Ponnyn Ettan var försvunnen i två dygn – försökte räddas

Det var en morgon förra veckan som flera av shetlandsponnyerna på Hjälmsättra ridskola hade rymt. Av de tjugo som var utanför hagen hittades dock bara nitton. Ponnyn Ettan, 29 år, var borta. 

– Jag tänkte som vanligt att hon står säkert i närheten. De brukar inte gå så långt. De brukar bara gå och beta någonstans, säger Maud Karlsson som äger och driver ridskolan.

Men Ettan hittades inte och sökandet intensifierades. 

– Vi var många som letade och jag tog in en utbildad ID-hund redan första dygnet. Jag hade även några pappor till elever som sökte med drönare, och en roddbåt och två supar togs in. Allt för att maximera möjligheten att finna Ettan, säger Maud och fortsätter: 

– Jag var ganska säker på att hon hade rymt ut mot sjön, eftersom jag inte visste att hon hade gått åt något annat håll. Så det var där vi koncentrerade sökningen. Jag trodde hon hade gått ner sig i vattnet helt enkelt.

Drönare hittade Ettan

Ett dygn gick och nu kallades en person med drönare som hade värmekamera in. Samtidigt organiserades en skallgångskedja med omkring femtio personer och det söktes långt in på kvällen innan skallgångskedjan avslutades. Sökningen med drönare fortsatte in på natten. Efter en tid får Maud ett samtal av killen som flög drönaren. 

– Halv tre på natten ringde han mig och sa att han undrade hur många hästar jag hade i ena hagen. Jag sa tolv och då sa han tretton. Så då åkte jag snabbt dit.

Den trettonde hästen var mycket riktigt Ettan. Men hon hade fastnat i ett dike med en buske ovanför sig och var helt osynlig för blotta ögat. Där hade hon nu legat i över ett dygn, vilket Ridsport tidigare skrivit om.

– Man såg verkligen inte henne om man inte stoppade in huvudet i busken, så att säga. Hon hade liksom gått in i en hage, gått över en tråd, ner i ett dike och där har hon nog halkat och trasslat in sig. 

Försökte under flera timmar

Räddningstjänsten var snabbt på plats och även veterinär tillkallades på en gång. Upprepade försök i flera timmar gjordes för att få upp Ettan, men tillslut gick det inte längre. 

– Hon hade ändå viljan att försöka. Vi försökte med vätska och smärtstillande intravenöst samtidigt som brandkåren försökte lyfta henne flera gånger under flera timmar. Men benen bar inte. Så då fick vi avliva henne, säger Maud samtidigt som hon vill tacka alla som hjälpte till.

”Hon var supersnäll”

Ettan kom till Maud när hon var tre år och har funnits i Mauds ägo i 26 år. Fortfarande arbetade hon i ridskolan, även om det inte var så mycket längre på grund av hennes ålder. Nu minns Maud henne med värme i rösten.

– Hon var supersnäll och lite småseg, förutom när hon stod på led och det var hennes tur att galoppera, då blev det fart! Eller om det var hennes tur att hoppa hinder då, blev det också full fart. Det älskade hon!