Julien Epaillard – inte som alla andra

För 35 år sedan blev tolvåriga Julien Epaillard fransk mästare för children. I år blev nu 49-årige Julien för första gången fransk seniormästare.

Det säger en del om en av den internationella hoppsportens mest ovanliga karriärer.

– När jag var pojke tog min mamma med mig till världscuptävlingarna i Paris för att se Milton och John Whitaker, och nu fick jag vinna själv, sade Julien Epaillard efter att ha vunnit världscupfinalen i Basel förra våren. 

Men länge gav han intryck av att, trots en omvittnad talang, inte sikta på den högsta internationella nivån. Han har samtidigt gjort avtryck på mer än ett sätt:

• Barfotahästar på högsta internationella nivå – han har varit en huvudperson bakom den trenden.

• Uppfödare i sporten – ingen annan världscupmästare i hoppning har som han förra året lyckats vinna med familjens egen uppfödning (Donatello d’Auge). 

• Hästhållning – hans internationella tävlingshästar går under sommaren ute större delen av dygnet i sto- och valackflockar.

Talang som satsade sent

Julien Epaillard uppmärksammades tidigt som en jättetalang. Ändå dröjde det mer än tre decennier innan han på allvar satsade på en plats i världseliten. När han väl gjorde det kom framgångarna nästan som en ketchupeffekt. Sedan VM-debuten i Herning 2022 har han tagit medaljer i både EM och OS, liksom varit etta respektive tvåa i två världscupfinaler. 

Fakta

Julien Epaillard

Namn: Julien Jean-Christophe Didier Epaillard.

Född: 24 juli 1977.

Bor: Haras de la Bosquetterie, nära Liseux, Normandie.

Familj: Hustrun Susana Garcia-Cereceda Lopez (tävlar under namnet Susana Epaillard), sönerna Brieuc och Luis. Brieuc tävlar internationell hoppning upp till 1,45. Susana har ridit världscup, tävlar även i dag och ansvarar för gårdens avelsprogram. Hon är arvtagare till det spanska affärsimperiet La Finca och den som 1999 köpte mark och byggde upp familjens nuvarande gård.

Rutin: Sätter alltid på sig vänster stövel först.

Motto: ”Any action that is not thought through is just agitation.”

Hobby: Motocross. ”Det är en fysisk och krävande sport. Jag gör det bara när jag har en ledig period, för att ha kul och tömma huvudet. Man kan inte jämföra det med ridning. Det finns vissa likheter, som att det kräver balans, främst i hopp och svängar. Men motorcykeln har gas och broms som fungerar direkt. Så är det inte med hästar.” 

Källa: jump-inside.com 2019)

Expandera

Tre namn har varit med och påverkat Julien Epaillards plötsliga kliv in i världseliten. Det är förre franske förbundskaptenen Henk Nooren, grannen och före detta franska landslagsryttaren Michel Hecart och dennes uppfödning Caracole de la Roque. 

Förutom att Henk Nooren var fransk förbundskapten 2019-2024 så arbetade han och Epaillard tidigare tillsammans för familjen Sadran, vars dotter Jeanne nu rider på femstjärnig nivå. Inför VM i Aachen tillbringade Nooren en del tid hemma hos Epaillard. Han är helt fascinerad över dennes mycket enkla träningsupplägg, där en enorm erfarenhet och känsla för horsemanship är en förutsättning.

– Jag kan inte tillföra något egentligen, men jag är med och vi har en dialog, säger Henk Nooren om deras relation som ryttare respektive coach. 

Tävling en del av utbildningen

– I de flesta länder tränar och utbildar ryttarna hästarna hemma tills de anser att de är färdiga att åka på tävling. I Frankrike är upplägget mer att man förbereder hästarna en del hemma, men att åka på tävling är sedan en del av utbildningen. Så gör även Julien. 

Epaillard har beskrivit att han inte gör mycket markarbete hemma, utan i stället gör flera hoppass i veckan, på låga hinder. 

– Precis så är det, säger Henk Nooren.

Han återkommer till hur förbluffad han är över det unika i Julien Epaillards upplägg. 

– Han verkar inte göra så mycket hemma, men sedan fungerar det ändå på tävling. Han rider så mycket på känsla, det finns knappast någon som har hoppat så många språng under karriären som han. Det är därför det fungerar.

Analyserar varje häst

Henk Nooren berättar att Julien Epaillards far köpte in före detta travare och galoppörer, och skolade om dem till hopphästar genom ett upplägg med hoppning på låga hinder. Julien sattes att hjälpa till och började samla hoppade språng redan då. 

Jag vill att mina hästar ska ha sin frihet, men på ett kontrollerat sätt.

– För mig är det viktigt att jag kan få hästen att öka framåt, ta tillbaka den igen och samla den, och hela tiden vara i balans. Så jag gör markarbete, men mest genom att jag galopperar framåt, vänder och galopperar igen. Jag behöver inte mycket mer än det, har Julien Epaillard sagt.

– Jag vill att mina hästar ska ha sin frihet, men på ett kontrollerat sätt

Epaillard återkommer till att han lägger stor vikt vid att analysera varje häst och dess behov, och att anpassa sig till det. Denna form av horsemanship imponerar på Henk Nooren. 

– Han har en sådan rå talang. Inte alltid den mest polerade stilen, men en enorm känsla. När vi diskuterar något är vi alltid på samma våglängd.

Tidiga framgångar

I likhet med många kända franska ryttarnamn kommer Julien Epaillard från Normandie. Han började rida när han var två år. Föräldrarna drev en egen anläggning. Pappan tävlade själv upp till 1,40–1,45 och mamman var en duktig dressyrryttare. 

– Jag fick snabbt med mig grunderna. Även om vi lekte cowboy och indianer med våra ponnyer så utvecklade det mitt öga och mina reflexer, har Julien sagt.

Redan som tolvåring vann Julien Epaillard det franska mästerskapet för children. Sex år senare tog han lagguld på junior-EM och året därpå individuellt guld på young rider-EM. Det var med hingstar som Si Tu Viens HN och Arpège Pierreville HN – som anförtrotts honom av de franska statliga stuterierna. Inte många tonåringar får statshingstar att tävla.  

Alltid varit snabb

Den tidigare världsmästaren Eric Navet har följt Julien Epaillard sedan de första tävlingsstarterna.

– Jag har följt honom sedan han var en liten kille på tolv år, eftersom vi kommer från samma region i Normandie. Innan du är tolv får du inte tävla hos oss. Alla såg redan från början vilken talang han var. Och han har alltid varit snabb på banan, haft en väldig känsla för tempo och för hur man tar en sväng.

Frankrikes nuvarande förbundskapten Eduoard Couperie såg samma sak.

– Han har alltid varit en talang och han har alltid varit snabb. I början red han vanliga, ordinära hästar, men vann i alla fall.

Jag jobbade enormt mycket. Jag kunde göra 18 starter samma dag på en unghästtävling.

Den något yngre Steve Guerdat blev också tidigt en beundrare av Epaillards talang. De red samma ungdomsmästerskap och tog båda medaljer.

Många år senare försökte Guerdat övertyga Epaillard om att satsa internationellt. Annars, menade han, riskerade Epaillard att slösa bort en talang i klass med Markus Ehnings. Men Julien Epaillard såg själv inte sin väg på samma sätt.

Utbildade åt andra

Till skillnad från många JEM- och YREM-medaljörer tog han inte klivet till en internationell seniorkarriär. I stället utbildade han länge hästar åt andra. Epaillard blev professionell redan som 16-åring. Föräldrarna hade köpt en ny anläggning och behövde hjälpa till att betala räntorna.

– Jag jobbade enormt mycket. Jag kunde göra 18 starter samma dag på en unghästtävling. Jag jobbade på det sättet från att jag var 16 tills jag var 35.

Han utvecklade hästar åt uppfödare och ägare med målet att sedan sälja dem vidare. Det var en kommersiell verksamhet – och en framgångsrik sådan. Han gjorde enstaka gästspel i landslaget. 

Frun köpte anläggning

När Julien Epaillard var runt 25 träffade han sin fru Susana  Garcia-Cereceda Lopez. Hon är en spansk amatörryttare, akademiker och affärskvinna som leder ett stort fastighetsbolag. 

Paret träffades på en elitauktion, Fences, som hålls i samband med den franska motsvarigheten till Breeders. Susana, som har egna ekonomiska resurser, erbjöd sig senare att köpa honom en riktigt bra häst, men han avböjde. 

Hon hade dessförinnan köpt anläggningen Haras de la Bosquetterie nära Lisieux för att ha en egen bas i Normandie. Stuterinamnet är d’Auge, efter trakten omkring. 

Få områden i världen har sådan koncentration av hästar på hög nivå som Normandie. Här finns världsledande stuterier för både halvblod, travare och fullblod, och det är ett centrum för Frankrikes ledande hoppryttare.

För snart tio år sedan vann Julien Epaillard femstjärniga Grand Prix i både Doha och Paris med hustruns uppfödning Usual Suspect d’Auge. En häst som tyvärr var mindre lämpad för landslaget.

– Han var en mycket komplicerad individ och vägrade att hoppa vatten. Så han hade inte rätt profil för nationshoppningar. Jag älskar att få representera mitt land, men bara om jag har rätt häst, har Julien Epaillard sagt. 

OS blev en vändning

För nio år sedan nådde Epaillard topp 50 på världsrankningen, men var i periferin av franska eliten. 

– När det stod klart att Paris skulle vara värd för OS 2024 kom en vändning, säger Henk Nooren, som var den som fick honom att tänka om.

Epaillard återkommer ofta till Henk Noorens betydelse för karriären.

– Jag hade pratat med honom om landslaget tidigare – när det blev Paris 2024 började han lyssna, berättar Henk Nooren.

Han såg något som hade funnits hos Epaillard hela tiden, och framhöll visionen att få rida ett OS på hemmaplan. 

Men för det behövdes en häst på den rätta nivån. 

Hecart red barfota

Julien är god vän med Michel Hecart, som red den senare avelsmatadoren Kannan i franska landslaget, och drivit det framgångsrika hoppstuteriet de la Roque tillsammans med dåvarande hustrun Alexandrine. Det var Hecart som väckte Epaillards intresse för att låta hopphästar gå barfota. Han hade i sin tur inspirerats av en fransk fälttävlansryttare. 

– Jag tyckte att hästarna ofta fick skador. Michel började skicka hästar till mig som var barfota. Det är ett helt annat upplägg, men jag tyckte att de fungerade bättre och fick färre skador.

Familjen Hecart hade redan producerat en lång rad internationella hopphästar. Påhejad av Henk Nooren fick Epaillard hösten 2021 deras uppfödning Caracole de la Roque. Hon var åtta år,  gick då 1,45 och hade tävlats först av familjens dotter Adeline och sedan Michel Hecart. Därefter hade hon haft en paus på grund av covid. 

Samma sommar hade Epaillard fått Billabong (e Mylord Carthago). På åtta månader vann de tio internationella segrar, inklusive världscupklassen i Madrid. De kvalade till världscupfinalen 2022, men måste avstå då valacken blev såld och gick till Peter och Harry Charles. Det var i enlighet med Juliens vanliga samarbete med framför allt uppfödare, med målet att ta emot en häst för att utveckla och sälja. 

Caracole öppnade dörren

Det som sedan hände förändrade Julien Epaillards karriär.

Caracole de la Roque blev hästen som öppnade dörren till världseliten. Epaillard började med henne på 1,30-nivå. Deras första trestjärniga seger kom i Oliva några månader efter ryttarbytet. På våren 2022 blev de tvåa i en femstjärnig Grand Prix i S:t Tropez. Sedan togs de ut till Rotterdam, som reserver. Där kom de tvåa i Grand Prix, och dubbelnollade sedan i nationshoppningen i Knokke. VM i Herning blev Juliens första mästerskap sedan han vann YREM 33 år tidigare. Där tog de ledningen första dagen, var nolla i ena lagrundan, men avstod start sista dagen. 

Under hösten vann ekipaget världscupklasserna i både Madrid och Lyon. Plötsligt var Epaillard etablerad i den internationella toppen. 

Men Caracole skulle inte bli kvar. Hon såldes till amerikanen Karl Cook, som sedan tog lagsilver med henne vid OS i Paris.

– Planen var först att behålla henne till OS, men sedan började det handla om sådana bud att det inte gick att säga nej, säger Henk Nooren. 

Många intressenter fanns, men att Karl Cook har Eric Navet som privattränare var avgörande för försäljningen.

Fakta

Mer om Julien Epaillards hästar

Superstoet som tog OS-medalj

• Caracole de la Roque (SF sto  f-12 e Zandor Z-Kannan. Julien Epaillard tog över tyglarna från vännen Michel Hecart 2021 och de blev världens högst rankade ekipage 2022. Såldes till Karl Cook, USA, som vunnit OS-silver med henne.

– Hon är en riktig superstar. Hon har maximalt scope, är extremt försiktig och har mycket blod. När jag först började rida henne var enda saken att jag inte hade så mycket kontroll, men dag för dag förbättrades vår kommunikation. Hon har en fantastisk skalle, inte tittig utan modig. Hon skulle gå genom eld för en. 

Tragedi som upprör hästvärlden

• Dubai du Cedre (SF sto f-13 e Baloubet du Rouet-Diamant de Semilly) och Julien Epaillard tog brons i EM och OS.  

Dubai såldes först till Deborah Mayers Iron Dames-satsning, men såldes sedan vidare till Saudiarabien och rids nu av Abdullah Alsharbatly under sitt nya namn Diriyah. Hon figurerar numera frekvent i olika hästvälfärdskanaler, där man fördömer Alsharbatlys ridning av stoet. Men även många inom sporten plågas av att se dessa ritter.

– Jag skulle kunna be henne att hoppa hus. Hon försöker alltid, hon kämpar, hon har ett så stort hjärta, har hon beskrivits av Julien.

Familjemedlem som vann världscupfinalen 

• Donatello d’Auge (SF valack f-13 e  Jarnac-Hello Pierreville, uppf Susana Epaillard)

– Han är en mycket intelligent häst, och har en mycket trevlig personlighet. Han kan vara lite lat hemma, men har det största hjärtat på banan. Han gör allt för mig och gör alltid sitt bästa. Ingenting är komplicerat med honom.

– Han hade redan som unghäst alltid en fin personlighet och det var alltid så lätt för honom att hoppa. Han är en familjemedlem och vi njuter verkligen av att ha honom.

VM-hästen som såldes direkt efter Aachen

• Fringan de Vesquerie  (SF val f-15 e Mylord Carthago-Diamant de Semilly, uppf G.A.E.C. de la Vewsquerie)

Julien Epaillard hade kommit överens med ägarna vid Haras de Neroli om att rida hästen fram till VM i Aachen, inför försäljning. Där vann de den inledande tidshoppningen och hästen såldes kort därefter till den 61-åriga amerikanska ryttaren Laura Hite, som tävlar på femstjärnig nivå på USA:s västkust.

Två andra talanger

I stallet fanns redan en ny årgång. Epaillard hade inte bara Caracole. Han hade också den ett år yngre Dubai du Cedre – och sin jämnåriga egna uppfödning Donatello d’Auge. 

Dubai hade han fått från uppfödaren för att utveckla och så småningom sälja. Hon hade vunnit franska 7-årschampionatet innan hon kom till Epaillard och han såg henne som en OS-kandidat. För att få behålla henne bildade han ett syndikat som köpte 70 procent av stoet av uppfödaren.

Inför EM i Milano 2023 var han fortfarande osäker på om det var henne han skulle välja dit. Men de tog brons – Epaillards första individuella seniormedalj i ett internationellt mästerskap. 

Sedan fortsatte de att leverera. De var tvåa i världscupfinalen våren 2024 och tog lagbrons vid OS i Paris. Individuellt blev det en fjärdeplats.

Efter OS såldes Dubai, som planerat, till GCL-sponsorn Iron Dames för att ridas av Janne-Friederike Meyer Zimmerman. Förra året såldes hon vidare till Saudiarabien och bytte namn till Diriyah.

Vann med egen uppfödning

Men i stallet stod också en häst som inte var till salu – Donatello d’Auge.

Att vinna världscupfinalen i hoppning med sin egen uppfödning hade ingen ryttare lyckats med under tävlingens snart 50-åriga historia. Men i Basel förra våren gjorde Julien Epaillard just detta.

Hans fru Susana har två gånger utsetts till världens ledande hopphästuppfödare av WBFSH, tack vare Donatello.  

Susana Epaillard tävlade själv Donatellos morfar Hello Pierville i världscupen. Resten av Donatellos härstamning handlar också om prestation. 

– Jag gillar att avla på hästar som jag själv känner och som jag sett regelbundet på tävling, har hon sagt om sin avelsfilosofi. Hon tävlade också Donatello en period i början av hans karriär. 

Familjen har haft sin avelsverksamhet i gång i många år, men det handlar inte om någon stor business, menar Julien Epaillard.

– Det är inte så stort, det är en liten familjeverksamhet. Vi föder bara upp mellan fem och åtta föl per år, säger han till Ridsport.

Epaillard framhåller vikten av tålamod under utbildningen av unga hästar. Familjens uppfödningar hoppar knappt innan de är sex år, för att ge dem tid att växa färdigt – ett undantag är Donatello, som sattes i gång som 5-åring. D’Auge-hästarna syns därmed inte heller på unghästmästerskap. Det är samma filosofi som hos familjen Hecart. 

Diskuterar med Hecart

Michel Hecart är fortfarande en viktig samtalspartner.

– För mig är Michel en riktig hästkarl, och jag diskuterar mycket med honom om mina hästar, vad de ska göra och daglig management, säger Julien Epaillard.

Frankrikes förbundskapten Eduard Couperie är en av de som uttrycker sin uppskattning för Epaillards upplägg.

– Han har ett mycket nära förhållande till sina hästar, med ett väldigt naturligt system och hästhållning, som jag gillar och som fungerar.

Naturligt hästliv

Epaillards hästar tillbringar mycket tid ute i gårdens hagar, också i likhet med upplägget hos stuteri de la Roque. Där är riktlinjen ett hektar bete per häst. Ett hektar motsvarar två fotbollsplaner.

Under sommaren går Epaillards internationella hästar ute nattetid – ston tillsammans och valacker tillsammans. Under vintern går de ute dagtid. 

Karl Cook, som tog över Caracole de la Roque, har beskrivit hennes liv hos Epaillard som ungefär det för ett avelssto, bortsett från att hon reds och tränades. Han syftade framför allt på att hon gick tillsammans med en stoflock.

– Ja, absolut hade hon det så när hon var hos oss. Det är livet!, säger Julien Epaillard.

– Jag försöker lyssna på mina hästar och ge dem ett socialt liv. Det är viktigt att de får gå tillsammans ute i hagarna. Men de arbetar förstås också – det här är toppsport. Jag vill helt enkelt ge dem ett så bra liv som möjligt.

Relationen viktigast

– Men upplägget ser olika ut från dag till dag och från häst till häst. Det finns inte ett enda sätt att göra det på. Man måste försöka lyssna på hästarna. Om de är glada över att gå ut får de göra det. Trivs de inte i hagen får de komma tillbaka in i boxen. Jag försöker titta på hästarna och känna efter vad som får dem att må bäst.

Bygga förtroende handlar om att man själv gör så få misstag som möjligt. 

Det mest centrala är ändå relationen.

– Jag älskar att vara med hästarna, varje dag. Ridsporten är speciell, det är inte bara en sport, utan kontakten med ett djur. Det är en viktig del av hur jag jobbar. En häst ger dig inte allt bara av sig själv. Det är något man jobbar med varje dag. Det tar tid att vinna hästens förtroende, men man kan förlora det på en bråkdels sekund, precis som med människor. Att bygga förtroendet är en viktig del av mitt arbete, och en orsak till att jag tycker det är så roligt att utveckla en häst. Lyssna på och läsa hästens inre är en viktig del av mitt jobb. 

Hur får då Julien Epaillard det förtroendet, och hur kan han vara så snabb mot klockan?

– Bygga förtroende handlar om att man själv gör så få misstag som möjligt. Jag försöker alltid göra anridningen så att det blir så lätt som möjligt för hästen. Vill du be hästen om en snabb sväng så måste den ha förtroende för dig.  I slutänden handlar det om att ju färre missar man själv gör, desto bättre. 

Fokuserar inte på poäng

Det kanske mest speciella är att Epaillard inte verkar ha någon större fascination för att räkna rankningspoäng.

– Jag har aldrig haft fokus på världsrankningen. Jag lyssnar på mina hästar och när jag känner att de är i bra form och de är redo så åker jag till tävlingen. Om de inte känns rätt så åker jag inte, utan ger dem en paus, säger Julien Epaillard.

I våras avstod han följaktligen möjligheten att försvara sin världscuptitel. Som regerande mästare var han direktkvalad till finalen i Fort Worth. Han åkte inte.

– Donatello kändes inte i form och då stannade vi hemma. 

Fakta

Oväntad Sverigekoppling

För ett par år sedan ställde det svenska ströföretaget Laxå Pellets ut på en mindre tävling i Compiègne, Frankrike. 

En ryttare var inne i montern och skrev upp sitt namn för att bli kontaktad av företaget – namnet var Julien Epaillard. Laxås Frankrikesäljare Maria Feraru Torwald ringde upp Julien och sedan dess är han deras kund – och faktiskt så nöjd att det svenska företaget får använda honom i sin marknadsföring, helt utan att sponsra honom. I bland annat en Youtubefilm pratar Epaillard, helt gratis, om samarbetet och framhåller produktens goda kvalitet ur både ekologisk och hälsomässig synvinkel.

Maria från Laxå har haft mycket kontakt med Julien sedan han blev deras kund och besökt gården flera gånger.

– Han är alldeles för ödmjuk och blygsam för den otroliga ryttare som han är. Men han är exceptionellt krävande när det gäller kvaliteten på allt han använder till sina hästar.

Där är varje detalj viktig.

– Han är otroligt noggrann när det gäller komforten, hälsan och omsorgen, hur mycket han bryr sig om hästarna. Han är otroligt intresserad av att hela tiden utveckla och förbättra sin hästhållning och allt runtomkring hästarna. Det gäller allt från stallet och fodret till utrustningen och ridningen

Noggrannheten visar sig också på tävlingsplatserna.

– Han är en snäll, varm kille. Han är underbar, men när det gäller att skydda sina hästar och säkerställa deras trygghet är han kompromisslös. 

– Jag ser på tävlingarna hur hans hästskötare får se till att ingen kommer nära hästarna, inte för att de vill vara otrevliga, utan för att skydda från smittor och annat. Och när det gäller tillträde till gården är det verkligen strikta restriktioner.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 14/2026.