Ponnysporten har blivit allvarlig/are!

Det har skett en gradvis förändring inom ponnysporten som syns tydligt runt om på hopptävlingar i landet. Det har blivit en kallare och betydligt tuffare jargong. Det råder en konstlad hjärtlighet men under ytan är det fullt allvar. Det finns ponnyfamiljer som tror att dom ”äger” sporten i egenskap av att vara kapitalstarka. Inget ont i att vara kapitalstark MEN när man anser sig vara förmer än andra är det något annat. (Man blir inte på automatik en bättre människa för att man kan köpa dyrare ponny, lastbil eller utrustning.) Levererar inte hästen snabbt nog så köps nytt istället kanske man ska lära sig att lösa sina problem med bättre kunskaper och träning. Jakten på att förverkliga sig är stor och många gånger kan man fundera lite kring för vems skull det är? Barnet eller de vuxnas behov av bekräftelse och framgång? Att ha roligt verkar ha kommit i skymundan för kravet på placeringar och att stå högt i rankinglistor på Tdb. Resultat har många gånger ersatt prestation och glädje.Våra barn lär sig att vinna eller försvinna – syns du inte är du ingen.Vilket även är tydligt i våra sociala medier där det handlar om att få så många följare som möjligt.Många föräldrar är snabba med att visa upp barnens senaste framgångar. Hur många gånger läser man om att ” Kalle hade en jobbig helg”? Inte ofta. Vi har hört skvaller och skitprat för en hel livstid. Inget tycks vara heligt tränare om andra tränare, familjer om andra familjer och så vidare sedan är man ”bästa” vänner när man ses. Mycket falskhet, elakhet och ytlighet. Varför har det blivit så ALLVARLIGT kan man fråga sig? Vill tillägga att det finns MÅNGA underbara, kloka och härliga människor med och tur är väl det annars hade vi inte fortsatt men det måste vara fler än oss som har funderingar kring det allvar som råder.