OS-groomen: ”Allt är så stort”

21-åriga Linnea Modenius-Södergren arbetade en del hos Anna Nilsson i höstas. Och när hon fick chansen att följa med landslagsryttaren och hennes Luron till OS i Rio sa hon inte nej. 
– Luron är en jättefin häst och trevlig att hantera, berättar 21-åringen som också var med och groomade på EM i Blair i höstas och i tyska Aachen för några veckor sedan. 

Det har varit dramatik i det svenska fälttävlanslaget innan OS ens hann börja och Luron kommer inte till start. Det betyder att Linnea Modenius-Södergren i stället ska grooma åt Linda Algotsson. Algotsson var reserv från början och hade inte med sig någon groom. Men den omställningen verkar inte bekomma Linnea Modenius-Södergren som har funnit sig väl till rätta i Deodoro, den del av Rio de Janeiro. 

Precis som alla andra öser hon beröm över stallarna:
– De är välbyggda och väl genomtänkta med vatten utanför alla boxar, alla boxar har eget dimljus och gummimattor. Och det är stora boxar med mycket utrymme för varje team.

Hon har ridit själv sedan hon var liten och har tävlat upp till och med tvåstjärnig klass. Hon och alla andra groomar bor på gångavstånd från OS-stallarna. De bor flera tillsammans i olika lägenheter som är nya och fräscha. Även Linda Algotsson bodde där innan det blev klart att hon gick in i laget. Då fick hon flytta till OS-byn. 

Dagarna för en OS-groom ser aldrig helt likadana ut, men det är ändå många rutiner som är desamma. Det är morgonfodring senast klockan 7, sedan ska allt fixas i stallet, hästen betas och promeneras en stund. Efter det ska hästarna ofta göras iordning för ett ridpass, därefter är det lunchfodring. Ofta blir det ytterligare ett ridpass på eftermiddagen, eftermiddagsfodring och kvällsfodring.  
– Jag är oftast i stallet hela dagen och tar hand om grejerna. Vi putsar på hästarna och ser till att de mår bra, har koll på temp och vattendrickandet.

Men hon har hunnit med lite annat också. Tidigare i veckan var hela det svenska fälttävlansgänget och tittade på Jesusstatyn i Rio och sedan åt de middag ute på stan. Och invigningen följde alla groomar från alla länder tillsammans framför tv:n. 

I morgon är det dags för tävlingens höjdpunkt – terrängen. 
– Jag ser mest fram mot den. Det är mycket adrenalin och spänning, det blir som en helt annan atmosfär terrängdagen.

Samtidigt finns det alltid en liten oro förknippad med terrängmomentet.
– Det jag är mest orolig för är att det ska hända någon häst eller ryttare något under tävlingen, säger Linnea Modenius-Södergren.
Var det som trodde på ett OS?
– Ja, jag tänkte innan jag kom hit att allt skulle vara så stort och spektakulärt. Vilket det helt klart är.

Läs allt om OS.