”Sex-sju stycken kan vinna”

När de bästa ryttarna skulle berätta om sina ritter så var det mycket superlativ i luften.

Huvuddomaren Susanne Baarup tog först till orda och berättade om den jämna nivå.
– Det var en fantastisk klass, atmosfären i arenan är på högspänn och publiken entusiastisk. På pappret var det en öppen klass, de är väldigt nära varandra allesammans. Det kommer att vara ett öppet race i år i kuren, vi hade flera ekipage i ett smalt span av procent så det blir spännande på söndag. För oss domare var det heltenkelt bra ritter och bra sport, summerade Baarup

Hans-Peter Minderhoud blev påmind om att han faktiskt ridit flera finaler utan att vara på pallen, var det möjligen hans tur i år?
– Om jag vill vinna en gång så är det min chans nu, helt klart. Jag är jättenöjd med min häst, vi hade ett litet fel i en piruett annars var allt bra. Svenskarna är mig hack i häl och finalen på söndag är en helt ny dag, jag försöker. såklart, jag ger allt.

Tinne Vilhelmson Silfvén fick beröm för sin ritt.
– Supernöjd med ”Anton” men jag fick en riktigt skakig start, fört ville han inte stå still i den inledande halten och sedan galopperade han iväg.  Jag blev lite skraj först att jag inte var på rätt spår, att jag värmt fel eller så, många tankar hann svepa genom hjärnan. Resten av rätten blev bra, han piafferade fint och var bra med mig. Vi har dock inte tävlat inne, det blev kanske lite oroligt i starten bara. Vi har inte så lätt att stå still i halten, det är en vek punkt för oss, det gäller att balansera mellan tryck och avspänning. Anton är så ambitiös och vill inte göra fel, när det blir en sån incident så reagerar han mycket. 
– Jag slår bort alla tankar på hur det kan gå på söndag, jag rider för mig. Först och främst måste jag göra mitt jobb bra, sen får vi se, avslutade Tinne.

Patrik Kittel möttes av massiva applådåskor och Watermill Scandic reagerade, hur tog de det?
– Klart att Scandic reagerar lite, tidigare väntade jag på att han skulle coola ner sig men det lär inte hända. Han är lika glad nu som när han var sju år, han blev lite het här och där men jag föredrar att publiken reagerar, utan publik ingen sport. Vi behöver publik som gillar vad vi gör, som blir glada av att se oss. Min häst reagerar på publiken visst men sen lugnar han sig och jag älskar Göteborgs publik.
– Scandic är lite som en professor, han vet vad som väntar ur en kurva i programmet när det är travökning nästa och jag måste säga ho ho, han har gått några program i sina dagar nu, sa Patrik.

FEI:s wildcard gick till Emilie Nyreröd som slagit bort tanken på final när hon fick samtalet, ville hon möjligen rida i Göteborg?
– Jag tänkte kanske en sekund sen så sa jag javisst, berättar Emilie som samlar erfarenhet utan press.
– Jag har blandade känslor efter dagens ritt, jag är jättesur på mig själv för missen innan ettorna även om jag vet att allt hänger ihop. Miata var lite orolig i kontakten så jag ville ”fixa till det” innan bytena i varje, så jag tog en liten halvhalt och han är jättelydig och gick ner i trav, en kommunikationsmiss, suck.
– Jag vet att jag borde vara nöjd men jag vet att vi kan så mycket mer. Jag tycker nu att det är hur härligt som helst med lite distans, jo det tycker jag.
– I år är det utomhussäsongen som gäller, idag blev det lite övertaggat, kanske för att vi inte tävlat på ett tag, men på söndag rider vi vår nya kür. Det är Roxette igen men med fler svårigheter, jag gör flera bytesserier för det är vi bra på, säger Emilie som börjar bli hemtam i stora sammanhang.

FEIs summering inför finalen(engelsk kommentator)