”Systemet för ett-sto-licenser måste ändras”

– Med mitt förslag har SWB inget att förlora men en massa goodwill att vinna, säger Ulrika Jacobs som länge funderat på hanteringen av ett-sto-licenserna på språngrulla.se.

Ulrika Jacobs är tidigare styrelsemedlem i SWB och var med om att driva igenom ett-sto-licenserna.
– Då var det viktiga att se till att svenska uppfödare fick möjlighet att använda världens bästa hingstar, vi tänkte inte så mycket kring det praktiska.

Ett-sto-licensen skapades och för att få tillgång till den skulle stoägarna boka och betala avgiften till SWB innan stoet seminerades.
– Problemet är att det ofta handlar om världens bästa hingstar. Stoägaren betalar licensen och med Guds goda vilja är det inte ens säkert att hon eller han får någon sperma för att det helt enkelt inte finns tillgång. Då har de tvingats betala ett-sto-licensen utan att få något för den.

SWB borde vara tillmötesgående

Om stoägaren då vill byta till en annan ett-sto-licens-hingst måste hen betala ytterligare en licensavgift.
– I värsta fall, sent på säsongen, kanske det blir ett tredje byte och det kan till och med bli så att man seminerar ett sto med två olika hingstar på samma brunst. Då är det omöjligt att veta vem som är fadern förrän fölet är fött. Men stoägaren ska betala licens för båda hingstarna. Detta blir väldigt skevt. Och SWB har ju varit väldigt tillmötesgående mot hingstägarna, till exempel när de införde en billigare licens för de som får få ston, så de borde vara lika tillmötesgående mot stoägarna i det här fallet.

Ett-sto-licensen infördes 2012 och blev snabbt uppskattad bland stoägarna.
– Det blev en väldig kassa-ko för SWB och räddade dem till och med från ruinens brant under flera år när ekonomin var knackig. Och SWB var ju nöjd när 46 stoägare löste ett-sto-licens på samma hingst, säger Ulrika Jacobs.

I Ridsports artikel i Avelsextra, som du kan läsa här belystes hur ofullständigt ifyllande av språngrulla ger importspermahingstarna bättre dräktighetsprocent än vad de borde ha. Det beror på att ston som inte blir dräktiga inte registreras. Det i sin tur beror på att stoägarna vill komma undan avgiften om de inte får dräktigt.

Ulrika Jacobs förslag går ut på att den som vill ha en hingst på ett-sto-licens lägger in sitt sto i språngrulla och betalar stoavgiften till SWB. Samtidigt görs ansökan om ett-sto-licens på hingsten.
– Då ”öppnar” SWB hingstens sida för att registrera semineringar. Den 1 september beviljar sedan SWB samtliga ansökningar för de hingstar som har fått ston dräktiga och på så sätt slipper stoägaren betala en ett-sto-licens för en hingst hon eller han inte fått dräktigt med, eller som sagt, inte ens fått sperma ifrån.

En faktura går ut vid registrerad dräktighet och när den är betald får stoägaren tillgång till registreringshandlingar för fölet.
– Om hingsten redan är godkänd för ett-sto-licens ska det vara gratis att göra ansökan. Om den är helt ny i systemet kan SWB lägga på en grundavgift om 200 kronor för att täcka sina administrationskostnader.

En språngrulla som fungerar

Eventuella farhågor om att detta system skulle innebära mindre inkomster för SWB slår Ulrika Jacobs undan.
– Om man får in alla de som i dag inte registreras på grund av att systemet ser ut som det gör tror jag inte de förlorar några pengar alls. Och då får vi en språngrulla som fungerar och visar importspermahingstarnas verkliga dräktighetsprocent.

Ulrika Jacobs har skickat förslaget via en ledamot i SWB:s styrelse för tre veckor sedan men har inte hört något.
– Ett-sto-licens-hingstarna är inte precis billiga hingstar och det måste ligga i SWB:s intresse att medlemmarna föder upp riktigt bra hästar.