Kolla in ”Ribbans” terräng

– Jag hoppas att jag får glada hästar i mål, men att banan ändå ger ryttarna och lagledarna lite att fundera på, säger banbyggaren Lars Christensson. 

Den trestjärniga terrängen är ungefär 3 900 meter lång och har 24 hinder. Den börjar längs med Öresund med några väl tilltagna, kompakta hinder för att få i gång hästarnas hoppning innan den första tekniska frågan kommer som nummer 4. Den fortsätter sedan med en variation av enklare och svårare frågor. Bansträckningen är ganska rak med ett par galoppsträckor. Lars Christensson tror att hinder nummer 22, som börjar med ett språng upp på en kulle och sedan fortsätter med två smalhinder nedanför kullen som B och C, kommer att ställa till det lite för ekipagen.
– Det är ju en lagtävling. Det ska bli intressant att se hur de olika lagen hanterar detta hinder. Det finns alternativ om de vill säkra upp, säger han. 

De flesta hinder är ganska rena och enkla i sin utformning med tydliga marklinjer. Hästar på trestjärnig nivå borde inte ha några problem med att förstå vad de ska göra. Däremot finns det några hinder, till exempel hinder 6, stora vattnet och hinder 22, som ställer stora krav på noggrannhet och balans hos ekipagen. 

Hinder nummer 19, det andra vattenhindret kommer sannolikt att bli platsen för en del action. Hindret börjar med ett väl tilltaget hus, fortsätter fyra galoppsprång senare med ett maximalt dropp på 1,8 meter ner i vattnet där det väntar en båt. 

Underlaget har vissa år varit svårt att få perfekt, men i år ser det bra ut. Det har trots allt regnat mycket tidigare i sommar, arrangören har dessutom vattnat och kört med en maskin som luckrar upp marken. 

Det rids också en enstjärnig klass med en terräng som är drygt 3 100 meter lång och har 19 hinder. Den tvåstjärniga terrängen är knappt 3 600 meter lång och har 23 hinder. 

Text och foto: Annelie Frank

Läs om Anna Hiltons jakt på VM-biljett här. 

Läs mer här och här. 

Start- och resultatlistor