Björn Svensson: ”Kollen på skyldigheter har tappats bort”

I juli var det dags att nyanställa i verkstaden. Efter en annons på vår Instagram fick vi dryga 50 ansökningar.

Att jobba med hästar är något många vill göra, men att jobba med hästar passar inte särskilt många. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara.

Vi som driver verksamheter inom hästnäringen är rörande överens om att det är svårt att hitta bra personal. De flesta som jobbar i utbildnings-/tävlingsstall gör det under några år direkt efter gymnasiet. De flesta lever inte häst på heltid under en livstid. Detta gör att det finns hästjobb att söka över hela världen, hela tiden.

Det sägs att livet som ridande ungdom var jobbigare förr, därför blev de unga också bättre anställda då.

Jag hör ofta att den nya generationen inte är beredd att ta det ansvar och den fysiska ansträngning som hästjobb innebär.

De som söker nu har blivit curlade genom sitt hästintresse. De har aldrig lyft sin av stor solskärm begränsade blick tillräckligt högt för att se vad som verkligen krävs.

Hur började min karriär?

I februari 2000 var jag 17 år och gick andra året på en gymnasieutbildning med hästinriktning. Människor runt mig trodde att jag var skoltrött men jag var inte skoltrött, jag kände mig bara arbetsklar.

17 år gammal hoppade jag av gymnasiet och började jobba med hästar för den tidens klassiska villkor: boende, fickpengar, träning och stallplats.

Jag var anställd i åtta år innan jag startade eget. Givetvis förändrades anställningsvillkoren i takt med att min kompetens ökade.

Jag blev den där anställda som många säger är så himla svår att hitta i dag. Den som inte bara älskar hästar, utan också älskar jobbet att sköta och träna dem. Den som förstår att hästarna alltid står över chefen när det gäller att ha sista ordet angående arbetstider.

Man ska inte romantisera dåtidens villkor – jag hade ju inte lärt mig mindre om jag tjänat mer pengar – men jag vet också att jag lärde mig mer för att jag aldrig valde att arbeta mindre.

Nu för tiden har alla bättre koll på sina rättigheter. Ibland får jag dock känslan av att kollen på skyldigheter har tappats bort.

Jag tror inte att det finns färre guldkorn nu, jag tror inte heller att de var lättare att hitta förr. Omsättningen på mina kollegor var ju faktiskt ganska hög när jag tänker tillbaka.

Man ska komma ihåg att vi som i dag anställer och säger att det är sämre nu, bara har erfarenhet av att vara bäst förr.

Björn Svensson

Detta är en krönika, åsikterna i den är skribentens egna. Texten publicerades första gången i Ridsport nummer 14.