Annelie Frank: ”Så mycket underkänt på detta VM att jag inte vet var jag ska börja”

Redan i Caen för fyra år sedan hade jag känslan av att ryttar-VM har överlevt sig själv. Efter två veckor på ryttar-VM i Tryon är den känslan cementerad. Ryttar-VM med nuvarande upplägg fungerar inte. Det är för stort och för dyrt.

Tanken att samla alla grenar som ingår i FEI är fin – men för vem ska det göras? Ekipagen är ändå uppdelade med ungefär hälften av grenarna varje vecka av de två veckor mästerskapet pågår.

Och publiken kommer inte heller. Arrangören i Tryon sålde ungefär 200 000 biljetter, men hade räknat med att sälja 500 000. Inte ens under hoppfinalen var det fullsatt.

Det var så mycket som var underkänt på detta VM att jag inte vet var jag ska börja. Med trasslet i distansens start? Att i stort sett hela arenan var en byggarbetsplats större delen av mästerskapet? Att stora delar av publiken – den lilla som fanns – inklusive ryttarna, inte hade skugga på läktaren i den starka värmen? Att det inte fanns någonstans för hästarna i karantänen att motioneras på ett vettigt sätt?

Jag skulle snarare vilja kalla det tur i stället för otur för arrangören att de kan skylla orkanen Florence för en del av kaoset – den inställda kürfinalen till exempel.

FEI:s generalsekreterare Sabrina Zeender sa på en presskonferens i Tryon att det – otroligt nog – finns intressenter som vill ordna ryttar-VM 2022 och att FEI efter sin analys av VM i Caen kom fram till att ryttar-VM är ett ”fantastiskt format.”

Men hon sa också att Tryon ska utvärderas och att ”alla möjligheter” för utformning av framtida mästerskap ska ses över. 

Det enda som räddar Tryons eftermäle är den sportsliga nivån på mästerskapet. För oss svenskar hjälper även den första VM-medaljen på 16 år till att ge en inte alltför besk eftersmak.

Dressyren och hoppningen bjöd på oförglömlig sport i världsklass. När det gäller hoppningen var mycket ban-designern Alan Wades förtjänst. Irländarens banor prisades från alla håll.

Om Tryon får en ny chans om fyra år tror jag att de skulle kunna arrangera ett alldeles utmärkt VM. Men det måste bli ett slut på de ständiga barnsjukdomarna som nya VM-arrangörer för med sig hela tiden.

Dela upp mästerskapet eller bestäm er för några permanenta VM-arenor, FEI! För så här kan vi inte ha det längre.

Detta är en krönika, ett personligt skriven text där skribenten själv står för sina åsikter. Texten var publicerad första gången i Ridsport nummer 19/2018.