Många frågor fick svar

Men ingen i den fullsatta hörsalen på Hotell Ideon var speciellt hård i sin kritik mot den nya regeln. Särskilt inte när ordföranden för tävlingssektionen, Bengt Sånesson, föredrog hur beslutsgången varit och motiveringen till beslutet.
– Saken är den att vi var ytterst nära att hamna på 16-årsgränsen för ponnyryttare för några år sedan, sa han.
– Sedan tittade vi på hur man gör i andra länder och såg att i exempelvis England har man i stort sett öppna åldersgränser. När vi också fick en propå av regeringen om tappet av ungdomar mellan 16 och 18 år inom idrottsrörelsen, då insåg vi att vi inte ville medverka till att hundratals ungdomar förvägrades att tävla.
– Eftersom man inte kan tvinga någon att köpa stor häst, särskilt inte gymnasieungdomar som ändå har mycket i livet, beslöt vi att erbjuda dem att tävla kvar och då hamnade vi vid en 20-årsgräns. Varför det blev just 20 år vet jag inte men vi vågade i alla fall öppna dörren.
– Nu kör vi det här i två år och sedan gör vi en utvärdering. Viktigt är i alla fall att inte de äldre ungdomarna, i grupp 2, känner sig som något katten släpat in när de kommer till tävlingsplatserna.
– Vi har ju delat in ponnytävlingar i grupp 1 för dem som är upp till och med 16 år och grupp 2 för de äldre. Vår mening är inte att en 20-åring ska ta rosetterna från 13-åringar.

Någon pekade på att risken är att grupp 2-klasserna blir väldigt små vilket skulle innebära att det blir samma motståndare i tävling efter tävling och att det skulle släcka intressegnistan. Men en möjlighet, om grupp 2 enbart har tre deltagare totalt, så slås den ihop med grupp 1.

Det stora anmälningstrycket vid speciellt populära tävlingar (exempelvis 7-Star-serien) har inneburit stora problem för arrangörerna. Inför tävlingarna på Åby stod 103 reserver på listan, men när det var dags för tävling var startfältet inte fullt. Anledning var okynnesanmälningar, till och med av folk som inte ens var kvalificerade. Detta har man, genom ändring i tävlingsreglementet till 2015, stävjat eftersom arrangörer tillåts att ta betalning redan vid anmälan och inte accepterar återtagning av anmälan. Detta ska framgå av propositionen.
– Ett sätt att komma ifrån okynnesanmälandet är också att kräva att det finns pengar på anmälarens konto vid anmälningstillfället, tyckte Mollis Persson.

Jon Stenqvist, från Equipe, informerade att arbete hela tiden pågår med förbättringar av systemet och att automatisk kontroll av finanserna är en post på en lång åtgärdslista. Nytt i Equipe är att man infört ett webb-baserat system som moderniserar och förenklar tävlingsprogrammet för arrangörerna.
– Man ska kunna använda alla tjänster utan att vara IT-tekniker, påpekade han.

Ett bekymmer vid tävlingsplatser är veterinärbesiktningen.
– Det är den farligaste platsen på tävlingsområdet, påpekade banbyggare Jonas Holmberg från Vellinge.
– Det är ett moment som borde ses över.

Problemet är att det inte är Ridsportförbundet eller klubbarna som bestämmer över veterinärbesiktningen, utan Jordbruksverket. Verket har inga regler för hur besiktningen arrangeras, utan överlämnar detta till tjänstgörande veterinär på plats.
– Men det är angeläget att vi får Jordbruksverket att lyssna, menade Holmberg.

Banbyggare, arrangörer och domare ägnade eftermiddagen åt kurser, seminarier och grupparbeten. Tävlingskonventet var ytterst välbesökt med deltagare inte bara från Skåne utan även från Halland, Göteborg och Småland.
– När vi började med denna januarisamling, i Tyringe, för ”hundra år sedan” var vi väl ett 25-tal. Det är fantastiskt att det har växt så här, och att många är så¨intresserade, menade Bengt Sånesson.