Eva-Karin Oscarsson: ”Det sa klick i vita ridhuset”

Hade otrolig integritet

Lansad (f 1966 e Crown Point xx-Herzog, uppf Evert Abrahamsson)

– Jag var egentligen hoppryttare men under mitt andra år på Strömsholm fick jag en dag byta häst med Hans Wikne som red Lansad. Hästen var egentligen hopphäst, men lite skör så ridskolan lät honom bli dressyrhäst. När jag satt upp på Lansad i det vita ridhuset bara hände det något mellan mig och denna häst, det sa klick. 

– Jag var 23 år när jag och Lansad debuterade Grand Prix i Helsinfgfors och jag var så nervös och undrade vad vi gjorde där. Men sedan tog vi ett SM-guld, ett SM-silver, NM-guld individuellt och i lag. Vi vann två Falsterboderbyn och hade ett flertal segrar och placeringar internationellt. 

– Han hade en otrolig integritet och en helt fantastisk personlighet. Han kunde gå med mig med sytråd, medan han inte ens lät andra människor sätta på honom grimma i boxen, han var skeptisk. 

– Lansad gjorde så att jag i dag i min tränarroll vet hur otroligt viktigt det är att lära sig läsa av sin häst och det har lärt mig respekt och ödmjukhet för det vi håller på med. Bandet jag hade med honom gör att jag fortfarande får tårar i ögonen.

En glad buse

Castar (f 1965 e Sombrero-Gaspari, uppf Gotthard Persson)

– Castar var en helt fantastisk häst, en riktig ”glad buse” och charmade alla. Han var ingen vinnare, var varken vacker eller hade speciellt stora gångarter, men han var stadig och vi tog många segrar i klasserna under Grand Prix. 

– Vi tog brons i SM 1982 och guld i lag 1983. Sedan lånade jag ut honom till en 14-åring som tog juniorguld i både SM och NM. Med nästa junior tog han SM-guld, som 21-åring. 

– Han kunde hitta på saker, pep och bockade, och kunde förstöra när vi red med yngre hästar genom att han satte full fart. Han rymde ur stallet också, och kunde komma galopperande när man satt och fikade på Markan.

Något klickade

Lille Claus (f 1980, okänd härstamning)

– Jag köpte honom i Danmark när han var åtta eller nio år. Där säger de att härstamningen var okänd men i Sverige sades det att Hertigen var pappa. 

– Han var lite lång i ryggen, hade rätt kort hals och var överbyggd i bak – men något klickade när jag satt på honom. 

– Jag fick försöka skapa en form som passade hans exteriör i fråga om balans. Lille Claus var säker, stabil och ett bra lagankare. 

– Vi kom åtta individuellt i EM, vi deltog i VM och SM och i OS i Barcelona, där vi kom fyra med laget. 1991 tog vi NM-guld och vann Falsterboderbyt samma år. Sedan tog han SM-brons 1991 och SM-silver 1992.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 5/2026.