Henrik von Eckermann: ”Våga rida framåt när hästen springer iväg”

– Våga galoppera genom svängen!
Henrik von Eckermann står på marken och följer ekipaget med blicken. Hästen är på väg runt svängen mot ett räcke, men ryttaren blir lite försiktig och håller tillbaka galoppen.

Henrik vill se något annat.
– Låt den galoppera på i svängen. Sedan balanserar du bara av lite till hindret.

Ryttaren får komma igen. Den här gången blir galoppen jämnare och hästen får mer utrymme att arbeta.
– Där! Nu får du en helt annan galopp.

Det är en av de detaljer som Henrik återkommer till gång på gång under clinicen i Linköping. Att inte bromsa i svängen för att sedan behöva rida framåt igen. Att inte leta efter den perfekta distansen. Och framför allt att inte störa hästens balans i onödan.

För även om övningarna ser enkla ut från läktaren är det just i de små detaljerna som svårigheten ligger.

”Jag försöker göra det så enkelt som möjligt”

Clinicen på Smedstad Ridsportcenter arrangeras av RidersEvent, som äntligen har lyckats locka Henrik von Eckermann till Sverige för två kvällar, först här i Linköping och kvällen därpå i Billdal.

Först ut på banan är två unghästekipage – Victoria Almgren med Tanga da Carma (SWB sto f-20 e Tobago Z – Camargue, uppf/äg Maria Ohlsson, Häglinge Nygård) och Camilla Ahlén med Con Amore V/H Bergerhof Z (ZANG sto f-11 e Connor – Clearway, uppf Damiaens Frank, äg Hanna Lilja, Camilla Ahlén).

Henrik börjar med cavaletti och enkla vägar där ryttarna ska rida på ett bestämt antal galoppsprång. Han vill se en normal, jämn galopp. Inte för mycket förändring, inte för mycket inverkan. Och i balans.

– Det här är någonting man kan träna hemma också. Att kunna korta och öppna upp galoppen, men fortfarande göra det i balans.

När ryttarna får variera antalet galoppsprång är Henrik noga med att förändringen ska vara så liten som möjligt. Hästen ska inte behöva ändra hela sitt sätt att galoppera bara för att ryttaren vill rida ett språng färre.

– Det ska nästan se likadant ut. Det går bara lite fortare och galoppen blir lite större. Det är det man vill åt.

Han beskriver känslan som att sitta på ett tåg. Ryttaren ska vara stilla och följa med i rörelsen, inte börja arbeta överdrivet med kroppen för att få hästen att gå framåt.

– Jag försöker göra det så okomplicerat som möjligt. Att hästen ska svara för lätta hjälper och göra det man vill.

Sluta leta efter distansen

Så får ekipagen fortsätta över små hinder och det blir tydligt vad Henrik vill åt. Ryttarna ska inte bara kunna rida rätt antal galoppsprång på en rak linje, utan också veta hur många språng de har genom en sväng.

Henrik beskriver hur ryttare ofta förlorar tid och rytm när de vänder upp mot ett hinder.
– Man kommer runt svängen och börjar titta efter distansen. Då blir man lite långsammare och väntar. I stället måste man veta vad man ska göra och våga lita på det.

Henrik vill också att hästen ska vara lika balanserad när galoppen blir större.
– Det är konsten. Att kunna rida mer eller mindre utan att ändra balansen.

Går banan tre gånger och mäter ”Henrik-meter”

Han förklarar att han själv är mycket noggrann när han går banan inför en tävling. Han går banan tre gånger – först en gång med den givna vägen, sedan en gång från första till sista hindret och hela banans sträckning.

– Jag mäter inte bara fem galoppsprång här eller sex galoppsprång där. Jag mäter från första hindret till sista hindret.

Han vill veta exakt vad han har att förhålla sig till för att kunna planera sin ridning i detalj och för att ha koll på maxtiden.
– Då får jag en känsla för vad som är möjligt att göra och inte möjligt att göra. Det skapar ett lugn hos mig.

Och han stegar inte meter, utan ”Henrik-meter”. De framgår inte exakt hur lång en sådan meter är …

”Det är bättre att ha hästen i balans”

Under clinicen får också publiken ställa frågor och när de kommer in på avsprångspunkten är Henrik tydlig med vad han prioriterar.
– Det är bättre att ha hästen i balans än att komma på den perfekta distansen.

Han förklarar att en häst som kommer fram till hindret i god balans har betydligt större möjlighet att lösa uppgiften, även om avsprångspunkten hamnar några centimeter närmare eller längre ifrån än planerat.

En häst som är i obalans får svårare att hoppa bra, oavsett hur väl ryttaren lyckas pricka distansen.

Henrik vill därför att ryttarna ska lägga mindre energi på att korrigera de sista galoppsprången och mer på att skapa rätt förutsättningar redan i svängen.
– Man ska inte hålla i svängen och sedan skjuta på fram till hindret. Man ska kunna hålla en jämn galopp och bara balansera av lite.

Man vill använda tyglarna så lite som möjligt, för att störa hästen så lite som möjligt.

När ryttarna arbetar vidare uppmärksammar han också hur de kan påverka hästens väg med säte och skänklar i stället för att använda tyglarna för att bromsa eller styra för mycket.

– Om jag ligger lite långt ifrån kan jag flytta in hästen och på så sätt tjäna några meter eller centimeter. Ligger jag lite nära kan jag använda innerskänkeln och flytta ut hästen lite grann för att skapa plats.

– Man vill använda tyglarna så lite som möjligt, för att störa hästen så lite som möjligt.

På så sätt kan ryttaren justera vägen utan att störa rytmen.

– Så fort du bromsar eller skjuter på förändrar du någonstans balansen i hästen. I stället vill jag att man ska kunna dansa med den.

Hästen måste få använda sin kropp

En annan detalj som Henrik stannar vid är hästens hals. När ett av ekipagen kommer genom svängen vill han att ryttaren ska ge hästen mer utrymme.
– Jag skulle vilja att du släpper ut den lite grann. Låt den galoppera på genom svängen.

Han förklarar att hästen behöver kunna slappna av genom ryggen och använda halsen för att arbeta i balans.
– Om man håller i fastnar hästen lite i ryggen och halsen blir kort.

På de små hindren kanske skillnaden inte ser särskilt dramatisk ut. Men när hindren blir större får det betydligt större betydelse. Hästarna ska kunna slappna av mellan sprången och bara använda den extra kraft som behövs när de ska hoppa.
– När vi hoppar stora och långa banor måste vi bevara kraften i hästen. Om vi sitter och håller i den hela banan går det åt väldigt mycket kraft bara för att galoppera runt.

Han beskriver hur han vill att hästen ska få länga halsen och andas ut efter hindret, för att sedan kunna samla kraft inför nästa språng.

”Våga rida framåt när hästen springer iväg”

Det leder vidare till en publikfråga om pigga hästar. Hur får man en häst som gärna springer iväg efter hindren att bli lugnare?

Henriks svar är kanske inte det alla förväntar sig.
– Man måste våga släppa ut hästen. Våga rida framåt.

Han förklarar att det lätt uppstår ett mönster där hästen springer efter hindret, ryttaren håller emot och hästen blir ännu mer spänd.
– Hästen vet att ryttaren kommer att hålla i den. Då väntar den nästan på att få springa efteråt. Ryttaren måste försöka bryta det mönstret.

Lösningen är inte att släppa all kontroll, utan att hitta en balans där hästen vågar slappna av och bära sig själv.
– För mig är det viktigaste att bakbenen kommer under hästen och att den tar vikt på sina bakben. Då kommer halsen och huvudet mer på plats av sig själva.

Rätt galopp är inte allt

En fråga från publiken handlar om ett problem många hoppryttare känner igen: hästen landar i fel galopp.

Henrik vill inte att ryttarna ska göra det till en större sak än nödvändigt.
– Jag tycker att det är viktigare att hästen hoppar rakt, landar rakt och fortsätter rakt fram.

Han beskriver hur ryttare ibland blir så upptagna av att få rätt landningsgalopp att de själva börjar vrida kroppen över hindret.
– Då ser man ryttare som nästan svänger sig själva i luften, och så blir det ännu värre. Man lägger balansen åt fel håll i hästen.

Hans råd är i stället att fokusera på ett rakt, balanserat språng och lösa galoppen efteråt.
– Om hästen landar i fel galopp kan man göra ett byte eller sakta av och fatta rätt galopp. Gör det lugnt och stilla.

Med tiden, när hästen blir starkare och mer balanserad, brukar också landningarna förbättras.

Det är samma tålamod som Henrik vill se i all utbildning.

Det är klart att vi alla vill vinna. Men det viktiga är hur man vinner.

”Hästar är inga maskiner”

En av frågorna frågorna från publiken handlar om just tålamod. Hur lyckas han behålla det när utvecklingen inte går så fort som han önskar?

– Hästar är inga maskiner.
Henrik beskriver hur viktigt det är att se den längre vägen och inte fastna i vad som händer just för stunden. Han berättar att han alltid har försökt ha ett långsiktigt mål med hästarna, även om det ibland innebär att ta ett steg tillbaka.

– Man får inte hela tiden fokusera på resultatet i dag. Man måste ha målet längre fram.

Det gäller också hans egen tävlingskarriär. När han går in på banan i en stor tävling försöker han inte tänka på att han måste vinna. I stället fokuserar han på det han faktiskt kan påverka.

– Jag tänker bara på hur jag ska rida. Inte alls på resultatet. Det kommer först när jag går i mål.

– Det är klart att vi alla vill vinna. Men det viktiga är hur man vinner.

Han menar att det är just förberedelserna och den tydliga planen som gör att han kan hålla sig lugn även när pressen är som störst.
– Det kommer att vara gånger man vinner och gånger man förlorar. Men kan jag göra mitt bästa och göra så lite fel som möjligt, då kan jag känna mig lugn.

”Vi måste hela tiden lära oss”

Trots alla framgångar ser Henrik att han alltid har mer att lära. Tvärtom försöker han ständigt lära sig av andra ryttare, tränare och människor omkring sig.
– Det finns så mycket att lära hela tiden.

Han tar upp ett exempel från arbetet med Saruschka, som han berättade om i sin intervju med Ridsport i går. Hela intervjun kan du läsa här. Där tog han hjälp av hästtränaren Tristan Tucker, som gav honom helt nya verktyg.

Det är ett exempel på varför han tycker att nyfikenheten är så viktig. Även för en ryttare på hans nivå finns det alltid nya saker att förstå och förbättra.

”Lita på att de sju kommer”

Efter pausen är det dags för två nya ekipage, Carl-Hugo Westergren med Usher d’Aro VG Z (ZANG val f-19 e Untouchable – Chellano Z, uppf Leys Joeri, Jozef van Gorp, äg Lotta Finnhammar, Eva Forsberg) och Elvira Aaby-Ericsson med Unlimited 40 (WESTF val f-19 e United Touch S – Conthargos, uppf ZG Gregor, Jannik Theele, äg Anna-Karin Aaby-Ericsson).

Henrik bygger vidare på samma grundtanke som under den första delen av clinicen.

Ryttarna får börja med att rida en S-formad väg över låga hinder. De ska hålla en jämn galopp och räkna sprången.
Henrik låter dem först rida utan särskilt många instruktioner. Sedan kommer kommentaren:
– Båda två blir lite bakom i svängen. I stället för att lita på att de sju galoppsprången kommer börjar ni vänta lite.

Han vill att ryttarna ska våga fortsätta.
– Landa, rulla på och tänk att de sju kommer. I stället för att komma runt svängen och börja se var ni är.

Ekipagen får prova igen.
– Fortsätt, fortsätt! Bra!

Nu blir rytmen bättre. Henrik förklarar att många ryttare tror att de måste rida långsammare för att få hästen i balans. Men en balanserad häst ska kunna galoppera framåt utan att falla isär.
– Man ska kunna rida på normala galoppsprång utan att hästen tappar balansen.

Han tycker att den typen av övningar är ett bra sätt för ryttaren att kontrollera sitt eget grundarbete.
– Kan man inte rida de här distanserna i balans, då har man inte heller riktigt verktygen för att hoppa en större bana.

Små förändringar – stor skillnad

När hindren höjs något får ryttarna arbeta med att behålla galoppen genom svängarna och få hästarna att bära sig jämnt på båda bakbenen.

Henrik uppmärksammar hur den ena hästen faller ut lite åt sidan.
– Försök få den lite mjukare. Känn att hästen följer din skänkel runt svängen.

Han förklarar att hästen behöver ta vikt på båda bakbenen när den svänger.
– Annars kommer den ur svängen och tar av från ett bakben. Då förlorar den kraft i språnget.

Ryttaren får försöka igen.
– Fortsätt där! Håll galoppen genom svängen!
Skillnaden blir tydlig.
– Så! Där får hästen plötsligt ett helt annat tryck i sig.

Henrik återkommer också till betydelsen av att inte göra för stora förändringar precis framför hindret.
– Jag vill att man ska kunna komma fram ur svängen och bara rätta upp sig lite de sista galoppsprången.

Fortsättning imorgon + en sammanfattning av guldkornen från Henriks clinic!