Ryggont

Ibland kan man höra ryttare klaga över ryggont i länden. Något som inte är helt ovanligt även för vanliga Svenssons. Jag hade en period i tonåren där jag tog hjälp av en sjukgymnast och konstaterade att rumpmusklerna var för korta. Efter att flitigt gjort alla stretchövningar så var problemet som bortblåst och jag stretchar fortfarande. Men det här är något helt annat.

Jag började ju springa, i inte helt optimala skor. När jag fick ont i ryggen (för typ två och en halv vecka sedan) så slutade jag för att se om det var någon form av överansträngning men det slutar inte och det ligger och molar i ryggslutet. Innan jag hoppade upp på sista hästen stod jag med händerna på bänken i sadelkammaren och försökte avlasta ryggen på något finuligt sätt. Simone kommer och frågar: ”Ja, men har du taget piller?” Jag svarar nekande och ser ner på mina skitiga stövlar… ”Gör det ont så spänner du ju dig”. Åh, vad mamma kommer slå sig för pannan och tänka tyyyyyyyyyyyyyyypiskt Sofia!!! – Hon sa nämnligen det här till mig för två veckor sedan.

Jag har slutat springa, stretchat varje dag och vilat så mycket jag kunnat. Nu blir det en tablettkur och en sverigeresa som på så sätt låg rätt i tiden. Det är jobbigt att sitta i sadeln strax efter kl 13.00. Sedan blir det lite bättre innan det ”kommer tillbaka” efter jobbet igen. En teori är att jag helt enkelt ska aktivera min magmuskler mer så jag avlastar ryggen… Någon som annars har något tips eller tanke?

Det går bra att rida ändå, men det skulle såklart gå mycket bättre om man var smärtfri!

Jag groomade för Andreas idag. Det var lite kul eftersom jag nästan inte gjort det alls efter jag lämnade över det till Lãsma. Sedan följde tre hästar under eftermiddagen och Zalzas piruetter till vänster kommer tillbaka igen. Imorgon ska jag träna för Thomas och sedan hoppar jag på båten för ett Sverigebesök. Kanske den hästfria helgen gör susen för ryggen?