Sofie Sarenbrant: ”Varför har det blivit så här?”

Kan vi ägna en (tyst) minut åt två av punkterna i värdegrunden inom svensk ridsport som handlar om ansvar, respekt, engagemang och glädje: 

• Jag visar respekt för alla människor. 

• Jag bekräftar och berömmer andra. 

Intressant, med tanke på hur hårt klimatet kan vara i verkligheten. Självutnämnda experter med sanningstourettes verkar vara överrepresenterade i hästvärlden. Eller?

Var kommer den övertron på sig själva ifrån?

Om vi gör en avstickare till bokvärlden: Jag som har skrivit 23 böcker skulle aldrig tänka att jag är en bättre författare än någon som har skrivit sin första bok. Däremot har jag längre erfarenhet av bokbranschen. Men det innebär inte att jag vräker ur mig oombedda ”tips” med en lätt nedlåtande ton. Tvärtom, så ger jag hellre beröm som kan påverka någon i positiv riktning. 

Men när det kommer till hästvärlden finns det en jag-vet-bäst-attityd. En snälltolkning skulle kunna vara att det är för hästen bästa, vilket många tyckare säkert hävdar.

Men det finns något annat där, en isande misstro.

Vissa växer av att klanka ner på andra. Jag skulle aldrig lägga mig i saker som gram på täcken, nosgrimma eller snösulor. Det finns antagligen skäl till de olika valen. Eller en annan syn på hur man jobbar mot ett mål. Så länge det inte är något som gör att hästen far illa förstås, det är en annan sak. 

Tonen från tyckare är kylig, nedlåtande och dömande. Helt emot värdegrunden. Bara häromdagen var det någon i stallet som klagade på andras sätt att träna sina hästar men jag hakade inte på det snacket. Jag svarade att man ju bara ser en liten del av någons träning en stund i ridhuset och inte vet hela upplägget. Och då inte heller kan uttala sig. 

Varför har det blivit så här? Och hur kan man förändra stämningen? Kommentera välment eller var tyst, vore väl en bra regel? Lägg energin på att göra det bästa för din häst istället för att störa dig på att andra inte gör exakt som du.

Ju hårdare du dömer, desto bättre måste du vara själv. En ganska stor press, plus att de flesta genomskådar en taskig kommentar och förstår att personen bakom den inte kan må toppen. Glädje är som sagt en del av värdegrunden. Sök efter den istället för att leta fel.

Ska vi börja där?

Sofie Sarenbrant, hästägare, författare och journalist