Kvarka: Är det okej att smitta sina egna hästar?

I ett reportage i P4 Jönköping i går berättade Åsa Linnér, ridskolechef på Ölmstad rid- och körsällskap i Gränna, hur hon för femton år sedan valde att helt medvetet försöka smitta alla ridskolans hästar med kvarka några av stallets hästar började uppvisa symptom.

Målet med tilltaget, förklarade Åsa Linnér som också är invald i Ridsportförbundets djurskyddsutskott, var att få kvarkautbrottet att gå över snabbare och slippa stänga av hela eller delar av verksamheten.
” Jag tog en bomullstuss med snor på och gick runt till de hästarna som fortfarande var friska för att säkerställa att vi snabbt skulle bli av med det. Tänk som en barnsjukdom. Folk vallfärdar till de som har vattenkoppor för att deras barn ska få sjukdomen och snabbt bli av med det”, säger Åsa Linnér i radioreportaget.

Flera av Ridsports läsare har reagerat på reportaget, är det verkligen en vedertagen metod att göra såhär?
– Nej det är det verkligen inte, säger Åsa Linnér och skrattar när Ridsport får tar på henne.
Hon är medveten om att tilltaget kan provocera.
– Allt beror ju på omständigheterna, och på hur stor anläggning man driver, säger hon och fortsätter.
– Vi har en liten anläggning med 20 hästar, hälften var redan sjuka när vi upptäckte kvarkan. Vi har inte några inackorderingar, alla våra hästar går i samma flock, det fanns liksom ingenting att be för.

I slutet av förra året drabbades den intilliggande, och mycket större anläggningen, Jönköpings fältrittklubb av kvarka och har tvingats hålla stängt sedan dess.  
Åsa Linnér har full förståelse för att stora anläggningar med större flöden av hästar och människor måste isolera sjuka hästar. Men för den verksamhet hon själv arbetar med innebar tilltaget med intern smittspridning att ridskolan kunde hålla igång, om än på sparlåga, trots smittan. Nio av ridskolans hästar insjuknade nämligen aldrig.
– Vi stängde inte verksamheten för våra elever. Ridhuset användes under hela tiden som vi hade sjuka hästar och de hästar som var friska använde vi i verksamheten, säger hon.

SVA ställer sig inte bakom metoden att smitta hästar. Foto: Jeanette Flensburg

Så vad säger veterinärer om metoden att sprida smittan i stallet på eget bevåg?
Biträdande stadsveterinär Karin Bergström på Statens veterinärmedicinska anstalt SVA tror att det kan finnas veterinärer som  uppmuntrar till detta, men känner inte till någon som gjort det öppet.
– Från SVA:s håll är det här inte något vi ställer oss bakom, fortsätter hon.
Förvisso finns vetenskapligt stöd för att en häst som genomgått för kvarka i allmänhet bygger upp immunitet och står emot smitta framöver. Men vägen dit kan bli oerhört tuff för hästen.
– Hästar som får kvarka kan bli så pass sjuka, vissa riskerar till och med att dö. Det här är verkligen inte är en metod att rekommendera, säger hon.

– Då får det jädrarimej vara worst case, säger ridskolechefen Åsa Linnér.
– Min erfarenhet är att en av tio eller ännu färre utvecklar bölder, väldigt få får anasarka (en blodkärlsinflammation som orsakar kraftig vätskeansamling i kroppen, reds. anm.)
– I dag råder det fullständig hysteri kring kvarka, man vågar inte åka till stall där de har kvarka, grannstallen stänger, det är inte nödvändigt att agera så kraftfullt. Man blåser under det på lite fel sätt i vissa fall, säger Åsa Linnér.
– Det är inte en smitta som flyger i luften, den följer med på saker och man får vara väldigt noga med det och förklara för alla som vistas i stallet hur det fungerar.

Veterinär Karin Bergström ser på saken lite annorlunda, i synnerhet när det gäller ridskolor och anläggningar där många personer och kanske också hästar passerar dagligen.
– Smitt-trycket ökar om många personer rör sig bland flera smittade hästar och risken ökar då för att smittan sprids vidare också till andra stall.
Alla hästar som smittas av kvarka blir inte sjuka och vissa får så svaga symptom att de inte ens märks. Men en icke insjuknad häst kan fortfarande vara smittbärare, tillfällig eller långsiktig.
– Det i sig utgör ytterligare en risk för smittspridning som såklart ökar i stall där många vistas, avslutar Karin Bergström.
 
Lyssna på P4-reportaget:

Läs mer om kvarka hos SVA