Död häst ledde till oväntad chans

Uppväxten i en seriös buddhistisk miljö har påverkat Eiken Sato.

– Det kan hjälpa mig att behålla lugnet om jag hamnar i stress, säger Eiken Sato, 40, när han för första gången gästar Sverige och Gothenburg Horse Show.

Numera känns dock det mesta lugnt för honom – i somras inledde samarbete med brasilianaren Yuri Mansur. Det har gett resultat: han är den förste japan som kvalat till världscupfinalen i den västeuropeiska ligan.

Eikens pappa är munk, hans storebror likaså. Men ingen av dem är särskilt djupt engagerad i det religiösa utan lever helt vanliga familjeliv i Japan. Som mellanbroder ”behövde” Eiken inte bli munk men den mjuka buddhistiska livsfilosofin präglar honom.

– Jag kan gå in i mig själv och hitta lugnet om det behövs, säger han.

Klargul kavaj

Eiken Sato var relativt okänd för den svenska publiken i Scandinavium, trots att han ridit en hel del världscup och deltagit i tre olympiska spel. Men folket på läktarna lade snabbt märke till honom när han red in på banan i likadan klargul kavaj som brasilianske ryttarkollegan Yuri Mansur.

Förklaringen är enkel, sedan i somras har Yuri och Eiken ett samarbete – och det ”tack vare” en död häst.

Eiken berättar:

– Det var i juni, efter Aachen, när Yuri mist sin topphäst Miss Blue i kolik. Jag ringde upp Yuri för att beklaga hans sorg och visa medkänsla.

– Fem minuter senare ringde Yuri tillbaka till mig och undrade vad jag jobbade med, och två dagar efter det tyckte han att vi skulle göra något tillsammans. Jag blev jätteglad, det var rena önskedrömmen.

– Två veckor senare red jag en trestjärnig tävling, på jättefina hästar som Yuri gett mig tillgång till.

Att han också skulle rida i den brasilianskt klargula kavajen var en minimal ”uppoffring”.

Jag har aldrig mött en människa som Yuri. Han är fantastisk, vi har blivit som en enda familj.”

Det har visserligen inte hunnit gå mer än sex månader sedan brassen och japanen slog sina påsar ihop, men Eiken känner det som ett enormt lyft, både karriärs- och livsmässigt.

– Jag har aldrig mött en människa som Yuri. Han är fantastisk, vi har blivit som en enda familj, säger Eiken.

– Vi gör allt tillsammans, hästar, stall, affärer, tävlingar. Yuri behöver egentligen inte mig, men vi är ett team. Vi delar erfarenhet och kunskap och jag tror det är nyckeln till framgång.

”Big in Japan”

Stallet i Belgien hyser 26 hästar, varav Yuri har tio, Eiken har tio och de övriga sex delas mellan dem, eller rids av en stalljockey. Några av Eikens hästar ägs av japanska galoppförbundet.

– Galoppen är jättestor i Japan och förbundet har ägt många av våra hopphästar. Det har samarbete med Paul Schockemöhle, som sålt väldigt många hästar dit genom åren, berättar Eiken.

Om galoppen är ”big in Japan”, är ridsportens roll desto mera blygsam. Eikens pappa hade ridskola och där inledde Eiken sin ryttarbana, men han insåg snabbt att skulle han komma någonvart  var han tvungen att söka sig till Europa. 

I Japan finns det många som är riktigt duktiga, men tyvärr alltför få som vill satsa.”

Så utan att kunna ett ord på annat språk än japanska stack han iväg, 18 år gammal. Det som slutligen fick honom att ta det stora steget var hans kontakt med Jos Verlooy som tränade de japanska landslagsryttarna. Jos förmedlade ett jobb hos sin far Axel Verlooy och där fick Eiken arbeta tillsammans med bland andra Harrie Smolders. Sedan hamnade han hos Stephex Stables men insåg efter ett tag att så här kunde han inte hålla på.

Så han återvände till Japan.

– Jag var hemma i Japan och byggde upp ett nytt liv. Jag kom bland annat in i husbranschen. Jag red inte på fem år.

Schockemöhle övertalade

Men självklart följde han hästhoppningen och vid ett av Paul Schockemöhles besök i Japan var han med.

När de pratades vid blev den tyske giganten klar över att Eiken inte tävlade mer.

– Han lyckades övertala mig att börja på allvar igen, berättar Eiken.

I sex år arbetade Eiken för Schockemöhle i Tyskland och provade sedan på lite annat, innan han nu kommit att driva eget tillsammans med Yuri i Opglabbeek i Belgien. 

Framgångarna har inte låtit vänta på sig. Inte nog med att han via fjärdeplatsen i världscupkvalet i Göteborg med Campai 3 (OS hingst f-11 e Chacco-Blue-Landcapitol, uppf Harm Thormählen, äg Makiko o Muneki Yamagata) tog de poäng han behövde för en finalplats.

Helgen efter vann han en av sitt livs största segrar, Helsinki Grand Prix i Helsingfors, på Chadellano JRA (OS val -f-11 e Chacco-Blue-Cantadel, uppf Gestüt Lewitz, äg Japan Equestrian Federation).

Kvalade till final

–  Grand Prix-segern var fantastisk. Den är jag stolt över. Men också att jag kvalat in till finalen i Texas. Jag åkte till Göteborg för att ta tillräckligt med poäng, och jag lyckades, som första japan i den västeuropeiska ligan.

– Jag hoppas att det gav ringar på vattnet hemma i Japan, att fler vill satsa. Jag har försökt engagera en hel del ryttare. Det finns många som är riktigt duktiga, men tyvärr alltför få som vill satsa, som vill jobba och ta det nödvändiga steget till Europa.

*****

”Fantastisk känsla för hästen”

En av Eiken Satos kollegor under tiden hos Paul Schockemöhle var den svenska ryttaren Helena Torstensson, som är imponerad av japanens talang.

”Han har en helt fantastisk känsla för hästen, hindret och banan. Det spelar ingen roll om det är en häst som precis hoppats in eller en OS-häst – han får den att hoppa fantastiskt”, har Helena Torstensson sagt i ett pressmeddelande från GHS.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 3/2026.