Värsta mardrömmen – hingstattack

En höstdag för snart två år sedan skulle jag och en kompis ut och köra 12 åriga Riga som är ett snällt och stabilt kallblodssto.
Hon stod uppstallad på en annan plats, där kör och ridvägarna är tämligen begränsade.
Vi brukade köra på en grusväg för att sedan vända hemåt.
Jag hade själv kört där ett par ggr tidigare. Efter vägen finns det ett ponnystuteri, brukar vara hästar på båda sidor. Vi skrittade förbi. Hade ett samtal med gådrsägaren som tyckte det gick bra att vi körde där förbi (allmän grusväg).
Men vad hon glömde berätta fick vi erfara två dagar senare…….
Hennes godkända elitpremierade 28 åriga ponnyhingst blev upprörd när andra hästar kom förbi på vägen.
Hans hage var på baksidan av gården så han hörde väl bara att det kom en häst på vägen.

Denna gång hade han kommit ut från sin hage när vi kom körandes. Vi hann inte göra nånting förrän han rusade fram mot vårt sto.
Sen började han attackera henne med hugg och sparkar. vi var alldeles chockade och försökte värja oss genom att försöka vända Riga. Men det gick inte, han prejade ner oss mot staketen som fanns på båda sidor av vägen. Han fortsatte slå helt besinningslöst. Vi såg hur blodet började rinna av våran häst. Hon försökte lägga sig ner i ren underkastelse, men det hjälpte föga.
Min kompis hoppade ner och sprang in på gården som var helt folktom. Fick tag i ett grimskaft och skulle försöka fånga honom.
Men det var inte lönt för han försökte attackera henne med.
Till slut började vi knäppa loss alla remmar på selen, för enda möjligheten förr våran häst att komma därifrån var att släppa henne lös.
Hon satt verkligen i ett skruvstäd och jag på kuskbocken helt hjälplös.
Av en tillfällighet hade jag lyckats vända våran häst, fick en lucka och bara drog därifrån. Jag var helt chockad över det hemska, såg min kompis jaga iväg hingsten så att han inte skulle följa efter oss
Vi hade tur, hästen fick ett djupt jack över ögat, hon var svullen över hela kroppen. Vagnen blev helt sned, men gick att rikta upp.
Men dom mentala såren tog tid att läka.
Vi fick hjälpa till att fånga in hingsten. Ägaren berättade att han varit tokig i 5 års tid, hade gått till attack mot henne, hans ston och egna föl. Han var som galen på hemmaplan, men snäll när han stod på station.
Vad jag hade önskat att hon hade sagt till mig att inte komma förbi där med häst ett par dagar tidigare.
Hur hade det gått om en liten tjej kommit förbi där med sin ponny?
Hur hingsten tagit sig lös vet ingen.
Tur att jag hade min lugna häst och inte min andra som säkert hade skenat därifrån.
Hingsten avlivades kort därefter, i media stod det pga skada. Han kanske var sjuk på nåt sätt, för jag har aldrig i mitt 40 åriga hästliv varit med om nåt liknande.
Tänk vad enkelt om vi kommunicerade med varandra ute på vägarna. Hundfolk, hästfolk och vanliga gångtrafikanter.
Hingstägaren betalade veterinärkostnaderna. Hästen gick att köra igen, och jag har inte slutat köra häst. Men den dagen känns som en riktig mardröm och det kunde slutat mkt värre.