Annelie Frank: ”Ledarna för svensk ridsport gör mycket rätt”

Ett VM-guld, två av tre möjliga lag kvalade till OS 2028 och ett lag kvalat till Paralympics 2028. Det är den korta summeringen över de svenska insatserna när ridsportens VM kom tillbaka till tyska Aachen. 

Klart godkänt, om du frågar mig. Och dessutom ett tecken på att även om de som leder svensk ridsport inte gör precis allt rätt, så gör de mycket som är rätt. 

När det gäller hoppningen – den enda svenska grenen som inte satte OS-kvalet i Aachen – har vi vetat att den helt unika och fantastiska svenska guldåldern i svensk hoppsport tog slut i Paris 2024. För den som har följt internationell hoppning under upptakten till VM i Aachen kan det blågula resultatet knappast komma som en överraskning. Det svenska VM-laget var inte tillräckligt bra denna gång och det visste vi långt innan mästerskapet började. 

Däremot överraskade Petronella Anderssons antaganden att hennes runda skulle bli strykresultat mig. Hur kunde hon – som förstaryttare i det svenska laget – veta det på en bana där det hände massor? Likaså är jag fundersam till varför ingen i det svenska hopplaget till synes verkade ha prickat in formtoppen till VM? 

Men detta överlåter jag till förbundskapten Henrik Ankarcrona att fundera på och hantera. 

Andra funderingar efter VM: 

När ska det svenska fälttävlanslaget börja leverera konkurrensmässiga resultat i dressyren?

Hur arg på sig själv var Mia von Essen efter att ha gjort ett varv för mycket i sina piruetter i küren?

Har alla nu förstått att det visst kan vara en bra idé att starta en VM-final även om man ligger långt från medaljerna inför finalen? Harry Charles finalklättring från plats 23 till bronsmedaljen var helt makalös. 

Varifrån kom Colombias Roberto Teran Tafur och knep en femteplats i hoppningen?

Vem smittades inte av svenska para-guldmedaljören Lena Malmströms välförtjänta glädje efter sitt VM-guld tillsammans med en egenuppfödd häst? 

Vilken nybliven individuell världsmästare är värdigast? Charlotte Fry som försvarade sin titel? Michael Jung som vann igen, nu med minsta möjliga marginal – 0,4 straff – i fälttävlan? Eller Steve Guerdat som nu tillhör den exklusiva skara hoppryttare som tagit individuella OS-guld, EM-guld och VM-guld? 

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 11/2026.