– Jag mår jättebra. Man får vara glad så länge man är pigg och kan hålla igång.
Hennes man som är 95 år har också varit frisk länge, ända fram tills nyligen.
– I år har han tyvärr fått lungcancer. Men i maj – hoppas han överlever tills dess! – firar vi 70-årig bröllopsdag. Att ha fått vara friska och ha varandra så länge, det får man vara tacksam för. Sen vet man att det ska komma någon gång … när man blir så pass gammal det får man acceptera även om det är svårt den dagen det kommer