Handlar barnkonventionen verkligen om Luciafirande och att tävla med ponnyer?

Mår barn dåligt av att lussa för andra föräldrar? Det anser man på en förskola i Malmö och hänvisar till barnkonventionen när man portar föräldrarna från firandet.
”Pedagogerna har under tidigare år uppmärksammat att flera barn uttrycker oro när de ska uppträda framför många okända vuxna”.

Min fundering är då – tål kanske barn att uppleva lite oro? Kan det rentav vara så att barn mår bra av att redan i förskolan få sticka en liten tå utanför sin komfortzon? Snart är de skolbarn som ska hålla redovisning framför hela klassen och plötsligt är de unga vuxna som kanske ska möta massor av människor i ett arbete. Ska de med hänvisning till barnkonventionen skyddas från allt som ger oro fram till 18 års ålder? Visst, förskolan ska vara en trygg plats för barnen, men trygghet skapas när man vågar tänja på sina gränser.

Jag tänker genast på hur man inom hästvärldens nu ganska länge har talat om och forskat om ”pain face” och hur man till varje pris ska undvika att hästen får uppleva obehag och stress.
En sommardag kan jag sitta i hagen och se mina hästar visa samtliga 24 bilder av pain face – när en fluga sätter sig på rumpan, när en kompis är påflugen.
Är det dåligt för hästar att ibland få visa obehag eller oro – de är ju i själva sin essens flyktvarelser? Nu talar jag inte om starka smärtuttryck och blå tungor, men hästar är uttrycksfulla med tydliga stressreaktioner även av en fluga. Att då låta hästen vänja sig vid nya saker kommer sannolikt alltid att innebära en del uttryck för både stress och obehag.

Jag har med stor nyfikenhet följt föreläsningar inom belöningsbaserad hästträning. För mig, drillad i hästvett i en helt annan skola, känns det smått exotiskt att låta hästen själv välja var i stallet den vill stå – eller om den alls vill stå. Spännande – och hemma med mitt gäng arbetsbefriade pensionärer kan jag experimentera med detta.
Men mår hästar dåligt av att vi väljer var de ska stå? Är möjligheten till fria val en avgörande faktor för hästens välbefinnande? Och fungerar det i sporten, på tävlingar, på ridskolor med hundratals elever – i en verksamhet?

(Men i senaste numret av Ridsport kan du läsa om en verksamhet där man faktiskt jobbar just så! Finns att läsa i e-tidningen)

Apropå barnkonventionen, så är jag fortfarande mycket nyfiken på vad i barnkonventionen det är som Svenska Ridsportförbundet hänvisar till när man begränsar barns tävlande?
Är det:
Artikel 5. Barnets föräldrar ansvarar för barnets uppfostran och utveckling?
Eller:
Artikel 12. Barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet?

Där känner jag att förbundet, RF och de politiker som i bakgrunden styr dessa beslut idiotförklarar sportens föräldrar. Jag kanske inte alltid låter hästen välja var i stallet den vill stå, men nog är man som förälder otroligt lyhörd för om ens barn vill tävla eller spela match.

Förlåt, men jag kan inte förstå hur man i ett land där man nu vill sätta 14-åringar i fängelse kommer och viftar med barnkonventionen när det handlar om lussande eller att tävla med ponnyer.

Perspektiv, någon?

Först vid 13 får du rida ditt första SM.
Men vid 14 är du redo för fängelse.
Vad hände med barnkonventionen där, undrar man?

Det är en absurd värld vi lever i.

Men: En glad Lucia, det vill jag önska alla läsare!