Hon reser långt för SM-debuten: ”Lär oss tillsammans”

Hon är ryttare, hästutbildare och domare i både dressyr och working equitation. Men just den här helgen gör My Jeppsson Lindkvist något som hon aldrig gjort tidigare. Hon rider sitt första SM i livet tillsammans med Zancado, ”Zacke”, som hon beskriver som ”den vackra spanska hästen”, en PRE-valack född 2007.

Efter tre säsonger tillsammans tog de tidigare i år sin allra första vinst i svår klass och kvalade till det svenska mästerskapet, som avgörs i småländska Älmhult den här helgen. 

”Blev min terapihäst”

– År 2020 flög jag av en unghäst och bröt nacken. Efter det bestämde jag mig för att jag bara skulle rida mina trygga drömhästar, och Zacke blev som min terapihäst efter det. Han hade inte gjort WE innan jag tog över honom, så det här är något som vi lär oss tillsammans, säger My Jeppsson Lindkvist. 

– Till en början var jag fast besluten om att jag skulle äga min häst själv och inte låna någon. Men så visade det sig att Zacke hade världens bästa ägare. Camilla Lundgren bor i England och skulle därför låna ut hästen och det funkar jättebra. 

WE har varit vår räddning

Hon beskriver hästen som kungen i stallet. 

– Han vet sitt värde, har en enorm personlighet och älskar verkligen sig själv. Han har mycket gott självförtroende. De som påstår att valacker inte har personlighet har inte träffat Zacke. I vissa situationer har det varit svårt med träningen, om allt inte alltid är exakt som han vill, säger My.

Först var planen att träna dressyr, men det var svårt att hålla valacken motiverad. 

– Han kan alla rörelser och är duktig, men jag vill att han alltid ska tycka det är kul. WE har varit vår räddning, där kan vi samarbeta kring övningarna på ett helt annat sätt. Vi jobbar tillsammans genom hindren och vi älskar det båda två. Dressyrmomentet är vår akilleshäl, där kan det hända allt möjligt spännande, säger My med ett skratt och tillägger: 

– Det bästa är att jag alltid känner mig trygg på honom, det har varit otroligt viktigt för mig. 

Domare i två grenar

My gillar att lära sig nya saker och vintern 2023 fick hon ett tips om att förbundet letade efter dressyrdomare som ville vidareutbilda sig inom WE. 

– Jag tänkte att det kunde vara roligt och bestämde mig därmed för att börja rida WE också. Jag har verkligen fastnat för samarbetet i grenen. Press, stress och tvång fungerar inte. Allt bygger på bra grundridning och jag känner mig verkligen hemma i det här. Som om vi har hittat rätt.

90 mil hemifrån

Under helgen har hon ett tydligt mål: 

– Att ta mig igenom alla moment och känna att vi får flyt i våra ritter. Att han vill jobba med mig är värt allt. 

My är dessutom en av de som reser längst för att ta sig till mästerskapet. Hon tävlar för Matfors Ryttarförening utanför Sundsvall. Det blir därför både pauser och övernattning på vägen ner genom Sverige. 

– Jag kör 90 mil enkel väg, vilket inte hade varit möjligt om jag inte hade fått hjälp av vänner, familj och sponsorer. Det skulle bli alldeles för dyrt annars.