All möjlig feber

Jag är på väg hem på färjan ifrån Frederikshavn till Göteborg. Sitter med nötter i näven och försöker förstå om jag är tröstig eller inte. Jag har lite båtfobi så jag håller knäppa konversationer igång i mitt huvud för att inte börja tänka på färjekatastrofer, hur det känns att bli kvävd av vatten och paniken när folk försöker klätta på dig för att nå ytan. Kort och gott det värsta sättet att dö på – enligt mig. Jag har dock blivit ganska härdad nu med tiden i Danmark. Jag behöver inte skriva skämtsamma sms till mamma som egentligen är fullproppade med allvar om vilka chanser jag har att överleva.

Nog om resfebern. Det finns ju så mycket annat spännande som händer just nu. Chefen reser till London för att coacha sina elever och vi har fyra (!) ryttare som ska till Verden, varav tre som startar unghäst-VM. Jag håller såklart alla tummar och tår att det går bra för vårt team. För min del behöver de inte bevisa någonting. Jag ser varje dag hur hårt de jobbar för att nå sina mål, men vi vill såklart ha topplaceringar!

Emma håller koll på mina unghästar och Lãsma och Zane turas om att ta mysiga skritturer i skogen med Zalza medan jag är på svensk mark. Nu blir det sju dagars familjetid och uppladdning. Sverige here I come!