Träning med vildhästarna

Temperaturen skiftar ganska mycket, ibland är det ganska kallt, och ibland är det svettigt varmt. Men luftfuktigheten är alltid hög.

Igår efter morgonarbetet jobbade vi med några unghästar som snart ska adopteras ut till en skola i Lexington. Ungdomarna på skolan ska få lära sig hur de ska arbeta med hästar och i det här fallet mustanger. Så vi “gentle up”, som de säger, dessa unga mustanger för att de ska bli mer lätthanterliga och trygga med människor. Vi borstar dem, lyfter hovar, går och springer med dem, longerar lite, sprayar flugspray, tränar på att sätta täcken på dem och gosar (förstås!).

En av hästarna började krångla med att lyfta hovarna och försökte kicka med bakbenen, så Diane visade oss hur hon gjorde för att bli av med det beteendet. När hästen började kicka lyfte hon bakbenen under magen för då försvårar man för hästen att kicka med samma kraft, sedan väntade hon till hästen slappnade av och tog återigen ut benet. Hon var väldigt noga med att det var hon som skulle sätta ner hoven, och inte hästen. Så om hästen ryckte, så väntade hon till den slappande av och satte ner hoven. När vi var färdiga hade hästen slutat försöka kicka och gick lugnt med på vad vi gjorde.

När vi sprayade hästarna hade vi dem inte fastspända, utan höll dem bara löst i grimskaftet. Så när de blev rädda och backade undan så hade de utrymme för att göra det. Diane och Chezzie, tränaren, är noga med att alltid ge hästen ett val och inte tvinga den att stanna och ta det du försöker göra med hästen. Du vill ha en häst som är bekväm med det du gör med den, och inte stannar för att du tvingar den till det. Om du tvingar en häst att bara ta det, så vet du inte när den helt plötsligt exploderar. Så när Diane sprayade hästarna följde hon bara efter dem när de backade, och tillslut kom hästarna fram till att det inte var någon fara och beslutade sig för att stanna eftersom de var bekväma i situationen.

Efter att vi hade jobbat med unghästarna så gjorde vi faktiskt något mindre hästigt. Mr Bob, en 82-årig volontär som kommer varje morgon för att sitta på sin rullator utanför hästarna och prata och mata dem, och Danny, Dianes sambo, tog med oss ut på en båttur i St Johns River. Så vi körde ut med två båtar och spenderade hela eftermiddagen ute, stannade på en restaurang utmed vattnet och körde till Blue Springs.

I Blue Springs klev vi av för att titta på manatees/sjöko (se här vilket sorts djur det är). Vi gick utmed vattnet och fick se flera av dem, men tyvärr är de svåra att fotografera när de är under vatten… Men de är galet stora! Det var en helt underbar upplevelse och naturen och vattnet var helt fantastiskt. Därefter begav vi oss hemåt och hann precis tillbaka innan solen gick ner helt.

Idag ska vi fortsätta arbeta med unghästarna och även våra sex burros som nu börjar bli mer och mer nyfikna på oss och intresserade av att bli klappade. Jag tror även att Diane vill arbeta den otroligt vackra palomino-hingsten vi har här. Han är också vild, men börjar bli lättare att komma närmre nu. När jag mockade till honom imorse kom han upp till mig för att nosa på mitt ansikte. Han är vänligt inställd, så han kommer inte ha några problem framöver. Den 21 januari ska han kastreras, vilket kommer det lättare att ha andra hästar i närheten av honom.

Imorgon ska vi åka iväg och hämta tillbaka en mustang som varit på Arabian Nights i Orlando. Arabian Nights har haft fantastiska shower med hästar där man får en trerättersmiddag under tiden Jag var där i somras, och det var riktigt häftigt! Men nu stänger showen, tyvärr. Diane har haft tre mustanger där som har varit med i showen, och den ena av dem ville dess ryttare och ha och den andra kommer ägaren behålla. Diane vill kontrollera var den tredje kommer att adopteras ut och tar därför tillbaka henne. Så imorgon blir det roadtrip för att hämta tillbaka Coyote!

Ja, det är mycket på gång här nu… Jag och Therese har även gått med på att rida i en clinic som Chezzie ska hålla i så nu måste vi välja ut en häst. Vi är båda nervösa, för dels är vi inte särskilt vana vid western och sedan är vi rädda för att inte förstå på engelska vad vi ska göra, haha! Men oavsett blir det utan tvekan lärorikt.

/Lovisa