VM-aktuella svenskar i Stockholm: ”Hoppas han är i bra form”

Det var ett taggat svenskgäng som värmde upp på Stockholms stadion på torsdagen. En bit in i warm up-klassen öppnade sig himlen och ”dränkte” både ryttare och hästar, som dock oberört hoppade vidare.

Malin Baryard Johnsson lotsade en laddad Indiana runt banan och stoet bjöd på kraftfulla språng. Med mindre än två månader kvar till VM i Herning har ekipaget visat storform under våren, med bland annat en miljonseger i LGCT Grand Prix i St Tropez i maj.
– Det har varit en fantastisk säsong och ett fantastiskt år, får man säga. Verkligen härligt, säger Malin Baryard Johnsson.

Uppladdningen inför VM liknar i stort den inför OS i Tokyo – och mästerskap generellt.
– Mästerskapen är ju det viktigaste vi har varje år. Alla tävlingar vi gör är ju för VM:s skull, sedan är varje tävling viktig i sig.
– Jag tävlar henne lagom mycket och det har fungerat bra hittills. Det känns som att jag har en optimal plan inför VM.

Indiana går de stora klasserna i Stockholm, därefter är det VM-upptakt i belgiska Knokke som gäller om tre veckor, berättar Malin.
– Sedan kommer hon troligtvis göra någon mindre tävling, så det är två stora tävlingar kvar innan VM.

Förutom Indiana har Malin med sig Lövsta-hingsten El Barone och framtidslöftet Pocahontas (HANN sto f-15 e Perigueux, äg Premium Mares BV).
– Det är en supertalang som passar mig riktigt bra, sa Malin till Ridsport när hon red det 7-åriga stoet i spanska Oliva Nova tidigare i år.

Finns det någon som kan knacka på hos OS-guldlaget?
– Förhoppningsvis inte, höll jag på att säga. Drömmen hade varit om vi tre och en till hade åkt. Det är ju bevisligen de tre bästa vi har när vi är i form, säger Malin.
– Sedan kan ju allting hända, men svenskarna är ett tajt gäng så det blir bra hur som helst.

Har filat på snabbheten

På plats i Stockholm är även världstvåan Henrik von Eckermann med sina bästa hästar King Edward och Glamour Girl. King Edward är i väldigt fin form, berättar han.

Valacken, som blev historisk som den tredje hästen någonsin som gått felfri genom ett helt OS, har ett väl avvägt träningsschema hemma mellan det sparsamma tävlandet inför VM.
– Han rids eller longeras på förmiddagen sedan går han ut i hagen. Har vi ridit honom på morgonen så longerar vi honom sedan på eftermiddagen och tvärtom. Jag vill att han ska röra på sig mer än skritt två gånger om dagen, för att hålla honom riktigt fit.
– Jag gör inte så många tävlingar inför VM, VM är långt och det är en balansgång för att de ska vara i toppform. Men det är viktigt att hästarna hela tiden får röra på sig, utan att det sliter.

Han har skämtsamt kallat sig själv ”den ständige tvåan”, men under våren har Henrik och King Edward lagt in en extra växel med bland annat dubbla GP-segrar i franska St Tropez. Precis som Peder Fredricson har filat på snabbheten med hjälp av Peter Eriksson, har även Henrik jobbat på att kapa sekunder.
– Det handlar om små detaljer, hästarna beter sig ju olika beroende på vad man gör i sadeln. Min är väldigt känslig och jag måste låta honom ta mig runt banan. Blir jag lite hektisk blir han också väldigt hektisk och det blir inte alls bra.

– Jag tränar just på att svänga efter hindren, att kapa svängarna så mycket som möjligt. Han har väldigt stor kapacitet och kan hoppa ett stort hinder från ingenstans. Det är en fördel för mig, då man kanske måste hålla ut mer med en annan häst med lite mindre kapacitet. Man behöver mer ”go” men det behöver inte han – han har en sådan enorm kraft.

OS-guldlaget känns ganska självskrivet till VM – vad tänker du om det?
– Det är inget som säger att vi åker dit och tar hem det. Om hästarna är i god form har vi självklart en stor chans, men det är på pappret. Sedan vet vi alla hur det kan gå. Istället för att vi rider nolla varje runda så trillar det en bom. Även fast vi sitter på det vi har och vi gör bra rundor.
– Det ser man bara på det som hände mig i St Tropez, där det blev väldigt fel. Det är sådant som händer, men händer det på VM så kan det förstöra hela VM:et. Det är så små marginaler, men det är det som är intressant med vår sport. Det är aldrig färdigt förrän sista hindret är hoppat, säger Henrik som tappade stigbygeln i en klass.

Omkastade planer

Jens Fredricson har med sig två av sina topphästar till Stockholm, Karmel van de Watering och Markan Cosmopolit. Nya stjärnan Diarado’s Rose ELiTH (SWB sto f-13 e Diarado-Cardento) är kvar hemma på gården i skånska Löberöd.

Det är första tävlingen för Cosmo och första utomhus sedan tredjeplatsen i världscupfinalen i början av april. Jens och Cosmo skulle ha ridit i Nations Cup-premiären i polska Sopot, men ett brutet lillfinger för tre veckor sedan ville annorlunda.
– Hästen hoppade till och jag fastnade med fingret i manen på något sätt. Jag kände direkt att jag hade brutit det, berättar Jens som fick tre frakturer i höger lillfinger.

Just det lillfingret har gått av tidigare och är sedan dess stelopererat, vilket gör att det lättare går av. Men inget ont som inte för något gott med sig – det var också det brutna lillfingret som fick Jens att börja rida med det omtalade mexikanska tygeltaget.

När det hände den här gången red han först med ett stort och klumpigt gips, som han beskriver som ”en sanitär olägenhet”. Men med hjälp av handkirurgen i Malmö har han nu fått en smidig liten plastskena som är betydligt smidigare att rida med.

Att bryta lillfingret mitt i VM-uppladdningen var kanske inte optimalt med tanke på Sopot, men Jens är lösningsorienterad. Förbundskaptenen Henrik Ankarcrona har nu också plockat ut honom och Cosmo till Nations Cup i Rotterdam nästa helg.
– Det här blir lika bra, först Stockholm och sedan Rotterdam, säger Jens.

Har satt på skor igen

Inför Stockholm värmde han upp med ”pay and jump”, eller snarare ”jump” hos Stensäters Ryttarförening förra helgen. Efter helgens tävlingar lät man banan stå kvar för att Jens skulle kunna komma och hoppa på en riktig utomhusbana med Cosmo och Karmel. Banbyggaren Magdalena Regårdh kom och hjälpte till med lite avstånd på måndagen, så att de kunde hoppa lite högre hinder.
– Det kändes väldigt bra, Cosmo känns super, säger Jens.

Han har inga stora förväntningar i Stockholm.
– Går det bra så är det kul, men nästa vecka är det nationshoppning, säger Jens och syftar på att det är då det gäller.

Han vill väldigt gärna rida VM.
– Uttagningen är jag inte så bekymrad över, är hästen i superform då ska han platsa där.

Hela inomhussäsongen inklusive världscupfinalen i Leipzig gick Cosmo barfota, men nu har han skor på sig igen. Anledning är att Jens vill kunna rida på gräs, först i Falsterbo och sedan vill han till Spruce Meadows i Kanada i september.
– Efter det tar jag av skorna igen. Det är inte så stor skillnad egentligen, med skor får han lite mer mekanik. Han lyfter mer på fötterna, men det lägger sig efter ett tag.

Av de VM-aktuella ryttarna är Jens den enda som rider sin topphäst i Falsterbo.
– Det är en viktig tävling och jag tycker det är roligt att rida i Falsterbo, säger han.

Testar formen på All In

Lillebrorsan Peder Fredricson har tidigare flaggat för att han matchar 16-åriga All In för att rida VM, ”om han är i form”. Helgen i Stockholm blir ett test.
– Jag hoppas att han är i bra form, vi är här lite för att känna på formen. Vi vet lite mer efter helgen, men det har känts bra faktiskt, säger Peder.

All In går en mindre klass på fredagen, sedan är planen att han ska gå andra GCL-rundan med Stockholm Hearts på lördagen om han känns bra. Vilken häst Peder väljer till LGCT Grand Prix återstår att se, med i Stockholm är även den andra VM-aktuella hästen Catch Me Not S. Efter Stockholm ska Peder liksom Malin och Henrik till Knokke.
– Planen är att vi ska ha ett genrep där för VM, lite beroende på hur det går här. Så får vi se om jag kan ha någon häst som är aktuell till VM, jag hoppas ju på det.

Blir det OS-guldlaget som åker har Peder bilden klar över vem mer han skulle vilja ha med sig till Herning.
– Jag hoppas ju på min bror, det hade såklart varit fantastiskt kul.

På Instagram ser man ofta hur All In lever ett härligt hästliv i hagen och som handhäst på långa promenader på natursköna Österlen. Peder ler stort när det kommer på tal.
– Har man vunnit EM-guld och OS-guld så får man bli lite bortskämd. Då får man ha vissa privilegier. Det är bra också för de andra hästarna att få se vad som händer när man vinner mästerskap, så att de har något att ta efter, skrattar han.